Erich Maria Remarque

"Poslednjaja ostanovka" - edinstvennaja pesa Remarka. Blagodarja naprjazhennomu i uvlekatelnomu sjuzhetu ona byla polozhena v osnovu neskolkikh uspeshnykh telepostanovok i do sikh por ne skhodit s teatralnykh podmostkov Germanii. Stsenarij "Poslednij akt" - jarostnaja otpoved natsistskomu rezhimu. Remark ne schadit prostykh nemtsev, otgovarivavshikhsja neznaniem togo, chto proiskhodilo v ikh strane v realnosti, ili ispolneniem prikazov. Prigovor ego prost i besposchaden: vinovny vse - i te, kto dejstvoval, i te, kto molchal.

Predlagaem ljubiteljam nemetskoj literatury roman znamenitogo nemetskogo pisatelja Erikha Marii Remarka o zhizni v Germanii mezhdu dvumja mirovymi vojnami. Neadaptirovannyj tekst snabzhen kommentarijami i slovarem.

V sbornik vkljucheny stati i ocherki raznykh let, v tom chisle "O stile nashego vremeni", "Reklama i prodavtsy", "Osnovy dekadansa", i ne menee sereznye i pouchitelnye: "Fioletovyj son", "O smeshivanii izyskannykh krepkikh napitkov" i "Flirt s Karlom". V nikh Remark nepredvzjato vyskazyvaetsja o politike, rassuzhdaet o literature, iskusstve, pisatelstve, avtogonkakh i o mnogom drugom.

Govorja o Pervoj mirovoj vojne, vsegda vspominajut odno proizvedenie Erikha Marii Remarka." Na Zapadnom fronte bez peremen". Eto rasskaz o nemetskikh malchishkakh, kotorye pod dejstviem patrioticheskoj propagandy idut na vojnu, ne znaja o tom, chto vperedi ikh zhdet ne slava geroev, a invalidnost i smert... Kazhdyj den vojny unosit zhizni chikh-to ottsov, synovej, a gazety tem vremenem besstrastno soobschajut: "Na Zapadnom fronte bez peremen...". Eta kniga - ne obvinenie, ne ispoved. Eto popytka rasskazat o pokolenii, kotoroe pogubila vojna, o tekh, kto stal ee zhertvoj, dazhe esli sumel spastis ot snarjadov i ukrytsja ot puli.

Pervyj roman Remarka, v kotorom net ni slova o vojne. "Prijut Grez" - ostrovok umirotvorenija sredi okeana gorestej i nevzgod, a ego khozjain, talantlivyj khudozhnik i kompozitor Frits, - prekrasnyj vrachevatel dush. Zdes tsarit atmosfera tepla i ujuta, gde dazhe samye otchajavshiesja nachinajut verit v luchshee. Serdtsa obitatelej etogo gostepriimnogo doma otkryty ljubvi i polny nadezhd na prekrasnoe buduschee, no vse menjaetsja so smertju Fritsa. Sumejut li molodye ljudi spravitsja s ispytanijami realnogo mira, perezhit smert svoego druga i perenjat ego otnoshenie k zhizni i iskusstvu? Roman publikuetsja v novom perevode.

Daleko ne vse pochitateli Remarka znajut, chto pomimo krupnoj prozy, prinesshej emu mirovuju izvestnost, on masterski pisal i korotkie proizvedenija. Imenno s nikh nachalsja put Remarka v bolshoj literature, imenno v nikh uzhe proslezhivajutsja idei i blestjaschij stil buduschego vydajuschegosja pisatelja. V dannom sbornike predstavleny rannie liricheskie rasskazy, otdajuschie nesvojstvennoj avtoru naivnostju, i esse o ljubvi, melankholii i nevozmozhnosti nastojaschego ponimanija mezhdu ljudmi. V izdanie takzhe vkljucheny "Poslednjaja ostanovka" - edinstvennaja pesa Remarka, a takzhe stsenarij "Poslednij akt" - jarostnaja otpoved natsistskomu rezhimu. Remark ne schadit prostykh nemtsev, otgovarivavshikhsja neznaniem togo, chto proiskhodilo v ikh strane v realnosti, ili ispolneniem prikazov. Prigovor ego prost i besposchaden: vinovny vse - i te, kto dejstvoval, i te, kto molchal.

Poslednij roman Erikha Marii Remarka. Vozmozhno - samyj krupnyj. Vozmozhno - samyj silnyj. Vozmozhno - samyj tragicheskij. Sudba nemetskikh emigrantov v Amerike. Oni bezhali ot fashizma, ispolzuja vse vozmozhnye i nevozmozhnye sposoby i sredstva. Bezhali k poslednemu bastionu svobody i nezavisimosti. Odnako Amerika pochemu-to ne speshit vstretit ikh s rasprostertymi objatijami. Begletsov zhdet blagopristojnoe i druzheljubnoe ravnodushie obitatelej strany, davno zabyvshej, chto takoe vojna i totalitarnyj rezhim. I kazhdomu iz emigrantov predstoit zanovo stroit zhizn tam, gde im predlagajut tolko odno - rasschityvat iskljuchitelno na sebja.

Odna iz samykh zavorazhivajuschikh i pechalnykh istorij ljubvi XX mirovogo veka. Istorija romana samogo proslavlennogo pevtsa "poterjannogo pokolenija" Erikha Marii Remarka i samoj znamenitoj "fam fatal" mirovogo kinematografa Marlen Ditrikh, povedannaja imi samimi - v pismakh, kotorye oni pisali drug drugu. Ikh otnoshenija ne byli prostymi. V nikh vspyshki strasti i nezhnosti slishkom chasto smenjalis neponimaniem, revnostju, nedoveriem i dazhe vrazhdoj. Ikh otnoshenija byli i neobkhodimy, i muchitelny kak dlja Ditrikh, tak i dlja Remarka. Oni dolzhny byli zakonchitsja plokho - i zakonchilis plokho. No i sejchas pisma velikogo pisatelja i genialnoj aktrisy trogajut do glubiny dushi...

LISSABON blev Europas sista utpost för flyktingar under andra världskriget. 1942 var hamnen i Portugal fortfarande öppen, och fartyg avgick till både Sydamerika och USA. När berättelsen Natt i Lissabon börjar träffas två män på en bar i hamnkvarteren. Den tyska flyktingen Schwarz har två båtbiljetter, till sin fru och till sig själv. Men Schwarz har bestämt sig, dessa biljetter som är räddningen för att fly till USA, vill han inte använda utan ger dessa till romanens jag. Varför bestämmer han sig för detta? Passagerarfartyget som ligger vid kaj och väntar på avgång är, skriver Erich Maria Remarque, en Noaks ark i den europeiska syndafloden. Natt i Lissabon är en av höjdpunkterna i Remarques författarskap och en gripande kärleksberättelse mitt under brinnande krig. Han är också författare till klassikern På västfronten intet nytt. Erich Maria Remarque föddes i Tyskland. På västfronten intet nytt fick 1929 ett stort internationellt genombrott den utspelar sig under första världskriget. Vid Hitlers maktövertagande 1933 lämnade han hemlandet. Under nazitiden brändes hans böcker på bål. Under sin tid i USA umgicks han med Ernest Hemingway, Charlie Chaplin, Bertolt Brecht och Thomas Mann. Han hade också en lång relation med den tyska filmstjärnan Marlene Dietrich. Natt i Lissabon gavs första gången ut 1962.

På västfronten intet nytt, på nederländska.

Chto ostaetsja u ljudej, zakhlebyvajuschikhsja v ognennom vodovorote vojny? Chto ostaetsja u ljudej, u kotorykh otnjali nadezhdu, ljubov i, po suti, dazhe samu zhizn? Chto ostaetsja u ljudej, u kotorykh ne ostalos prosto nichego? Vsego-to - iskra zhizni. Slabaja, no negasimaja. Iskra zhizni, chto daet ljudjam silu ulybatsja na poroge smerti. Iskra sveta v kromeshnoj tme...

"Zhizn vzajmy" - eto zhizn, kotoruju geroi otvoevyvajut u smerti. Kogda terjat uzhe nechego, kogda odin stoit na kraju gibeli, tak etu zhizn i ne uznav, a drugomu eta trekljataja zhizn stala nevynosima. I kak vsegda u Remarka, tolko ljubov i druzhba ostajutsja nezyblemymi. Tolko v nikh mozhno najti tochku opory. Po romanu "Zhizn vzajmy" byl snjat film s legendarnym Al Pachino.

Samyj krasivyj v dvadtsatom stoletii roman o ljubvi... Samyj uvlekatelnyj v dvadtsatom stoletii roman o druzhbe... Samyj tragicheskij i pronzitelnyj roman o chelovecheskikh otnoshenijakh za vsju istoriju dvadtsatogo stoletija.

Vojna. Strashnaja i nenavistnaja. Ernst Greber - rjadovoj nemetskij soldat - vpervye posle dvukh let vojny na tri nedeli otpravljaetsja v otpusk. Tri bestsennye nedeli - vremeni zhit!.. On uezzhaet, chtoby vnov okazatsja na vojne - v gorode, gde beskonechnye bombezhki... V gorode, gde zhiteli bojatsja lishnij raz vzdokhnut, gde nikomu i nikogda nelzja doverit svoi mysli i chuvstva, inache - rasstrel... No eti tri nedeli, slovno tselaja zhizn, v kotoroj Ernst stanovitsja sovsem drugim chelovekom, nashedshim ljubov, schaste i nedolgoe uspokoenie... Chtoby, vernuvshis na front idti k drugomu vremeni - vremeni umirat...

Rannij roman Remarka, v kotorom tolko namechajutsja osnovnye temy, stavshie vposledstvii kljuchevymi v ego tvorchestve. Avtogonschiki - kumiry publiki i svetskikh krasavits - zhivut na adrenaline i zarabatyvajut bolshie dengi, riskuja soboj. No shlemy "korolej avtogonok" skryvajut ustalye litsa predstavitelej "poterjannogo pokolenija", tak i ne sumevshikh opomnitsja ot koshmara Pervoj mirovoj...

Erich Maria Remarques mest kända bok är På västfronten intet nytt. Men han skriver om både första och andra världskriget. Lissabon blev Europas sista utpost för flyktingar under andra världskriget. 1942 var hamnen i Portugal fortfarande öppen, och fartyg avgick till båda Sydamerika och USA. När hans roman Natt i Lissabon börjar så träffas två män på en bar nära hamnkvarteren. Den tyska flyktingen Schwarz från Osnabrück har två båtbiljetter och två utresetillstånd, till sin fru och till sig själv. Men Schwarz har bestämt sig, dessa resehandlingar som är räddningen för att ta sig till USA, vill han inte använda utan ger dessa till romanens jag , som själv lyckats ta sig ända fram till Lissabon under falsk identitet, men hans pengar är helt slut. Båten som ligger vid kaj och väntar på avgång är, skriver Remarque, en Noaks ark i den europeiska syndafloden. Tyska Gestapo jagar sina egna medborgare som utan tillstånd, och på flykt undan armén, lämnat landet. Lyckas de hitta medborgarna någonstans i Europa så skickas de tillbaka till koncentrationslägren. Natt i Lissabon är en av höjdpunkterna i Remarques författarskap och en gripande kärleksberättelse mitt under brinnande krig. Bokens förord har Per-Olof Mattsson skrivit. Han är universitetslektor på Stockholms universitet, Institutionen för kultur och estetik. Här ett citat ur förordet: Remarque skrev mer än ett dussin romaner, många av dem av hög kvalitet och med förankring i tysk och europeisk historia från 1910 till 1950. Han sammanfattade det övergripande temat i sitt författarskap som 'frågan om humanitet'. Hans credo var individualistens: 'oberoende tolerans humor'. Han har kallats för 'militant pacifist'. Det finns två missförstånd när det gäller Remarques författarskap. Det ena är att han bara en gång lyckades skriva en stor roman, det vill säga På västfronten intet nytt. Det andra är att han i övrigt bara skrev underhållningslitteratur. Det senare har svenska förlag sannerligen anammat under årens lopp med tanke på omslag, usel korrekturläsning och lansering.