Esa Eriksson

Oppaan tarkoituksena on madaltaa lasten ja nuorten kanssa työskentelevien työntekijöiden kynnystä varhaiseen puuttumiseen. Työntekijä saattaa olla huolissaan, kuinka lapselle tai nuorelle on käymässä, jos auttamisyritykset jatkuvat ennallaan. Mieleen nousee ehkä tarve saada lisää voimavaroja tilanteen ratkontaan. Mutta kuinka ilmaista asiansa niin, että saadaan aikaan hyvää yhteistyötä? Puheeksioton ennakointimenetelmä on kehitelty yhdessä psykososiaalisen työn ja opetustyön ammattilaisten kanssa. Menetelmän ideana on pyytää huoltajien apua ja yhteistyötä työntekijän huolten vähentämiseksi. Keskustelun sävy on toisenlainen silloin, kun muita ei määritellä ongelmallisiksi. Näin avautuvat myös dialogin jatkumisen näköalat. Huolen käsitettä ja kunnioittavaa varhaista puuttumista selvennetään muun muassa ns. huolen vyöhykkeistön avulla. Se auttaa arvioimaan omia toimintamahdollisuuksia ja yhteistyön tarpeita. Opas on tarkoitettu kaikille lasten ja nuorten kanssa työskenteleville. Sitä laadittaessa on ajateltu erityisesti peruspalvelujen, kuten päivähoidon, äitiys- ja lastenneuvolan ja koulun, työntekijöitä. Opasta voi hyvin hyödyntää myös erityispalveluissa.

Children might be the topic of conversation, but how should one address the issue when one feels that the child's problems are related to the parents' behaviour? The handbook introduces the anticipation method for taking up one's worries and operates best in situations where the professional is uncertain about how to take up a subjective worry concerning a child or adolescent with his or her parents or guardians.

Avsikten med handboken är att sänka tröskeln för tidig intervention hos anställda som arbetar med barn och ungdomar. Den anställda kan oroa sig för hur det kommer att gå för ett barn eller en ung person om hjälpinsatserna förblir de samma. Han eller hon kommer kanske att tänka på att det nog nu skulle behövas mer resurser för att situationen skall lösa sig. Men hur skall man ta upp sin oro för att få igång ett bra samarbete? Metoden att förutsäga utgången på ett samtal då man tar upp oron har utvecklats tillsammans med yrkesmänniskor inom psykosocialt arbete och undervisning. Metodens idé är att be vårdnadshavarna samarbeta med och hjälpa den anställda minska sin oro. Samtalet blir helt annorlunda då man inte definierar barnen, de unga, föräldrarna eller familjen som problem. Samtidigt ökar man på utsikterna för en fortsatt dialog. Begreppet oro och den respektfyllda tidiga interventionen förtydligas bland annat genom de s.k. bekymmerszonerna. Zonerna hjälper den anställda bedöma sina handlingsalternativ och behov av samarbete. Handbokens dialogiska metod för att i ett tidigt skede ta upp oron utvecklades ursprungligen för att hjälpa dem som arbetar med barn, ungdomar och familjer i situationer där den anställda tvekar att ta upp svåra angelägenheter och skjuter upp att vidta åtgärder. Numera utnyttjas handbokens metod också i andra sammanhang. Ta upp oron -handbokens dialogiska metod för att i tidigt skede ta upp oron utvecklades ursprungligen för att hjälpa dem som arbetar med barn, ungdomar och familjer i situationer där den anställda tvekar att ta upp svåra saker och skjuter upp att vidta åtgärder. Numera utnyttjas handbokens metod också i andra sammanhang. Det är viktigt att ta upp oron på ett respektfullt och samarbetsinriktat sätt också till exempel inom service för vuxna och äldre.