Elise Ingvarsson

Vad är det egentligen som förenar allt det vi kallar liv? Det finns ingen allmänt erkänd definition av vad liv är, vare sig inom fysik, kemi, biologi eller filosofi. Det gäller även mänskligt liv. Vad som juridiskt räknas som ett mänskligt liv enligt aborträtten skiljer sig från arvsrätten som i sin tur skiljer sig från straffrätten. Hur livet på jorden en gång började är en annan öppen fråga. Kanske är det nödvändigt att lämna jorden för att få svar. Andra livsformer, på andra planeter, skulle kunna avslöja något också om våra jordiska villkor. Tidskriften Gläntas nya nummer gör ett antal försök att svara på dessa och andra livsavgörande frågor, i essäer, samtal, kortprosa och konstnärliga bidrag.

I "Annorlunda hos ekorrarna" har tretton svenska författare skrivit var sin text om Werner Aspenström (1918–1997) – en av den svenska 1900-talspoesins mest betydande och mest lästa diktare. Texterna är skrivna på beställning, tolv läsningar av dikt och prosa i Werner Aspenströms författarskap, till hans hundraårsjubileum. Den trettonde och sista skiljer ut sig. Hans Isakssons essä om Bengt Emil Johnsons poetiska samspråk med Werner Aspenström fanns som manuskript i hans efterlämnade papper och har här funnit sitt rätta sammanhang. De tolv bidragen är för det mesta skrivna av författare som varit tysta om Werner Aspenström, de tillhör inte hans gängse skara av uttolkare och kommentatorer. Ändå är det påtagligt hur personliga de skilda texterna är, på skilda sätt – de har gärna karaktär av brev. Men det handlar inte om någon sentimental intimitet. Tvärtom verkar det i Werner Aspenströms författarskap, eller i hans poetik, finnas något som uppfodrar till reflektion över egna skrivsätt, något som söker svar i den skrivandes poetik. I "Annorlunda hos ekorrarna", redigerad av Staffan Söderblom, medverkar Jonas Gren, Madeleine Gustafsson, Gunnar D. Hansson, Elise Ingvarsson, Hans Isaksson, Arne Johnsson, Ida Linde, Lotta Lotass, Eva Runefelt, Elisabeth Rynell, Lennart Sjögren, Jesper Svenbro och Peter Törnqvist.

I Göteborg har Ms E Nervous just fött en pojke och samtidigt börjat sjunga. Hon åker runt i staden med spårvagn och letar efter hans pappa K. som är borta nu. När sonen sover skriver hon sina sånger. De riktar sig till honom och till K. Det är sånger om stadens släckta och upplysta delar, om ett våld och en splittring hon finner spår av både omkring sig och inuti sig själv. Hemma i lägenheten väntar Mami K, svärmodern från Douala, det enda de har gemensamt är förlusten av K. Bästa vännen Mirri bor nära, i Biskopsgården. De näst största städerna är en berättelse om en mors oro, och en mycket säregen Göteborgsskildring, där segregation och rasism slår ut som strömavbrott och galenskap i staden så väl som i den enskilda människan. Hur ska Ms E Nervous både kunna ta hand om sin son och kunna sjunga? Hur ska hon kunna leva med honom i staden, när hon ser hur den faller isär? Hur ska hon någonsin kunna förlåta sig själv: för att hon är vit, för att hon varit blind, för att hon inte kan rädda sin son från någonting, bara skriva och sjunga för honom? Hur ska sonen kunna förlåta henne för att hon aldrig kommer att veta det han vet? Elise Ingvarsson är en av våra mest uppmärksammade poeter. Teman som moderskap, tro och identitet har genomsyrat hennes diktböcker. I denna fjärde bok låter hon sin poesi - sången - möta fiktionen och forma en prosalyrisk berättelse där några av samtidens mest brännande frågor utforskas på komplexa sätt.

Men nu vill jag Bara Skriva: Till Mor. Elise Ingvarsson debuterade 2005 med Beror skrymmande på, som belönades med Katapultpriset för bästa skönlitterära debut.

Kristus-öra så måste det varaatt all min tomhet strålar upp mot din lyssnande tratti bänken viskar jag tyst att du hör, rörsMunväder! Flak av ömkan. Våga inte uttala viljan i magen i Guds namn. Det fula utan hamn önskar angöra, ryms inte. Res på dig, ångestskräp! Mötet är allt jag vill och med hela min stränga hållningÄr min kärlek dig inte nog? Elise Ingvarsson debuterade 2005 med Beror skrymmande på, som belönades med Katapultpriset för bästa skönlitterära debut.

Jag förbinder mig Härmed att Leva HärDet finns ingen Garanti I ÅrFörst frånvarande, sen ondMoralen sattes i brand, min hjärna SkruvasKärleken satt löst som tubens lockElise Ingvarsson debuterade 2005 med Beror skrymmande på, som belönades med Katapultpriset för bästa skönlitterära debut.