Eva Haettner Aurelius

Litteraturvetenskap är ett ämne där perspektivförskjutningarna varit märkbara under de gångna decennierna, vilket avspeglades i första upplagan av denna bok (1998). Sedan dess har utvecklingen gått vidare så att det nu är dags för en ny, reviderad upplaga, utökad med två nyskrivna kapitel om retorik och narratologi. Övriga områden och frågeställningar som tas upp är utvecklingen från litteraturhistoria till litteraturvetenskap, vad en litterär text är, litteratur och idéer, intertextualitet, komparation och reception, biografisk litteraturforskning, litteratursociologi, marxistisk litteraturteori, feministisk litteraturkritik, barnlitteraturforskning, dekonstruktion och nyhistoricism, texttolkning och att skriva om litteratur. Boken, som främst vänder sig till studerande vid universitet och högskolor, ger en grundläggande orientering om de viktigaste riktningarna i dagens litteraturforskning. Andra upplagan

Hilma af Klint och August Strindberg var båda esoteriker, men vad är esoterism? Under senare delen av 1800-talet kom så kallade esoteriska strömningar att etablera sig i kulturella och intellektuella kretsar i Europa, inte minst i Sverige. Hemliga läror, riter och praktiker som alkemi, astrologi, ockultism och teosofi där tron på ett korresponderande kosmos, en levande natur och transmutationsupplevelser dominerar. Men esoterismen sträcker sig betydligt längre tillbaka i den svenska historien. Trots att de esoteriska idéströmningarna länge utpekades av kyrkan som kätteri och därför verkade i det dolda, har de haft betydande inflytande på den svenska kulturen. I denna antologi samlar vi några av Sveriges främsta experter inom ämnet för att utforska esoterismens historia i Sverige och hur dess riter, praktiker och traditioner kom att influera författare och konstnärer som August Strindberg, Selma Lagerlöf, Viktor Rydberg, Hilma af Klint, Tyra Kleen och Carl Milles.

Hur gick den till, den stora och snabba förändringen i Birger Sjöbergs författarskap från de idylliska och lätt parodiska Fridas Bok 1922 och Kvartetten, som sprängdes 1924 till den banbrytande och svårbegripliga Kriser och kransar 1926? Eva Hættner Aurelius lyfter fram två faktorer. Den första är stilens, särskilt metaforernas, ursprung i den parodiska tekniken i fridavisorna. Teorin är att parodin genom att på en gång utgå från och förändra litterära klichéer åstadkommer ett nytt uttryck, som framställer världen och människan på ett nytt sätt. I Kriser och kransar kan man se hur Sjöberg i sina bilder använder litterära klichéer från 1800-talets lyriska allmänning, men förvränger och utvecklar dem till ett egendomligt förtätat bildspråk. Den andra faktorn är Sjöbergs kännedom om de psykoanalytiska idéerna i Poul Bjerres Hur själen läkes från 1923. Det är idéer om en liv--dödcykel i psyket, om ångesten som förutsättning för skapandet, om sublimeringens mekanismer, om driften som urenergin i all andlig verksamhet. Undersökningen bygger på utredningar och dateringar av ett omfattande arkivmaterial, och visar utvecklingen inom Sjöbergs diktning under de år då Kriser och kransar växte fram. Eva Hættner Aurelius är professor i litteraturvetenskap vid Lunds universitet, och har bl.a. forskat om Birger Sjöbergs fridavisor (Fridas visor och folkets visor, 1985) och om kvinnors självbiografier (Inför lagen, 1996).