Erik Vernersson

”Vassa linjer borrar / sprättar upp världens inre. / Nivåer av oliktänkande skalor / representerar kolossala höjder.” Vid läsningen av dessa rader av Iman Mohammed är det första som slår en mångfaldigandet. Inte det besmittade begreppet ’mångfald’, utan själva görandet, praktiken … Om boken Det fanns flera vi och någon bad om tydlighet är ett laboratorium och samtalsrum för utforskandet av nya konstellationer, gravitationsfält, affiniteter, spänningar, motsättningar eller differenser, erbjuder den kanske också någonting av en provkarta över unga poetiska praktiker 2015, en partiell ’generationsantologi’ i miniformat.

"Snösmältning, urinavgång. Vintern blir till mild vår. Nöd och längtan fågelsångin i dödens villkor." I Sommartid i sorg i Sverige skriver Erik Vernersson med känslig hand fram scener från omsorgsboenden och hemtjänst, genom klassiskt svenska versmått och bildspel. Merparten äger rum om sommaren; sedan sluts kalenderårets cirkel. Det är en vardag som är lätt igenkännbar, men som även blir en beskrivning av hela vår samtid. Vernersson rör sig mellan romantik och modernism, och ibland bryter han in med välfunna rader som liknar dagsverser – men överlag är tonen närmast elegisk, allvarlig. Kanske för att livets slut, och de som vårdar intill det sista, kräver en sådan ton.

I Erik Vernerssons dikter går sökhistorier att skönja, inombords och på kretskort: tid som fysiska former, ting med hög abstraktion. Här är början och slutet inte åtskilda, människans ögonblick är snabbt förbi medan världen fortsätter att uppstå och slockna. Kan någon avkrävas ansvar? Finns det någon tröst?