Emilio Fraia

I Sevastopol, som er inspirert av Lev Tolstoj's Sevastopol-fortellingene, knytter Emilio Fraia på subtilt vis sammen tre historier som på hver sin måte omhandler et betydningsfullt vendepunkt i hovedpersonenes liv. En ung klatrer mister muligheten til å oppfylle drømmen sin etter en stygg ulykke; en mann vandrer ut i en øde skog på den brasilianske landsbygda og forsvinner sporløst; en ung dramatiker setter opp et teaterstykke om beleiringen av Sevastopol, og om livet til en russisk maler som nådde sitt kunstneriske høydepunkt i krigsårene ved å samle russiske soldater, og deretter forsvant. I en bok som samtidig er klassisk og moderne, har Fraia laget et omriss av samtidens São Paulo og en skildring av forsøk på å lage kunst i en kultur som føles fremmed. Sevastopol handler om besettelse, tap og lengsel, om å feile og prøve på nytt - og om avvik - mellom de historiene vi skaper og de vi forteller til andre.

Sevastopol består av tre långnoveller med tre berättare som alla står inför avgörande vändpunkter i sina liv. En kvinna berättar om sin besatthet av att bestiga Mount Everest och den olycka som sätter stopp för drömmen. En man försvinner spårlöst efter en tid på ett nästan övergivet hotell mitt ute i ingenstans. Hans historia berättas av hotellägaren, som tycks veta lite för mycket om den försvunna mannen. En ung skribent hjälper en åldrad teaterman att skriva och sätta upp en pjäs om en rysk målares porträtt av soldater under Krimkriget. De tre berättelserna i Sevastopol är skilda världar, som ytligt sett inte har något med varandra att göra. Men de förenas av en mängd fina trådar och tar alla pulsen på ett land som för många genomgår ett politiskt mörker. Att titeln på varje novell är namnet på en månad -- Decem­ber, Maj, Augusti -- skapar en kontinuitet, och sammantaget kan Sevastopol sägas handla om att fortsätta kämpa för sina drömmar, hur mycket man än misslyckas längs vägen. Emilio Fraia (född 1982) kommer från Brasilien. Han har jämförts med så väl Anton Tjechov som Roberto Bolaño och Rachel Cusk. I hemlandet har han mötts av strålande recensioner och internationellt har han med den här boken börjat göra sig ett namn.

Sevastopol contains three distinct narratives, each burrowing into a crucial turning point in a person’s life: a young woman gives a melancholy account of her obsession with climbing Mount Everest; a Peruvian-Brazilian vanishes into the forest after staying in a musty, semi-abandoned inn somewhere in the haunted depths of the Brazilian countryside; a young playwright embarks on the production of a play about the city of Sevastopol and a Russian painter portraying Crimean War soldiers. Inspired by Tolstoy’s The Sevastopol Sketches, Emilio Fraia masterfully weaves together these stories of yearning and loss, obsession and madness, failure and the desire to persist, in a restrained manner reminiscent of the prose of Anton Chekhov, Roberto Bolaño, and Rachel Cusk.

Enrique Vila-Matas, Olivia Sudjic, Jon Fosse, Inger Wold Lund, Vi Khi Nao, Patrícia Portela, Lucie Elven, Mara Coson, Christina Hesselholdt, Jean-Baptiste Del Amo, Naja Marie Aidt, Michael Salu, Joanna Walsh, Jakuta Alikavazovic, Anna Zett, Emilio Fraia, Frode Grytten, and Olga Ravn Translations by Margaret Jull Costa, Zoë Perry, Martin Aitken, Denise Newman, Paul Russell Garrett, Damion Searls, and Rahul Bery Eighteen international writers respond to the open-ended period of social distancing, closures, and illness caused by Covid-19. Compiled during the initial lockdown in Europe, this special collection is a meteoric publishing project with contributions from some of the most exciting and innovative authors working today. Meditating on notions of distance and closeness, sameness and alterity, extinguishing and kindling, Tools for Extinction considers how a common pause might give rise to new modes of domesticity and shift experiences of time. What gestures and actions are we willing to perform to make ourselves, and each other, feel at ease – or at work? What tools and objects are useful, or unprecedentedly useless, to us in the process? And as our species’ trademark proclivity for projecting ourselves into the future is disrupted, might we come to see the buildings, animals, plants, and foodstuffs around us in a new light? The anthology takes its name from Steven Brand’s Whole Earth Catalog, a 1960s counterculture compendium of product reviews, essays, and articles on the themes of self-sufficiency, ecology, and alternative education. By giving “access to tools”, a new social order and a more sustainable Earth was imagined. Compiled, edited and with a foreword by Denise Rose Hansen.