Daniel Kehlmann

Measuring the World recreates the parallel but contrasting lives of two geniuses of the German Enlightenment - the naturalist and explorer Alexander von Humboldt and the mathematician and physicist Carl Friedrich Gauss. Towards the end of the 18th century, these two brilliant young Germans set out to measure the world. Humboldt, a Prussian aristocrat schooled for greatness, negotiates savannah and jungle, climbs the highest mountain then known to man, counts head lice on the heads of the natives, and explores every hole in the ground. Gauss, a man born in poverty who will be recognised as the greatest mathematician since Newton, does not even need to leave his home in Göttingen to know that space is curved. He can run prime numbers in his head, cannot imagine a life without women and yet jumps out of bed on his wedding night to jot down a mathematical formula. Measuring the World is a novel of rare charm and readability, distinguished by its sly humour and unforgettable characterization. It brings the two eccentric geniuses to life, their longings and their weaknesses, their balancing act between loneliness and love, absurdity and greatness, failure and success.

Measuring the World marks the debut of a glorious new talent on the international scene. Young Austrian writer Daniel Kehlmann's brilliant comic novel revolves around the meeting of two colossal geniuses of the Enlightenment. Late in the eighteenth century, two young Germans set out to measure the world. One of them, the aristocratic naturalist Alexander von Humboldt, negotiates jungles, voyages down the Orinoco River, tastes poisons, climbs the highest mountain known to man, counts head lice, and explores and measures every cave and hill he comes across. The other, the reclusive and barely socialized mathematician Carl Friedrich Gauss, can prove that space is curved without leaving his home. Terrifyingly famous and wildly eccentric, these two polar opposites finally meet in Berlin in 1828, and are immediately embroiled in the turmoil of the post-Napolean world.

Als Lehrling bei einem berühmten Magier findet Arthur Beerholm zu seiner Berufung. Bald füllt er die Säle der großen Städte mit begeisterten Zuschauern. Aber der beste Illusionskünstler aller Zeiten zu sein genügt ihm nicht: Er will über die Grenzen seiner Kunst hinaus, er will mehr als nur den Schein des Wunders. Daniel Kehlmanns erstes Buch erzählt von Aufstieg und Fall, von der Magie der Zahlen, des Zufalls und der Liebe ? elegant und präzise, tiefgründig und humorvoll.

Gegen Ende des 18. Jahrhunderts machen sich zwei junge Deutsche an die Vermessung der Welt. Der eine, Alexander von Humboldt, kämpft sich durch Urwald und Steppe, befährt den Orinoko, kostet Gifte, zählt Kopfläuse, kriecht in Erdlöcher, besteigt Vulkane und begegnet Seeungeheuern und Menschenfressern. Der andere, der Mathematiker und Astronom Carl Friedrich Gauß, der sein Leben nicht ohne Frauen verbringen kann und doch in der Hochzeitsnacht aus dem Bett springt, um eine Formel zu notieren - er beweist auch im heimischen Göttingen, dass der Raum sich krümmt. Alt, berühmt und ein wenig sonderbar geworden, treffen sich die beiden 1828 in Berlin. Doch kaum steigt Gauß aus seiner Kutsche, verstricken sie sich in die politischen Wirren Deutschlands nach dem Sturz Napoleons. Mit Phantasie und viel Humor beschreibt Daniel Kehlmann das Leben zweier Genies, ihre Sehnsüchte und Schwächen, ihre Gradwanderung zwischen Einsamkeit und Liebe, Lächerlichkeit und Größe, Scheitern und Erfolg - ein philosophischer Abenteuerroman von seltener Kraft und Brillanz.

Konstvetaren, nåja, recensenten Sebastian Zöllner, reser till en liten alpby för att intervjua den helt bortglömde och numer nästan blinde gamle konstnären Kaminski. En biografi är det tänkt att bli, perfekt att publicera i samma stund som målaren dör, för att kunna sprida lite glans även över biografiförfattaren upptäckten av en död konstnärs storhet skulle imponera på många. Och äntligen, äntligen skulle Zöllner få det erkännande han naturligtvis borde ha fått för länge sedan, tycker han själv åtminstone. Väl framme i den lilla byn tas Zöllner emot av Kaminskis hemmaboende dotter Miriam. Att hon behandlar honom nonchalant är inget han lägger vikt vid, ej heller Kaminskis ovilja att ställa upp på en intervju. För när Miriam följande dag måste lämna huset för ett dygn mutar Zöllner hushållerskan för att också hon ska försvinna och lämna Zöllner ensam med Kaminski. Inte för att han börjar med sin intervju, först vill han se sig om i huset. Bland papprena i arbetsrummet hittar han ett brev, tydligen ett avskedsbrev till Kaminski skrivet för länge sedan. Och när historien om Therese, en älskad kvinna Kaminski en gång förlorade, kryper fram anser Zöllner det vara sin plikt att leta upp henne och sammanföra de två, oavsett följderna. Tillsammans med den blinde gamle målaren beger sig Zöllner iväg på en resa mot Atlantkusten där Therese sägs bo. Daniel Kehlmann, född 1975, introduceras med denna mångbottnade roman som är en berättelse om två mycket udda människors motvilliga vänskap men också en skarp -- och synnerligen humoristisk -- iakttagelse av vår syn på konsten och konstnärskapet.