Elisabet Höglund

“Olemme yhdessä ja yhteisymmärryksessä päättäneet lopettaa omat ja lastemme elämät.” Tammikuun 9. päivänä 2018 skånelaiselta Bjärredin esikaupunkialueelta löydetään kokonainen perhe kuolleena. Kaksi alaikäistä tyttöä on murhattu niin kutsutun laajennetun itsemurhan seurauksena – myös tyttöjen vanhemmat nimittäin löytyvät paikalta kuolleina. Tapaus tulee jäämään rikoshistoriaan yhtenä Ruotsin dramaattisimmista. Mikä saa kaksi korkeasti koulutettua ja hyväpalkkaista vanhempaa surmaamaan omat lapsensa? Journalisti ja kirjailija Elisabet Höglund tutki reilun vuoden ajan Bjärredin perhesurmaa ja esittelee uusia näkökulmia tragediaan. Tutkimuksissaan Höglund on havainnut omituisia tekijöitä ja törmännyt salailuun poliisien ja muiden viranomaisten taholta. Bjärredin murhat ovat äärimmäinen esimerkki siitä, kuinka oma perhe voi pettää lapsen oikeuden elämään. Se herättää tärkeitä kysymyksiä siitä, miten yhteiskunta voi havaita ja tukea perheitä vaikeuksissa –ja pahimmassa tapauksessa suojella lapsia vanhemmiltaan.

För tio år sen upptäcktes en enorm och livshotande cancertumör på Elisabet Höglunds bukspottkörtel. Hon opererades men drabbades efter operationen av så svåra komplikationer i form av bukhinneinflammation, blodförgiftningar, blodproppar i lungorna och lunginflammationer att hon bara var minuter från att dö. Men som genom ett mirakel överlevde hon. Hon hade bestämt sig för att sjukdomarna inte fick ta hennes liv. Hon skulle komma tillbaka. Det gjorde hon också, nu starkare än någonsin. På många sätt har åren efter cancern varit Elisabet Höglunds bästa och mest framgångsrika någonsin. Nu har hon skrivit en bok om hur hon tog sig tillbaka från sitt trauma. I boken berättar Elisabet inte bara om sin egen kamp utan också om andra människor som har drabbats av allvarliga olyckor och katastrofer men som inte låtit sig knäckas av dessa utan kommit tillbaka till livet med större kraft och livsvilja än de hade tidigare. Detta fenomen kallas posttraumatisk tillväxt och är en psykologisk reaktion på ett svårt trauma som har uppmärksammats först på senare år. Men fenomenet existerar och är vanligare än man tror. En svårt drabbad människa behöver inte brytas ner av sitt trauma. I stället kan hon växa till en starkare och mer kreativ person än före katastrofen. Nio liv är Elisabet Höglunds åttonde bok.

Den mörka tegelvillan var helt nedsläckt. En olycksbådande känsla spred sig inom Fredriknär han stod på gräsmattan utanför den dystra villan. Det var en kuslig känslahan inte riktigt kunde ta på. Det var något med det här huset som intestämde. Han tittade mot det fönster på bottenvåningen som låg närmasthonom. Först kunde han inte se någonting eftersom allt vilade i mörker. Plötsligt stelnade han till. Han hade upptäckt något på avstånd. Något som inte sågut som det borde göra. I inledningen till boken skildras hur det gick till den 9 januari 2018 när en helfamilj hittades död i en villa i Bjärred i Skåne. Två minderåriga flickorhade mördats av sina föräldrar. Även föräldrarna påträffades döda. Morden iBjärred, som i polisiära termer går under benämningen utvidgade självmord ,blev snabbt ett av den svenska kriminalhistoriens mest spektakulära fall. Att det blev så beror på att det handlade om en så kallad välsituerad och lyckad familj. Föräldrarna var högt utbildade juristermed fina och välavlönade arbeten. Morddramat i Bjärred kringgärdades redan frånbörjan av ett stort hemlighetsmakeri och en nästan total mörkläggning frånpolisens och andra myndigheters sida. Journalisten och författaren Elisabet Höglund har i över ett års tid forskat kring morden i Bjärred och kastar nytt ljus över frågan varför dessa föräldrar dödadesina barn och därefter sig själva. Hon har upptäckt en lång rad märkligaomständigheter. Höglund ifrågasätter starkt polisens, skolans och de sociala myndigheternasagerande eller brist på agerande. Vi får även inblick i ett antal andra liknande mordfall både i Sverige och i andravästländer. Fallen visar upp ett gemensamt mönster. Det är nästan alltidpapporna som dödar barnen och det är nästan alltid psykiska störningar,depressioner, psykiska sjukdomar och empatistörningar med i bilden.

Elisabet Höglund och systern Birgitta hade samma föräldrar, samma gener och uppväxtmiljö - i en familj där de var oönskade av sin mamma. Elisabet blev en framgångsrik journalist, författare, konstnär och idrottskvinna. Systern Birgitta föddes med hjärnskador. Hennes uppväxt var svår och hon vistades lång tid på barnpsykiatrisk klinik. Hon led av psykiska sjukdomar som innebar att hon till slut tappade greppet över sitt liv. Birgitta hade flera konstnärliga talanger och arbetade som fiol- och pianolärare. Men de sista tio åren levde hon totalt ensam i en social misär utan dess like och dog av sjukdomar som hon inte orkade söka bot för. II boken frågar sig systern Elisabet: Hur kan två systrar med samma bakgrund hamna i två så skilda världar? Vad var det som gjorde att livet för dessa båda systrar kom att följa olika vägar; den ena rakt uppåt, den andra långsamt ner i en tragedi? Elisabet Höglund försöker besvara frågan och skriver också om sina egna skuldkänslor; kunde hon ha gjort mer för sin syster? Elisabet Höglund är född i Göteborg och har arbetat som journalist sedan 1970 på bland andra Västgöta-Demokraten, Veckans Affärer och SVT:s Aktuellt och Rapport. Hon är även tvåfaldig svensk mästare i cykel och är verksam som konstnär. Hon har även medverkat i TV-programmen Let´s dance och På spåret som hon har vunnit två gånger.

Den 13 januari 2017 avled Birgitta Börjesson, en för de flesta totalt okänd kvinna, 73 år gammal. Men för en person var hon känd och älskad, nämligen för hennes syster Elisabet Höglund. I den här boken berättar den kända journalisten och författaren Elisabet Höglund om sin okända syster. Hon berättar om ett människoöde kantat av tragedier, sjukdomar och lidanden. Systern dog ensam i sitt nedslitna hus i en liten skogsby i Halland saknad av ingen annan än av sin syster. Inte ens hennes dotter sörjde henne. Elisabet och Birgitta hade samma föräldrar, samma gener och levde i samma uppväxtmiljö. Elisabet blev en framgångsrik journalist, författare, konstnär och idrottskvinna. Hennes syster Birgitta föddes med hjärnskador. Hennes uppväxt var svår. Hon hade problem i skolan. Hon vistades lång tid på barnpsykiatrisk klinik. Hennes start i livet var den sämsta tänkbara. Hon dömdes tidigt till ett liv i utanförskap och lidande. Hon kom att tillhöra gruppen multisjuka, utslagna ur arbetslivet, glömda av samhället. De sista tio åren levde hon totalt ensam i en social misär utan dess like och dog av sjukdomar som hon inte orkade söka bot för. I boken frågar sig systern Elisabet: Hur kan två systrar med så lika bakgrund hamna i två så skilda världar, för den ena systern i en värld präglad av framgång och berömmelse, för den andra systern i en värld präglad av fattigdom, arbetslöshet och misär? Vad var det som gjorde att livet för dessa båda systrar kom att följa två rakt motsatta vägar, den ena rakt uppåt, den andra långsamt ner i djup misär och tragedi? Elisabet ska försöka ge svar på denna fråga i denna gripande samhällsskildring.

Två gånger inom loppet av fyra månader stod den kända TV-profilen, författaren, journalisten och konstnären Elisabet Höglund öga mot öga med döden. Det var när hon 2011 drabbades av cancer eller rättare sagt: det var då en jättelik tumör upptäcktes på hennes bukspottkörtel. Hon opererades. Flera organ förutom bukspottkörteln togs bort. Operationen gick bra men efter tre veckor kom de komplikationer som var nära att kosta henne livet. Det handlade om en livshotande bukhinneinflammation och tvingades till akut operation. Utgången var länge oviss men som genom ett mirakel överlevde hon. Efter det följde det ena klubbslaget efter det andra. Dubbelsidig lungemboli (blodpropp i lungorna), blodförgiftning, vatten i lungsäcken och nya blodproppar följde. Några månader senare tappade hon nästan allt sitt hår och i november 2011 var det dags för nästa chock: Läkarna upptäckte ännu en cancertumör, den här gången på sköldkörteln. I sin bok Nattens änglar berättar Elisabet Höglund självutlämnande om sin dramatiska kamp mot döden, om att drabbas av cancer, om sina tre månader på sjukhus och om heroiska insatser av läkare och sjuksköterskor. Men hon berättar också om sjukvårdens baksida med katastrofala brister som underbemanning och ödesdigra felbedömningar av läkare. Elisabet Höglund behandlar även dödsskräcken, om ångesten som ständigt jagade henne, om oron som gjorde nätterna till ett helvete och om ovissheten inför framtiden..

Det är tisdagen den 9 februari 2010. Sändningen av Förkväll i tv 4 har just avslutats. Carin da Silva, en av oss tre programledare och jag går in i sminkrummet för att byta om. Jag är både glad och nöjd och tycker, att vi har gjort en utmärkt sändning tillsammans. Jag är kallad till möte med vår producent. Jag vet inte, vad mötet ska handla om. Formalia kanske. Därför har jag bråttom, byter kläder och säger hej till Carin: "Vi ses i morgon", ropar jag, när jag springer till hissen. Det blir inte så. Vi ses aldrig mer i en TV-studio. För tre minuter senare får jag sparken av TV4. Ja, de kallar det visserligen för time-out, men så vitt jag vet, är det samma sak som avsked på grått papper. Jag förstår plötsligt ingenting. En kaotisk period i mitt liv tar sin början, en period av sorg, självrannsakan, besvikelse och känslor av svek och övergivenhet - men mitt i all sorgen också en stark upplevelse av befrielse. Det tunga oket har lyfts bort från mina axlar. Detta är inte slutet av mitt liv, inte heller början. Det är kanske inte ens en avgörande del av mitt liv. Ett liv, som kantats av framgångar, motgångar, känslor av otillräcklighet, rädslor, förföljelse, mobbning, glädje, självförakt, humor, besvikelser, ja allt som en människas liv kan bestå av. Med den här boken vill jag ge er en inblick i detta liv, som trots all yttre glamour och framgångar inte innehåller någotdera. Bara hårt arbete och en ständig känsla av otillräcklighet.