Daniel Naurin

Var finns egentligen den politiska makten i EU? Håller makten inom EU på att förändras? Demokratirådet 2011 undersöker maktens natur i EU. Den kommande rapporten från SNS Demokratiråd handlar om relationerna mellan och dynamiken inom tre kategorier av aktörer: medlemsregeringarna (den mellanstatliga makten), EU:s institutioner (den överstatliga makten) och organiserade intressen (den transnationella makten). Projektets resultat kommer att redovisas i form av en rapport från SNS Demokratiråd i maj 2011, den sista av tre rapporter från Demokratirådet med fokus på Europafrågor. Medverkande forskare: Jonas Tallberg (ordf.), professor, Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet Derek Beach, docent och lektor i statsvetenskap, Aarhus universitet, Danmark Daniel Naurin, docent och lektor, Statsvetenskapliga institutionen och Centrum för Europaforskning, Göteborgs universitet Teija Tiilikainen, direktör för Finska Utrikespolitiska Institutet, tidigare den finländska regeringens representant i EU:s framtidskonvent och statssekreterare i Finlands utrikesdepartement

Utvidgningen av EU år 2004 var en historisk händelse i ordets sanna bemärkelse. Efter ett halvsekel av politisk uppdelning i Europa, återförenades öst och väst inom ramen för EU. Men jämte alla förhoppningar som knöts till utvidgningen, fanns också farhågor om unionens förmåga att integrera de nya medlemsländerna. I Europa efter utvidgningen tar SNS Demokratiråd temperaturen på EU fem år efter östutvidgningen. Vilka förväntningar infriades och vilka kom på skam? Rapporten uppmärksammar särskilt tre teman: Hur effektiva är EU:s institutioner i en union med 27 medlemsstater? Vilka förändringar har skett i EU:s politiska inriktning sedan utvidgningen? Hur har EU:s nya medlemsländer utvecklats politiskt efter inträdet? SNS Demokratiråd 2009 består av Li Bennich-Björkman (Uppsala universitet), Anna Michalski (Svenska institutet för europapolitiska studier), Daniel Naurin (Göteborgs universitet) och Jonas Tallberg (Stockholms universitet).

Do transparency and publicity have the power to civilise politics? In deliberative democratic theory this is a common claim. Publicity, it is argued, forces actors to switch from market-style bargaining to a behaviour more appropriate for the political sphere, where the proper way of reaching agreement is by convincing others using public-spirited arguments. Daniel Naurin has conducted the first comprehensive analysis and test of the theory of publicity's civilising effect. The theory is tested on business lobbyists – presumably the most market-oriented actors in politics – acting on different arenas characterised by varying degrees of transparency and publicity. Innovative scenario-interviews with lobbying consultants in Brussels and in Stockholm are compared and contrasted with a unique sample of previously confidential lobbying letters. The results are both disappointing and encouraging to deliberative democratic theorists. While the positive force of publicity seems to be overrated, it is found that even behind closed doors business lobbyists must adapt to the norms of the forum.

Informella påtryckningar mot beslutsfattare har blivit en allt viktigare del av det svenska styrelseskicket. Detta är ett bekymmer eftersom lobbying är dyrt och medborgarrätt inte ska handla om pengar. I Den demokratiske lobbyisten pekar Daniel Naurin på vad den statsvetenskapliga demokrati- och intressegruppsforskningen har att säga i frågan. Vilka utopier finns för den goda intresserepresentationen? Vilka strategier föreslås för att närma sig målen och vad har de för trovärdighet? Naurins bok visar att vi måste lära oss leva med demokratiska brister, men också att det finns alternativ som kan göra lobbying mer demokratiskt.