Claude Royet-Journoud

Claude Royet-Journoud, født 1941, bosatt i Paris, er en av de sentrale forfatterne i fransk poesi fra de siste 50 årene. Han har skrevet en rekke diktbøker samt redigert og utgitt flere tidsskrifter. Tekstene hans er oversatt til mer enn 20 språk. Hans hovedverk anses å være den såkalte tetralogien, som består av de fire bøkene Omveltningen (1972), Begrepet hindring (1978), Objektene inneholder det uendelige (1983) og De udelelige naturer (1997), utgitt samlet på norsk i 2009. Royet-Journouds arbeid forbindes ofte med en språkorientert, ikke-ekspressiv poesi som avviser den tradisjonelle diktningens billedspråk og allegoritenkning. En primitiv disposisjon, utgitt på fransk i 2024, avslutter hans andre tetralogi, som kan leses som et motstykke til den første, «en måte å følge den samme veien tilbake på». De tre første bøkene i den andre tetralogien – Preposisjonenes teori (2007), De enkle legemers endelighet (2016) og Hjertets attributter og bruk (2021) – er alle utgitt i norsk oversettelse på Kolon forlag.

Kære Vilde / Kære Jørn er en dobbeltudgivelse i anledning af den norske forfatter Jørn H. Sværens 50-års fødselsdag. Kære Vilde er Sværens poetiske og præcise gennemgang af sit forfatterskab og sin særegne praksis, skrevet i brevform, der slutter som en åben invitation. Her oversættes den for første gang til dansk. Dertil følger et hæfte, hvor en række kendte forfattere fra bl.a. Norge, Sverige og Frankrig henvender sig direkte til Sværen i brevform eller digt. Tilsammen giver bøgerne et billede af en både levende, strålende og vidtforgrenet forfatter-, oversætter- og udgivelsespraksis.

Poesi är preposition är en bok skriven i form av noteringar. En första version av La poésie entière est préposition, som den heter på franska, utkom 2007 och utgjordes av merparten av de två anteckningsböcker som Claude Royet-Journoud förde parallellt med sitt poesi­skrivande efter boken Les objets contiennent l’infini 1983 och fram till och med Théorie des prépositions 2007. (På OEI editör utkom 2003 en tidig och kortare version av manuset till denna bok som Teori om pre­posi­tioner.) När La poésie entière est préposition återutgavs 2023 innehöll den också ett samtal med bokens förläggare, Éric Pesty, och ett nytt kapitel med noteringar av Royet-­Journoud – riktmärken för ett ”lateralt system”. Det är denna sista version – som även kastar ett reflektivt ljus över Royet-Journouds senare böcker, La Finitude des corps simples (2016) och L’usage et les attributs du cœur (2021) – som här publiceras som Poesi är preposition i översättning av Jonas (J) Magnusson. Poesi är preposition är en bok som i sin bokstavliga exakthet öppnar mot en outtömlig läserfarenhet, lika intensiv som ”meditativ”. Det är en bok som skärper vår uppmärksamhet inför det nästan omärkbara, inför möjligheten att ”fånga en betydelse i det ögonblick då den börjar ta form, när den fortfarande är obestämbar”. Det är en bok där ”tystnaden är en form”, där poesi inte är någonting händelserelaterat, utan där det är ”Orörligheten hos den som skriver [som] sätter världen i rörelse.” Claude Royet-Journoud är en av det sena 1900-talets och tidiga 2000-talets mest betydande franska poeter. Han har utkommit med 25 böcker, varav Le Renversement (1972), La notion d’obstacle (1978), Les objets contiennent l’infini (1983) och Les natures in­divisibles (1997) bildade en första ”tetralogi”. I november 2024 utkommer den avslutande volymen, Une disposition primitive, i en andra tetra­logi, som inleddes med Théorie des prépositions (2007) och fortsatte med La Finitude des corps simples (2016) och L’usage et les attributs du cœur (2021). Royet-Journoud har också redigerat tidskrift­erna Siècle à mains, Llanfairpwllgwyngyllgogerychwyrndrobwllllantysiliogogogoch , ”A”, L’in-plano, ZUK, Vendredi 13 och Anagnoste.

Claude Royet-Journouds arbeid forbindes ofte med en språkorientert, ikke-ekspressiv poesi som avviser den tradisjonelle diktningens billedspråk og allegoritenkning. Med «Hjertets attributter og bruk», utgitt på fransk i 2021, fortsetter han undersøkelsen av språkets minste bestanddeler og spillet som oppstår mellom dem - «det vaklendes dramaturgi».

I 1940 utga den danske lingvisten Viggo Brøndal boken «Præpositionernes Theori». I 2007 utgir Claude Royet-Journoud en poesibok med samme tittel, den første etter at han fullførte sin store tetralogi, fire bøker som samlet utgjør et av de viktigste verkene i fransk etterkrigspoesi. Royet-Journouds arbeid forbindes ofte med en språkorientert, ikke-ekspressiv poesi som avviser den tradisjonelle diktningens billedspråk og allegoritenkning. Han fremhever preposisjonene - de små, ubøyelige ordene som binder sammen ord og setningsledd - som en nøkkel til forståelsen av og arbeidet med poesi: 'Preposisjonen er nesten usynlig, men hjemsøker språket, og i særlig grad poesiens språk. Preposisjonen magnetiserer det, uthuler det, endevender det.' «Preposisjonenes teori» kan leses som en fortettet inngang til et av de mest fascinerende forfatterskapene i europeisk samtidslitteratur.

Claude Royet-Journouds arbeid forbindes ofte med en språkorientert, ikke-ekspressiv poesi som avviser den tradisjonelle diktningens billedspråk og allegoritenkning. Det handler om å «erstatte bildet med ordet bilde», som forfatteren skriver i en av sine notatbøker. Selv om Claude Royet-Journouds poesi kan virke analytisk og kjølig, er den også svært kroppslig, noe som kommer tydelig til uttrykk i hans seneste bok, De enkle legemers endelighet (2016).

Claude Royet-Journoud (f. 1941) publicerade mellan 1972 och 1997 fyra böcker – en tetralogi – som tveklöst utgör ett av de viktigaste poetiska arbetena i de senaste decenniernas franska poesi: Le renversement (1972), La notion d’obstacle (1978), Les objets contiennent l’infini (1983) och Les natures indivisibles (1997). Teori om prepositioner, vars titel är ett svar på den danske språkforskaren Viggo Brøndals Præpositionernas theori från 1940 (som också är en av utgångspunkterna för Inger Christensens Det), är Royet-Journouds första bok efter den nämnda tetralogin och är ännu inte utgiven i Frankrike. Hos Royet-Journoud har poesin alltid varit ett slags risktagande forskning: ‘poesin är ett ovetskapens yrke’, heter det i det poetikinsert som följer med boken som en möjlig läsanvisning, ‘Poesin i sin helhet är preposition’. Teori om prepositioner arbetar med en minimal vokabulär, men denna fåordsdiktning är samtidigt extremt lyhörd för förändringar i sin omgivning, för de närmast subliminala upprepningar och avvikelser som trots allt formar ett slags berättelse. För även om denna poesi, som ständigt kräver en uppmärksam läsare, kan förefalla teoretisk, är den inte desto mindre mycket kroppslig. Det handlar, som Royet-Journoud vidare skriver, om ‘Att få varje kroppsdel som är en del av skrivakten att framträda (att göra den synlig, läslig): arm, handled, hand, finger, mun… Att skriva in den i berättelsen, göra den till en person i intrigen. Som om allting befann sig där: i handen som skiljs från kroppen genom skriften. Och kylan.’ Det är styrkan hos Royet-Journouds poesi att våga insistera på denna ‘kyla’ – en ‘kyla’ genom vilken poesin kan återvända med en desto större känslomässig intensitet.