David Renklint

Sindra blir familjehemsplacerad i den lilla orten Strömånge. Hon har svårt att finna sig till rätta i sin nya skola. Eleverna vet att hon har ett våldsamt förflutet, och många är rädda för henne. En eftermiddag drar ett oväder in över Strömånge. Marken skakar, stormen river i träden och Strömångesjön svämmar över. Dagen efter känner sig Sindra annorlunda. En stark kraft susar i kroppen. Samtidigt förstår hon att det var något märkligt med ovädret. Strömånge har drabbats av massa olyckor, bränder och till och med dödsfall under natten. Dessutom har Moa i hennes parallellklass försvunnit. Moa som Sindra pratade med dagen innan ovädret och som kände på sig att något var på väg att hända. Vad är det som har hänt Moa? Vad är det för krafter som väckts i Sindra? Och varför blir hon förföljd av Wille, den taniga killen i hennes klass? Kraften vaknar är första delen i Strömånge-serien, en berättelse i högt tempo där strider, mysterier och spänning blandas med tonårsvardag.

Johan har precis kommit hem från sjukhuset med sin prematurfödda dotter Wilma. Wilmas mamma Viktoria dog i havandeskapsförgiftning, men Johan känner sig ändå inte ensam i det stora huset. Meddelanden på väggarna och gestalter i ögonvrån. Nattsvarta korpar runt huset, i mardrömmarna i mörkret bakom ögonlocken. Och Wilma mår dåligt. På grund av snöstormen och kylan är Johan instängd med vad det än är som han har fått med sig hem, och Wilma blir bara svagare och svagare. Den enda som trotsar ovädret och kommer hem till Johan är Viktorias väninna Nadja, som också hon bär på en sorg. Johan inser att han behöver hennes hjälp och tillsammans försöker de ta hand om Wilma. Och det andra som är i huset med dem. Jag dödar en är en stark skildring av utsatthet och sorg, och samtidigt en psykologisk skräckroman om de spöken vi vägrar släppa och de vi inte kan bli av med. En klaustrofobisk rysare om ensamhet och hemsökelse.

Jag tror inte att någon är som du, Eli. Dagda kallade dig för ett blixtbarn när hon berättade om allt du varit med om. Allt från blixten i din stuga till kraften och ... allt. Ett blixtbarn fullt av kraft. Eli har, tillsammans med Nåjd och Dagda, tagit sig till Himinfjäll. Hon lyckades stoppa Vittra och marorna i striden på berget Stalo, men vet att det bara är en tidsfråga innan de börjar röra på sig igen. I Himinfjäll hoppas hon att kimärerna ska komma till deras hjälp, men inser snart att de är korrumperade maktgalningar som vägrar att ens erkänna marornas existens. Samtidigt kämpar hon med ett annat problem - kraften som har pulserat i hennes armstump, hennes enda vapen mot marorna, har slocknat. Tillsammans med Nåjd reser hon återigen söderut, för att väcka kraften till liv. Det Eli inte vet är att hennes kraft kommer med ett högt pris, och innan allt är över kommer hon vara tvungen att göra saker som känns omöjliga. Blixtregn är den andra boken om Eli och uppföljaren till den hyllade Blixtbarn. David Renklint har skapat en modern och samtidigt tidlös saga, om kampen för överlevnad och en bättre värld.

Kusin Aron bor i Fårporten, en liten by på en obestämd plats, i en obestämd tid. Gränsen till byn utgörs av de omärkta träkorsen under vilka kusinerna begraver änglarna, de dödfödda barnen som deras gud Den Siste Av Dagar tar hem. På grund av sin syssla tvingas Aron ut i skogen som ingen annan vågar vara i och det är där han ser järvflickan. Hon som påminner om en ängel, men med ögonen för långt isär och klumpfötter vikta under sig. Hon som med öppna sår och stanken av död omöjligt kan vara vid liv. Vad vill hon Aron? Varför hemsöker hon honom i hans mardrömmar? Frågorna blir snabbt fler och fler, men Fårporten är ingen plats för den som söker svar. De andra kusinerna och byns ledare uppskattar inte frågor. Samtidigt ökar järvflickans hemsökelser och kusin Aron måste försöka rädda sig själv.

"Det går en liten ängel bredvid mig säger mor Hon har så vita vingar och ögon blå jag tror Hon håller mig i handen, då är jag inte rädd Och sedan när jag somnar hon vakar vid min bädd" Vi träffas i en stödgrupp för folk som utsatts för övernaturliga attacker. Hon, som tappade tänderna när hon nästan blev dränkt i Alviken. Jag, som har Den bakom mig, Den som viskar jag älskar dig och som kvävde mina föräldrar när jag var liten. I en stuga vid Alviken utanför Leksand ligger hennes pappa döende i cancer. Jag följer med henne dit, till viken som fortfarande dränker människor efter att de tappat tänderna och fått benen krossade. Jag vill veta vad som finns i Alviken. Behöver veta. ”Det går en liten ängel” är en skräckberättelse i dalamiljö, en bok om att försöka fly från sina spöken eller att komma hem till dem.