Eric Fylkeson

Haiku-dikter tillsammans med bilder kallas enligt den japanska traditionen för ”Haiga”. Dikterna i Haikumagasinet är skrivna av både japanska mästare – som levde för flera hundra år sedan – och samtida poeter. Dikterna tolkas fritt till bilder av konstnärer, professionella tecknare, studenter och de som målar vid sidan om. MEDARBETAREPoeter Bo Ranman Birk Andersson Matsuo Basho Bengt O Björklund Yosa Buson Fukuda Chiyo-ni Michael Economou Eric Fylkeson Kobayashi Issa Hajime Kawakimi Jack Kerouac Christer Nilsson Otomo No Oemaru Kerstin Park Dag Persson Beatriz Quevedo de Hansen Håkan Sandell Masaoka Shiki Nagai Tatsuo Yasuhara Teishitsu Teresa WennbergIllustratör Jonas Amnerå Anders Blomdahl Lousiana Chin Cheung Dan Faleh Irja Hulterström Ellen Kroon Isabella Karlsson Anna Landgren Joakim Larsson Wilda Levhed Michaela Linderoth Ulf Lundkvist Sara Lundstedt Martin Medin Santaro Sobun Takawaki Kathleen Tandrup Anna WiikFormgivare Sara Lundstedt Se mer om Haikumagasinet på www.fripress.se

Sport angår, sport berör. Sport finns i tävlingsmomenten, upplevelserna, resultaten – men också i litteraturen. I denna antologi ger nio författare sin syn på sport, utifrån egna eller önskade upplevelser eller utifrån annat som går att tangera eller inte alls.

Det är tjugo år sedan Eric Fylkeson senast kom med en diktsamling: Hinna före kvällen (ellerströms). Då var det sjutton år till den föregående och som förläggaren sa: ”en händelse i svensk poesi”. Flyktdjurets dikter är ännu en händelse.ur dikten ”Eftermiddag”Det finns en eftermiddag som är djupt förtrogen med en sällsam saklighet. Man är ensam i huset. Ensam i sitt glashus. Och det händer inget. Regnet slår mot rutan utan att ha minsta lilla behov av uppmärksamhet. Läs mer om boken och Eric Fylkeson på www.fripress.se

Det här är en bok som slår sina lovar kring Sala, en småstad i utmarkerna av Bergslagens regnskogar. En stad som en gång hade saker, som en aktiv silvergruva, en aktiv mördarliga, en hundraårig fotograf, en dyster humorist, en konstnär berömd långt utanför kommungränsen och en man som behärskade konsten att flyga med drakar. De levande minnena av Sven Norling, Lasse O’Månsson, Ivan Aguéli och Olle Nessle är en omistlig del av charmen. Ett Drak- och tangosällskap är jämte Avlidna salakonstnärers sällskap unika grenar på föreningslivets träd. Här finns filmstudion som menar att gemenskapen i biomörkret är en förälskelse sällsamt lämpad att delas av många. Det är tveklöst charmigt att leva i bakvattnet, att å ena sidan vara halvtaskigt uppdaterad men å den andra med full iver vårda kontakten med de döda. Gästskribenter i boken är Einar Askestad, Ambrose Bierce, Ellinor Fylkeson, Magnus Holm, David Nessle och Jan Sjunnesson. Inbunden med linnetråd och kapitälband. Inlaga Arctic paper white 130 gram matt bestruket. Illustrerad med 46 fotografier och teckningar.

En blandbok med miniberättelser, prosadikter, mikroessäer med många ingångar, perfekt för resor och väntsalar. Här finns epistlar om jaktgudinnan, kopplingen mellan presidenterna Lincoln & Kennedy, journalerna från skogsgudens födelse, sagan om tre flickor som alla heter Agneta, popgeniet Brian Wilsons uppväxtår. För att bara nämna några av spåren i snön. Innehåller dessutom två sviter prosadikter med teman som torde vara unika i svensk litteratur: en om spel och travsport, en om vad kortlekens färger egentligen betyder. Spader dam, till exempel. ”Det är bara att konstatera. Eric Fylkeson är en av de få särlingarna i den samtida litteraturen. Det är inte alltid enkelt att älska honom. Dock är det förbannat svårt att hata honom. Hans litterära bana lyser som en kometsvans genom en svartblå himmel. Fylkeson är samma envetna skugga; en bit bortom, en bit framför.” (Kristian Lundberg 2005) Eric Fylkeson är född 1950 och uppvuxen i stockholmsförorterna Bromsten (alldeles intill Solvalla travbana) och Hässelby strand. Han debuterade 1973 och har utgivit ett 20-tal böcker. På 70-talet var han medlem i konstnärsgruppen Vesuvius (tills. med Bruno K. Öijer, Per-Eric Söder & Leif Elggren). Han har varit scenpoet med mer än 800 framträdanden runt om i Sverige. Redaktör för tre litterära tidskrifter (Feber, Janus, I minne) under 70- och 80-talet. Skivproducent några år runt 1990. Verksam som kommunpolitiker i Sala kommun från 1995 till 2012, avslutningsvis som ordförande i kultur- och fritidsnämnden. Han gjorde tills. med Anders Bjurenvall filmen Kärleken till en plats 2013 (en dramadokumentär). Mellan åren 1997 och 2014 arbetande som folkhögskollärare i litterär gestaltning, scenisk framställning, mytologier och semantik (i huvudsak vid Tärna folkhögskola i Västmanland och Skrivarakademin i Stockholm). Blandboken Älskade förlust tog rekordkorta fem dygn att skriva/sammanställa. Eller som författaren uttrycker sig i förordet: ”På kvällen söndag 4 mars 2018 såg jag filmen Phantom Thread med Daniel Day-Lewis i rollen som klänningsmakaren Reynolds Woodcock i femtiotalets London. Filmen fick mig att se att mycket av det jag skrivit i diktväg var snålt tillskuret, ogeneröst och tillknäppt. Radernas vänsterkanter var ofta så rakbladsvassa att det gjorde ont. Efter bion bar det hem för att både klippa upp och sy om gamla textplagg samt stava fram och skära till helt nya hybrider. Som läsare bör man kunna bosätta sig i texten, alltid finns det väl nån klänning som passar. Man ska ha möjlighet att komma in i boken från vilket håll som helst. Vill man dröja i ett ord eller sträckläsa en stund ska detta kunna ske utan visuella hinder. Orden ska vara blottlagda, musslan öppnad, garden sänkt. Daniel Day-Lewis rolltolkning försatte mig i ett tillstånd av orfisk inspiration. Jag arbetade dag och natt innan jag fredad kunde somna på sidan 172 den 9 mars i gryningen”.

Upptäckten att den värste mobbaren och den mest mobbade aldrig flyttade från sina föräldrahem i förorten, trots att mer än 50 år har gått, gör att berättaren blir besatt av att hitta svaret på frågan. På tidsresan möter vi många karaktärer och deras livsberättelser, från sent 50-tal fram till idag. Varför blev vi de människor vi blev? En annorlunda förortsskildring av en lönearbetarklass som varken super ihjäl sig eller slår sönder sina grannar men som inte är särskilt stolt för det, eftersom man vet att man förlorat matchen redan innan domaren har blåst till avspark. Här finns en bandyportfölj som byter ägare, en relik med namnet Ljusdal skrivet i svart svajig tusch. Här finns en olaglig avlyssning av ett gäng gubbar som samlats i ett trapphus. Här finns en bunt nattdrömmar som på ett oroväckande sätt demaskerar verkligheten. Här finns ett höghustak och en dörr som inte går att stänga. Här finns Gävle, men mer som ett tillstånd. Här finns ett i högsta grad tvivelaktigt berättarjag, en smygtittare. Vad som inte finns är hjältar som är alltigenom goda. Bokens osminkade berättelser från förortens bäbisår är en hyllning till ambivalensen i en svårt polariserad samtid och allt annat än politiskt korrekt, byggd på övertygelsen att sanningen finns i många storlekar och surhetsgrader. Men den verkliga ondskan, finns den eller inte? Jovisst gör den det, den finns runt oss varje dag och gärna i miljöer vi inte räknat med. Den vill oftast undvika att stå i främsta ledet, trivs bättre som bakgrundsfigur eller som ett sorl. Bokens motto lyder: "Ett är säkert. Jaget är en felsökning. Vill man veta något om sig själv måste man tränga in i den omgivning som gjorde en möjlig. Där man bottnar finns de andra. Där vattnet som faller tror att det äntligen är nere på fast mark finns de andra". Den aktuella romanen tog fem år att bli skriven. På författarens begäran ges den enbart ut som specialdesignad läsvänlig pocket ("för att vem som helst ska ha råd att köpa den"). Genom texten löper också en kärleksförklaring till Mälaren som något mer än bara en insjö. Eric Fylkeson är född 1950 och uppvuxen i stockholmsförorterna Bromsten och Hässelby strand. Han debuterade 1973 och har utgivit ett 20-tal böcker. På 70-talet var han medlem i konstnärsgruppen Vesuvius (tills. med Bruno K. Öijer, Per-Eric Söder & Leif Elggren). Redaktör för tre litterära tidskrifter under 70- och 80-talet. Skivproducent några år runt 1990. Han var fram till 2006 scenpoet med mer än 800 framträdanden runt om i Sverige, stundtals med jazzkomp men oftast ensam. Verksam som kommunpolitiker i Sala kommun från 1995 till 2012, avslutningsvis som ordförande i kultur- och fritidsnämnden. Han gjorde tills. med Anders Bjurenvall filmen Kärleken till en plats 2013 (en dramadokumentär). Mellan åren 1997 och 2014 arbetande som folkhögskollärare i litterär gestaltning, scenisk framställning, mytologier och semantik (i huvudsak vid Tärna folkhögskola i Västmanland och Skrivarakademin i Stockholm).

Återutgåva av Fylkesons odödliga samling från 1970 till 1985. Eric Fylkeson var mellan 197476 medlem i konstnärsgruppen Vesuvius (tillsammans med poeterna Bruno K. Öijer, Per-Eric Söder och bildkonstnären Leif Elggren). Dikter.