Elmar Altvater

Europa upplever sin förmodligen allvarligaste kris sedan 1945. Den hotar såväl det europeiska integrationsprojektet som den europeiska och globala ekonomin, helt bortsett från den omfattande sociala ödeläggelse som krisen redan orsakat i länder i Europa. Vi upplever i dag en konflikt mellan nord och syd i Europa och på båda sidor om skiljelinjen finns ett missförhållande mellan det som tycks vara ekonomiskt nödvändigt och det som är politiskt görbart inom en demokratisk ordning. De rika ländernas valmanskår ser inte ut att vilja acceptera en långsiktig kollektivisering av skulderna eller andra storstilade former av gränsöverskridande omfördelning av bördorna. I söder vill befolkningarna inte gå med på vad en förbättrad bytesbalans och någorlunda uthärdliga budgetunderskott tycks kräva. Och både i nord och syd försöker populister slå politiskt mynt av krisen. Populisterna i norr avvisar skattefinansierade transfereringar och skuldavskrivningar, medan populisterna i syd häftigt värjer sig mot svångremsdiktat som går ut över löner, pensioner och offentliga tjänster. Finns det en väg ur denna europeiska fälla? I denna bok diskuterar ett antal framstående tyska intellektuella den europeiska krisen som uttryck för ett spänningsförhållande mellan kapitalism och demokrati. Hur kan finansmarknaderna bringas under demokratisk kontroll, finns det en väg tillbaka till en nationalstatlig demokratisk kapitalism eller är det en fördjupad politisk integration i Europa som är lösningen. Den frågan ställs på sin spets i debatten mellan det tyske sociologen Wolfgang Streeck, författare till den på Daidalos utgivna boken Köpt tid, och filosofen Jürgen Habermas. Andra bidragagivare är Claus Offe, Elmar Altvater, Hubert Zimmermann och Stephan Schulmeister. Till boken har Sverker Gustavsson, professor emiritus i statsvetenskap, skrivit ett förord som reder ut debattens positioner.

Avregleringar och liberaliseringar skulle frigöra kapitalets skapande kraft. Istället sveper den djupaste ekonomiska krisen sedan 30-talet fram över världen. Euforin över de fria marknadskrafternas självreglerande förmåga har lagt sig, men vad är det som händer? Pengarnas frihet innehåller texter som visar att finanskrisen varken handlar om en ren penningkris eller ett moraliskt misslyckande, utan om en djupgående kris för kapitalismen.

In this book Elmar Altvater, one of Germany's leading radical economists, considers the discordant state of the capitalist world today, drawing on both green and socialist economics. The end of 'actually existing socialism' has been widely hailed as confirmation of the supremacy of market forces. Yet both the post-Communist societies of the East and large parts of the South face a protracted crisis to which the apparently victorious West offers no solution. Against this background Altvater explains why Soviet planning ended in failure, having reproduced many negative features of the Western model without being able to sustain a global challenge to it. Altvater examines the claims currently made for the market, both in the history of capitalism and in the globalized market economy today. Has a free market ever existed, in the sense of imposing itself on the will of political actors? Can the free market ever lead the debt-ridden societies of Africa or Latin America out of mass poverty? Can the world crisis of civilisation, in all its dimensions, be overcome by relying on market models of production and consumption? These questions are addressed in the context of an economic theory that puts human needs and capacities, and a sustainable model of development, at the centre of analysis.

Nachdem offensichtlich der Krise nach 1974 mit den herkoemmlichen Mitteln keyne- sianischer Nachfragesteuerung nicht mehr beigekommen werden konnte und die Re- gierungen in Westeuropa zu jeweils national spezifischen Varianten einer restrikti- ven Austeritypolitik ubergingen, wurde der Ruf nach einer "alternativen Wirtschafts- politik" laut. Sie sollte sowohl effizient im Sinne der Wiederherstellung der Vollbe- schaftigung sein als auch dem Abbau an Sozialleistungen ein Ende bereiten und im Gegenteil sogar die Ausweitung des Systems der sozialen Sicherung auch als ein Mit- tel der Schaffung von gesellschaftlich sinnvollen und individuell befriedigenden Ar- beitsplatzen benutzen. Insbesondere die Gewerkschaften in Westeuropa sind die Promotoren von Konzeptionen alternativer Wirtschaftspolitik, unterstutzt von so- zial engagierten kritischen Wissenschaftlern. Erst spater wurden auch von den Links- parteien, von sozialdemokratischen bis zu eurokommunistischen Parteien, Alterna- tivkonzepte vorgelegt, die - abhold jeglichen revolutionaren Pathos - auf struktu- relle Reformen innerhalb des kapitalistischen Systems setzen. An dieser Konstella- tion hat sich bis heute nichts geandert. Projekte alternativer Wirtschaftspolitik wer- den immer wieder auf den neuesten Stand gebracht, doch ihre Realisierung ist ge- genuber der Dampfwalze von restriktiven Massnahmen und sozialpolitischen Demon- tagen kaum weiter gekommen --- sieht man einmal von Frankreich ab, wo seit Mai 1981 eine Linksregierung im Amt ist, uberhauft von Schwierigkeiten, ihr Programm durchzufuhren angesichts der internationalen Abhangigkeiten in dem hochintegier- ten westeuropaischen Wirtschaftsraum, dem "Europa des Kapitals".