Erik Zillén

Sedan urminnes tider har djuren varit ett självklart inslag i barnkulturen och nästan lika länge har naturen stått som symbol för den goda barndomen. Men på senare år har någonting hänt. Visst förknippas djur och natur fortfarande med glädje, men också med förödelse i spåren av människans framfart – inte minst inom samtida barnkultur. Om detta och mycket mer handlade Centrum för barnkulturforsknings symposium 2019: Djur, natur och sopretur – perspektiv på barnkulturen i antropocen. I denna skrift erbjuds sju av symposiets föreläsningar. Vi får följa hur Aisopos klassiska fabel om myran och syrsan har förändrats genom historien, ta del av ALMA-pristagaren Meg Roso s betraktelse över djurgestalternas betydelse för barnlitteraturen och läsa om skogens stora infl ytande på det svenska barndomsidealet. Dessutom ges ett flertal exempel på hur barn själva tecknat natur i olika sammanhang och vid olika tidpunkter samt ta del av Teater Tres refl ektioner över att sceniskt gestalta naturens kretslopp för barn. I det avslutande kapitlet diskuteras lekplatser och deras utformning: vilken lek erbjuder olika typer av lekplatser, har säkerhetstänkandet gått för långt – och i sådana fall till vilket pris? Innehållsförteckning: The Animal Other, Meg Rosoff I fablernas värld. Djuret som människa och människan som djur, Erik Zillén Barndomens skogar – om naturen som fostrare, Gunilla Halldén Barns bilder av naturen – ur Svenskt barnbildsarkivs samlingar, Karin Isaksson Träd, gräs och stenar – naturmotiv i barns teckningar, Eva Änggård Att så ett frö. Teater Tre, naturen och barnpubliken, Sara Myrberg & Anna Svensson Kundromichalis Barns utemiljöer – platser för hållbar utveckling, Märit Jansson

Under tusentals år har människor fascinerats av fabler. I korta berättelser skildrar fabellitteraturen dråpliga scener och situationer, oftast med talande djur som aktörer. Fablerna ger sin läsare moraliska råd och tankeställare: om hur man maximerar en fördel, om hur man undviker en fara, om hur det går till här i världen. Den klassiska fabeltraditionen nådde Sverige under medeltiden och hade sin storhetstid under 1700-talet. Fablerna användes länge i skolornas latinundervisning och blev genom översättningar och bearbetningar ett levande inslag i svensk litteratur. Hundra fabler på svenska presenterar ett rikt urval ur genrens svenskspråkiga historia, alltifrån den första fabelsamlingen på svenska till helt nya fabler skrivna i vår digitaliserade nutid. Bland författarna och översättarna finns många anonyma eller bortglömda litteratörer, men också några av deras mest uppburna kolleger – Anna Maria Lenngren, August Strindberg, Selma Lagerlöf, Gunnar Ekelöf – som alla utifrån sin historiska position ingjutit kreativitet i fabelkonsten. Urval, kommentarer och ordförklaringar av Erik Zillén, som också har författat en längre introduktion till boken. Inledning av Mats Malm.

This volume collects eleven studies that investigate different aspects of the teaching and learning of Greek in early modern northern Europe (c. 1500–1750), from France in the west to Lithuania in the east. They give important insights that advance our understanding of the homogeneity despite diversity in the complex developments of classical reception, the study of Greek, its significance, and the practice of Greek in the various religious, cultural, and socio-political environments of the complicated spatio-temporal and geopolitical realities of Europe.

Fablerna om vargen och tranan, om hunden med köttstycket och om åsnan i lejonhuden var för många svenskar under äldre tid lika välbekanta som de bibliska berättelserna. Med Fabelbruk i svensk tidigmodernitet öppnar Erik Zillén, docent i litteratur­vetenskap vid Lunds universitet, portarna till en rik och idag till stora delar bortglömd genrehistoria. Utgångspunkt för studien är den tidigmoderna kulturens bruksorienterade förhållande till litteratur. Det omfattande textmaterial som undersöks vittnar om att den aisopiska fabeln, en episk kortgenre med rötter i den grekiska antiken, blev föremål för ett intensivt och mångsidigt bruk i Sverige mellan 1530 och 1800. Fabler användes i skolornas språkundervisning, utnyttjades för att förmedla moraliska normer, tjänstgjorde som exempelberättelser i andra texter och kom i takt med den mediala utvecklingen att anlitas i politisk debatt och litterär polemik. Bokens sju kapitel tecknar en dynamisk helhetsbild av fabelns svenska förflutna. Den övergripande tidslinjen sträcker sig från reformationsskedets traditionsbundna fabelbruk via upplysningsepokens innovativa hantering av fabeln till en genrehistorisk kris runt 1800, då modernitetens paradigmskiften och en ny konstsyn ifrågasatte själva idén om litteraturbruk. Omslagsbilden visar fabeln "Vargen och tranan", där en trana hjälper en varg få loss ett ben ur halsen, men hennes enda tack är att inte bli ihjälbiten. Sensmoralen lyder, enligt utgåvan 1583, "Onda människor anser sig skänka en välgärning åt dem som de avstår att utföra en illgärning mot".