Erika Sandström

Kollegiala samtal är ett viktigt verktyg för att stärka kvaliteten och utveckla undervisningen. Ändå är sådana diskussioner fortfarande sällsynta inom högre utbildning. Den här boken presenterar en modell för kollegiala samtal - så kallade didaktiska utvecklingsdialoger - med utgångspunkt i autentiska undervisningssituationer, hämtade från universitetslärares vardagsarbete inom olika utbildningar. Exempel på teman som belyses och diskuteras i boken är: utmaningen i att behandla ett omfattande ämnesinnehåll på få undervisningstimmar; lärstrukturer för distansstudenter; studenters negativa attityder till ett visst ämnesinnehåll; och relationen mellan vardagsföreställningar och teoretiskt grundad begreppsförståelse. Varje tema illustreras genom reflektion i flera steg, i en dialog mellan universitetslärare, forskare och pedagogiska utvecklare från olika lärosäten runt om i Sverige. Didaktisk dialog i högre utbildning är lämplig som litteratur på högskolepedagogiska kurser, och riktar sig också till enskilda universitetslärare och lärarlag som vill utveckla sin undervisning. Förhoppningen är att dialogerna ska ge inspiration och utmana, och också fungera som modell för samtal om undervisning och om det akademiska lärarskapets komplexitet.

I socknarna Havdhem och Eke på södra Gotland fanns under 1930-, 1940 och 1950-talen fem bibliotek, flera aktiva studieförbund och en föreläsningsförening. Störst av studieförbunden var Svenska Landsbygdens Studieförbund (SLS), en organisation knuten till Bondeförbundet. Bakgrunden till SLS bildningssträvanden var inte, som ide tidiga folkrörelsernas, industrialiseringen och kampen för demokrati, utan landsbygdens avfolkning och jordbrukets modernisering. Både män och kvinnor var engagerade i bildningsprojektet. Likheterna med den äldre folkbildningen är annars stora-lantbrukets människor skulle både fostras och bildas. De skulle bli moderna, kompetenta jordbrukare och lanthushållsföreståndare liksom demokratiskt skolade medborgare. Havdhem-Eke SLS har efterlämnat ett rikt källmaterial som ger möjlighet att följa individers och gruppers engagemang i kompetensutveckling, bildning och nöjesläsning.

Fram till mitten av 1960-talet var det mannen som tränade hund inom Svenska Brukshundklubben. Kvinnans roll var framförallt att se till att det fanns kaffe, smörgåsar och vänliga leenden i klubbstugan. Det var ett viktigt och uppskattat arbete. "Hunden är som bekant det bästa hos människan, men hos oss har de svår konkurrens av våra damer", skrev en manlig klubbmedlem i mitten av 1950-talet. Idag är hundsport en angelägenhet främst för kvinnor. Den som besöker en kurs eller en tävling i någon hundsport kommer snabbt att se att ekipage med en manlig förare är ovanliga eller rent av obefintliga. I boken Han, hon och hunden undersöker historikern och hundägaren Erika Sandström hur hundägande och hundträning under de senaste hundra åren har kodats om från manlig aktivitet till kvinnlig verksamhet, och vad det har betytt för synen på hundar som träningskompisar och familjemedlemmar.

Tårar, svett och glädje… … gemenskap, lycka och besvikelse, allt ryms inom idrotten. I Gotland – Idrottsön berättar bland annat idrottsstjärnorna Mattias Sunneborn och Anna Jakobsson om vilken betydelse uppväxten på Gotland haft för dem. Läs också om Lagerlingens idrottsplats som byggdes av krigsfångar, om de gamla gutniska lekarna, om fäktningen som tagit ny fart på ön, om hur kvinnliga fotbolls­spelare tvingas spela i barnskor och varför media rapporterar mer om vissa sporter än andra. Detta och mycket mer är innehållet i Gotland – Idrottsön, som rör sig mellan dåtid och nutid för att undersöka hur idrotten påverkat människor och kulturen på Gotland genom tiderna.