Douglas Kahn

Denna antologi – Ljudkonst – har som ambition att erbjuda en introduktion till och översikt över delar av ett landskap som utgörs av både konstnärliga soniska praktiker och teoretiska diskurser, vilka sammantagna formar ett fält som kommit att kallas ”ljudkonst”. De fjorton essäer av konstnärer och teoretiker som ingår i Ljudkonst (re)presenterar, skriver antologins redaktörer Åsa Stjerna och Andreas Engström, hur samtalet om ljudkonst har utvecklats och omvandlats i den teoretiska diskussionen under de senaste decennierna. De tecknar konturerna av en historia om begreppets konstruktion och dekonstruktion, och formar en interdisciplinär berättelse som inte desto mindre innebär inkluderanden och exkluderanden. Det är en komplex berättelse om ljudets materialitet, om ljudets ontologi, om dess frigörelse från en inommusikalisk tolkningssfär, om konstarternas diskursiva expansion och öppnande mot samtida konstnärliga och filosofiska strömningar. I Ljudkonst medverkar Helga de la Motte-Haber, David Toop, Douglas Kahn, Volker Straebel, Barbara Barthelmes, Golo Föllmer, Gernot Böhme, Frauke Behrendt, Gascia Ouzounian, Brandon LaBelle, Salomé Voegelin, Seth Kim-Cohen, Christoph Cox och Tara Rodgers. Ljudkonst utgör # 140 i Musikaliska Akademiens skriftserie.

Earth Sound Earth Signal is a study of energies in aesthetics and the arts, from the birth of modern communications in the nineteenth century to the global transmissions of the present day. Douglas Kahn begins by evoking the Aeolian sphere music that Henry David Thoreau heard blowing along telegraph lines and the Aelectrosonic sounds of natural radio that Thomas Watson heard through the first telephone; he then traces the histories of science, media, music, and the arts to the 1960s and beyond. Earth Sound Earth Signal rethinks energy at a global scale, from brainwaves to outer space, through detailed discussions of musicians, artists and scientists such as Alvin Lucier, Edmond Dewan, Pauline Oliveros, John Cage, James Turrell, Robert Barry, Joyce Hinterding, and many others.

An examination of the role of sound in twentieth-century arts. This interdisciplinary history and theory of sound in the arts reads the twentieth century by listening to it-to the emphatic and exceptional sounds of modernism and those on the cusp of postmodernism, recorded sound, noise, silence, the fluid sounds of immersion and dripping, and the meat voices of viruses, screams, and bestial cries. Focusing on Europe in the first half of the century and the United States in the postwar years, Douglas Kahn explores aural activities in literature, music, visual arts, theater, and film. Placing aurality at the center of the history of the arts, he revisits key artistic questions, listening to the sounds that drown out the politics and poetics that generated them. Artists discussed include Antonin Artaud, George Brecht, William Burroughs, John Cage, Sergei Eisenstein, Fluxus, Allan Kaprow, Michael McClure, Yoko Ono, Jackson Pollock, Luigi Russolo, and Dziga Vertov.