David Lasky

Thirty-six of the most interesting writers in the Pacific Northwest came together for a week-long marathon of writing live on stage. The result? Hotel Angeline, a truly inventive novel that surprises at every turn of the page. Something is amiss at the Hotel Angeline, a rickety former mortuary perched atop Capitol Hill in rain-soaked Seattle. Fourteen-year-old Alexis Austin is fixing the plumbing, the tea, and all the problems of the world, it seems, in her landlady mother’s absence. The quirky tenants—a hilarious mix of misfits and rabble-rousers from days gone by—rely on Alexis all the more when they discover a plot to sell the Hotel. Can Alexis save their home? Find her real father? Deal with her surrogate dad’s dicey past? Find true love? Perhaps only their feisty pet crow, Habib, truly knows. Provoking interesting questions about the creative process, this novel is by turns funny, scary, witty, suspenseful, beautiful, thrilling, and unexpected.

"I stället för att mingla med bemanningsutsugare borde våra folkvalda ta en kopp beskt kaffe och läsa två texter ur detta magasin: Först Jonas Juuso och Karolina Dahls rysarbrevväxling om de bisarra och årligt försämrade villkoren i deras vårdjobb. Därefter Hanna Alfredssons serieberättelse om timanställningar. Jag får en knut i magen som håller i sig flera dagar. Alla måste läsa!" - Ida Therén, Aftonbladet "Få tidskrifter är lika bra som Det grymma svärdet på att bejaka tidskriftsformatets många möjligheter. När andra lägger fokus på pliktskyldiga temanummer ger man i DGS plats åt det ofärdiga, det rastlösa, det långa och vindlande. I #21 finns till exempel en chat mellan Pontus Lundkvist och Johannes Nilsson om den samtida vänstern, ett reportage om alternativa sociala medier av Magdalena Nordin och en härligt knastrig dagbokstext av Karolina Stenström. Ett andningshål, mitt i all torftighet" - Rebecka Kärde, Arbetaren

New issue of the international comics anthology CBA: Have you ever had to just stop what you’re doing and go: “Wait, is this a dream?” When the unknown starts bleeding into reality and you are forced to question your sanity, if just a little bit. You know the sort of thing that happens in dreams that makes you sure it’s just a dream? How do you cope when it happens in the waking world?