Erik Sidenvall

Inom Svenska kyrkan talas idag ofta om vikten av att rekrytera ideella medarbetare. I en tid då de ekonomiska resurserna minskar blir det viktigt att på nytt arbeta med människors engagemang. Vi har vant oss vid att de anställda medarbetarna är många, men hur och varför växte de stora arbetslagen fram? Detta är en bok om hur lekmannamedarbetare kom att bli en naturlig del av den församlingsverksamhet som utvecklades under 1900-talet inom Svenska kyrkan. Vilka var det som trädde in som aktiva medarbetare vid sidan av prästerskapet i kyrkoförsamlingarna? Hur förändrades gruppens sammansättning under ett sekel då både kyrka och samhälle omvandlades i grunden? I boken Medarbetare får vi följa hur ett aktivt lekfolk alltmer kom att bli bärare av en kyrklig söndagsskola och vardagsverksamhet för barn, ungdomsverksamhet och en församlingsbaserad diakoni. Till en början skedde dessa insatser på ideell basis. Med tiden kom de anställda medarbetarna att bli allt fler. I denna bok beskrivs och analyseras detta förändringsförlopp. Bokens författare argumenterar för att detta förlopp i grunden förändrade Svenska kyrkan som organisation. Svenska kyrkan blev en hybridorganisation där den offentliga sektorns särdrag kom att leva sida vid sida med ”tredje sektorns” kännetecken. Boken vänder sig till anställda och förtroendevalda inom Svenska kyrkan som vill reflektera över kyrkans rekrytering av ideella medarbetare utifrån ett historiskt perspektiv. Erik Sidenvall är professor i Praktisk teologi vid Centrum för teologi och religionsvetenskap, Lunds universitet. Boken är en del av Svenska kyrkans forskningsserie som publicerar kyrko- och samhällsrelevant forskning som har genomgått en peer review process.

Från och med mitten av 1800-talet växte sig tendensen att betrakta religion som något privat allt starkare. Religionsutövning började sammankopplas med kvinnlighet och mjuka värden, och ansågs av somliga till och med som oförenlig med sann manlighet. Men var den verkligen det? Vilka uttryck tog sig den manliga religiositeten under en tid då kristendomen steg för steg förlorade sin tidigare ställning som samhällets självklara fundament? I antologin Kristen manlighet ideal och verklighet 1830 1940 resonerar författarna kring villkor och utvecklingslinjer som varit tongivande för mannens roll i och utanför kyrkorummen. Vi möter män i kamp med och för sin tro, missionärer på resa och litterära gestaltningar av män i kyrkligt arbete. Samhällsengagemang och strävan att manliggöra kristna dygder var målet för somliga, medan andra manlighetsideal i stället betonade den stilla pliktuppfyllelsen i vardagslivet. I den katolska världen hyllades de klassiska dygdeidealen som ödmjukhet och lydnad i det manliga kristna värvet. Bokens texter utgör ett fascinerande spektrum av perspektiv på frågorna om det kristna mansidealet under epoken.

Is it possible to capture, in brief, the fundamental changes that affected the role of religion within modern Western society? For a long time, many scholars would have answered that question in the positive; most of them would certainly have counted increasingly tolerant attitudes towards forms of religion that were once been regarded as unacceptable, as being one of those central features. In the light of the current revision of the established 'truths' concerning modern religion, it is now possible to once again address the wide-spread belief that modernity meant the gradual victory of more 'liberal' religious attitudes without running the risk of being accused of only dealing with commonplaces. Was modernity only dominated by growing tolerance? And if so, what were the forces that prompted that development? What was the nature of that sentiment? This book approaches these questions by studying the popular Protestant British view of John Henry Newman between the time of his secession 1845 and his death in 1890. It draws on a wide range of sources with a particular focus on the newspaper and periodical press. It argues that changes in popular attitudes were integral parts of the internecine religious disputes of, above all, the 1850s and 1860s. A tolerant discourse came henceforth to live side by side with traditional Protestant rhetoric. Nevertheless, and in spite of expanding horizons, accepting attitudes became an effective vehicle for expressing a sense of Protestant superiority.