Eleonore Christoffersén Ryndal

I Haikumagasinet #2 har sex aktiva illustratörer bidragit med illustrationer och var och en har sin stil och tolkning av poesin. Poeterna är allt ifrån flera hundra år gamla japanska mästare till nutida svenska poeter med haiku som gemensam nämnare. Med bokens lilla format berör illustrationerna på ett alldeles särskilt sätt. Liksom haikun i sig är haikumagasinet till synes enkelt men öppnar en värld av förnimmelser, tankar och emotioner. Tiden som illustratörerna har ägnat åt att bearbeta diktens korta rader förmedlas till den mottagliga läsaren. Läs mer på www.fripress.se

Den unga änkan Lina far ut på landet för att gå på skrivarkurs. Med sig har hon sin son – och sin sorg. Innerligt hoppas hon att det ska bli tid att läka och inte minst att sonen ska få en fin sommar och kanske glömma det hemska öde som drabbat honom i hans unga liv. Människorna de möter bär sina öden. Det ena mörkare än det andra. Det blir en tuff resa för alla men då de kommer närmare varandra löses knutarna upp. Inspirationen är tydlig, eftersom Christoffersén Ryndal själv läst just på Grimslövs folkhögskola:”Där fann jag inspiration, givande möten, underbart ledarskap samt en miljö som gav en obeskrivlig själsro. Grimslöv – en plats så vacker och så underligt lugn.” Läs mer om boken och författaren på www.fripress.se

Med sina sinnen plockar hon försiktigt upp tillsynes vardagliga tankar. Oftast ger de henne ro. Faller en skugga och kanske väcker oron, släpper hon in vindarna. Just känslan av stillhet gör henne harmonisk, när hon får tid till eftertanke. Med sina dikter vill hon förmedla den känslan även om hon är medveten om att det kan bli något annat med någon annans läsande ögon. Bakom dörren i Södergården fladdrar minnena förbi från hörn till golv från tak till fönster likt en fluga som försöker hitta ut I mörka rummet ser de på hur livet leker med deras drömmar Hon växte ur sin sorg likt ett barn växer ur sina kläder Dikterna bär en viss lantlig prägel, där platserna och tingen ibland alltså vittnar om äldre tider. Men det är utan saknad och nostalgi, för hos Eleonore Christoffersén Ryndal är det så som det är. Läs mer på www.fripress.se