David M. Perser

Bland flyktingar, asylsökande och anhöriginvandrare har flertalet individer oftast bristfälliga eller inga kunskaper om hur den västerländska tillvaron fungerar. Än mindre har man någon insikt om det specifika samhället och dess kultur. Olika kulturer bär olika symboler och med olika innebörd. De enklaste vardagliga tecknen kan vara starkt betydelsebärande och felaktigt uppfattade leda till konflikter och söndring. Jag hatar skolan! är tänkt som ett slags arbetsbok för studier, samtal och grupparbeten i klassrummet från mellanstadiet och uppåt. Men också som en hjälp och ett stöd för den enskilde läraren när etik, kön, samlevnad, sociala frågor etc. skall planeras i undervisningen. Ett tjugotal berättelser från vardagen i den svenska skolan följs av ett antal diskussionsfrågor. Förhoppningsvis kanske ett slags facit kan skapas i klassrummet.

örfattarens uppväxt i Iran under 1970-talet präglades av en tillvaro i konflikt mellan rättrogen islam och liberal kristen- dom. Utifrån de två polerna tvingades han söka egna vägar för att utvecklas, finna balans i tillvaron och skapa en egen identitet. De tilltagande skillnaderna mellan rika och fattiga bidrog till hans ställningstaganden. Många vägval utgick från djupt ung-domligt engagemang, men resulterade också i ogenomtänkta och livsavgöran-de konsekvenser. Revolutionen blev ett faktum, men också ett misslyckande. Ett folk blev lurade på frihet. Perser kunde inte längre andas fritt under en totalitär stat och dess förtryck. Han tvingades fly. I Om ingen skjuter mina vingar har han försökt sammanknyta erfarenheter, tankar, minnen, och upplevelser från tiden i Iran utifrån en tillvaro i Sverige sedan mitten av 1980-talet. Det var en tid då han tjänstgjorde som personlig vakt åt Irans högste andlige ledare, ayatollah Khomeini, men då han som oppositionell tvingades tillbringa nästan två år i det beryktade Evinfängelset i huvudstaden Teheran. Han insåg vad tortyr och dess följder innebär.

Den iranska påfågelstronen med rötter i tidigt 1600-tal störtades i januari 1979. Shahen Riza Pahlavi och hans drottning Farah Diba tvingades hastigt fly landet. I kampen för ett rättvisare och mindre auktoritärt samhälle deltog en ung man i de revolutionära aktionerna. Påfågelns skugga är hans skildring från tidig barndom i Tehrans finare kvarter och i en familjs komplexa brytpunkt mellan kristendom och islam. Han tilltalas av mullornas vilja till förändring och får allt större uppdrag inom den revolutionära rörelsen och utses till närmsta livvakt åt den från exilen hemvändande ayatollah Khomeini. En flicka med familj från den absoluta överklassen blir hans käresta och tillsammans planerar de en framtid. Men den revolutionära utvecklingen leder till att de ungas kärlek slutar i våldsam tragedi. Besvikelsen över det muslimska maktmissbruket leder honom till kontakter med den nya oppositionen. På Khomeinis initiativ hamnar han i det beryktade Evinfängelset och blir under ett par år utsatt för ständig och brutal tortyr. Efter frigivning lyckas han med hjälp av människosmugglare fly till Turkiet. I Istanbul sover han i skydd av parkbänkar, livnär sig på bakgårdarnas sopor. och i djupaste misär. Med hjälp av en prostituerad lyckas han överleva och hamnar slutligen i Sverige. Påfågelns skugga är en ögonvittnesbild och samtidigt en kärleksskildring av en folklig resning som havererade och där historiska vingslag ständigt är närvarande i den fortsatta kampen.