Elisabet Näsman

Barn och unga som lever i utsatta livssituationer på grund av föräldrarnas problematik – exempelvis psykisk/somatisk ohälsa, beroendeproblematik eller funktionsnedsättning – har rätt till stöd och information. Genom att arbeta med dessa barn ges inte bara möjligheter till en bättre barn- och ungdomstid. Det är också en tydligt förebyggande insats mot att utveckla egen problematik. Stödgruppsmetodiken innebär att barn och unga i liknande livssituationer träffar varandra under ledning av utbildade professionella stödgruppsledare. Med hjälp av lekar och övningar och genom att träffa jämnåriga och dela erfarenheter, tankar och känslor ges möjligheter att utveckla konstruktiva bemästringsstrategier och bryta en känsla av ensamhet och av att vara annorlunda. Boken redogör för hur verksamhetsformen vuxit fram och för teoretiska perspektiv och forskningsstöd inom området. Den beskriver också konkret och praktiskt hur arbetet i en stödgrupp kan se ut, med exempel från flera verksamheter med olika målgrupper. Boken vänder sig till professionella och studenter inom olika omsorgsyrken.

Ålder, precis som andra kategoriseringar som genus, klass och kön, påverkar det sociala arbetets organisation, åtgärder och insatser. Därför bör även ålder vara föremål för problematisering och reflexivitet, både i vetenskapliga sammanhang och i praktiskt socialt arbete. En sådan analys blir möjlig med ett kritiskt åldersperspektiv. Boken diskuterar: • Vad karaktäriserar ett kritiskt åldersperspektiv? • Vad innebär det att ålder är en organiserande princip och vilka konkreta konsekvenser får det för socialt arbete? I de olika empiriska kapitlen illustreras vad ett kritiskt åldersperspektiv kan synliggöra vad gäller det sociala arbetet som fält och praktik. Ålder i det sociala arbetets praktiker vänder sig till yrkesverksamma och studerande inom socialt arbete, men även till forskare inom fältet.

Nästan vart tionde barn i Sverige bor i en familj med så låga inkomster att det inte täcker boendet och de nödvändigaste levnadsomkostnaderna. Det innebär både materiell fattigdom och risk för socialt utanförskap. Hur påverkas barnen och hur agerar välfärdsstatens aktörer när barnfattigdom hamnar på deras bord? Att tillämpa ett barnperspektiv och ta hänsyn till barns bästa när olika regelverk krockar är ett återkommande dilemma för myndigheterna i arbetet med barnfamiljer som har ont om pengar. Den här boken ger exempel på det svåra i att uppfylla lagens krav, men också på hur barns rättigheter kan stärkas när familjer behöver ekonomiskt stöd. Författarna belyser barnfamiljers möten med skolan, Försäkringskassan, socialtjänsten, förvaltningsrätten och Kronofogdemyndigheten. Varje kapitel i boken avslutas med diskussionsfrågor för att uppmuntra till reflektion över hur myndigheters beslut påverkar barn som lever i fattigdom. Barnkonventionen är nu svensk lag. Får barns bästa mer tyngd i ärenden om ekonomiskt bistånd? Lyssnar socialtjänsten mer på barnen i sina utredningar och beslut? Denna andra upplaga av boken är helt omarbetad och uppdaterad med ny forskning. Nya författare bidrar med nya ämnesområden och infallsvinklar. Boken vänder sig till universitets- och högskolestudenter, liksom till alla som i sin yrkesroll möter barnfamiljer som lever i ekonomisk utsatthet. Den är också en kunskapskälla till var och en som är politiskt eller ideellt engagerad i samhällsfrågor. Författarna har lång erfarenhet av utbildning och forskning inom sociologi och socialt arbete. En stor del av boken bygger på deras forskningsprojekt. Stina Fernqvist är biträdande lektor i socialt arbete vid Centrum för socialt arbete, som är en del av Sociologiska institutionen vid Uppsala universitet. Hennes primära forskningsintresse är ekonomisk utsatthet bland barnfamiljer samt hur välfärdsstaten hanterar denna utsatthet. Marie Flinkfeldt är biträdande lektor i socialt arbete vid Centrum för socialt arbete, som är en del av Sociologiska institutionen vid Uppsala universitet. Hon forskar om hur olika sociala problem hanteras och bemöts inom välfärdsstaten, särskilt inom socialförsäkringen. Hennes forskning har bland annat behandlat ohälsa och ekonomisk utsatthet i barnfamiljer. Elisabet Näsman är professor emerita i sociologi vid Sociologiska institutionen, Uppsala universitet. Som barndomssociolog är hennes inriktning barns rättigheter och aktörskap. Under senare år har hon haft fokus på utsatta barns delaktighet i möten med professionella. Christina Ponton von Gerber är legitimerad psykolog och har forskat om betydelsen av arbetslöshet och vardagsekonomi för barn och deras föräldrar i familjen, men också i mötet med förskolan, skolan, socialtjänsten och andra myndigheter.

Eldsjälar - vad tände gnistan hos furstinnan, friherrinnan och andra? Om dem som ger, får eller sätter käppar i hjulet.7000 brev och foton i ett skåneslott. Genom allvar och skämt vill vi väcka tankar. Är du nyfiken och vill bli provocerad och undrande över vad som händer när vi rycks ur vår vardagslunk? Författarparet leg psykolog Christina Ponton von Gerber och professor Elisabet Näsman har tidigare skrivit om barn och arbetslöshet, barn och pengar, barnfattigdom och krigsbarn i Skåne under andra världskriget.

I Sverige lever många barn med föräldrar som har missbruksproblem, men få av barnen får i dag stöd och skydd. Att upptäcka barnen och förstå deras situation är avgörande för att kunna hjälpa. I Upptäckt och stöd - om barn till föräldrar med missbruksproblem kommer barn och ungdomar till tals om sina upplevelser som barn till föräldrar med missbruksproblem. De berättar om hur det är, hur de agerar för att klara sig och vilken hjälp de fått, saknat eller önskar. Även föräldrar med missbruksproblem ger sina bilder - i jämförelse med barnens. Boken bygger på forskning och utvecklingsarbeten. Barn, ungdomar och föräldrar har intervjuats. Socialtjänst, skola och andra berörda verksamheter ger exempel på förbättringar av samhällets förmåga att upptäcka och ge stöd till familjer med missbruksproblem. Boken utmynnar i hur professioner inom välfärdssektorn kan utveckla sin förmåga att tidigt upptäcka och hjälpa utsatta barn och deras familjer. Boken riktar sig främst till blivande socionomer, lärare och sjuksköterskor, men också till praktiskt verksamma och andra berörda som vill förstå situationen för barn som lever med missbruk i familjen.

Socialbidrag är tänkt att fungera som samhällets yttersta skyddsnät för människor som inte kan försörja sig själva eller sin familj. Detta bistånd utgör på ett sätt den sista länken i en socialpolitisk kedja. Även om fattigdom sällan diskuteras så är socialbidraget ett signalpolitiskt laddat fält. Under de senaste decennierna har socialbidraget påverkats av förändringar såväl på systemnivå som när det gäller synen på socialbidragstagarens eget ansvar och krav på motprestationer. Ambitionen med denna bok är att ge en bild av de förutsättningar som styr och påverkar arbetet med socialbidrag, men också att peka på de utmaningar som socialarbetaren ställs inför. I boken lyfts en rad olika dimensioner av och perspektiv på socialbidraget fram. Inledningsvis placeras socialbidraget in i ett bredare socialpolitiskt sammanhang. Därefter belyses hur arbetet med socialbidrag organiseras och hur det kan komma sig att det fortfarande är så stor variation gällande beslut om socialbidrag. Några andra aspekter som lyfts fram är skälig levnadsnivå, ett ökat krav på motprestationer, hur hemlösheten gör sig påmind för dem som handlägger socialbidrag och hur barnperspektivet kan förstås och problematiseras. Det yttersta skyddsnätet vänder sig till studenter och praktiskt verksamma inom socialt arbete och andra närliggande områden. Boken är också av intresse för politiker och beslutsfattare med koppling till socialtjänstens arbete med försörjningsproblem.