Eva Runefelt

En av det sena 1900-talets mest omtalade svenska diktsamlingar »Missa inte det här författarskapet.«Stina Otterberg, Dagens nyheter »Det är inte var dag man som kritiker har anledning att utropa nya mästerverk. Men nu har det hänt.« Tom Hedlund, Svenska Dagbladet I genren berättande dikt har Gattet: Sånger från barnasinnet [1981] en särställning i svensk poesi. Åsa Nelvins sista bok publicerades bara några veckor efter hennes död och tog samtidens kritiker med storm. Boken gestaltar ensamhet och utanförskap ur ett barns perspektiv, baserad på minnena av en sommar i författarens barndom. Gattet: Sånger från barnasinnet kom att bli en av det tidiga åttiotalets mest omtalade och hyllade diktsamlingar. I dag hör den till klassikerna i svensk 1900-talslitteratur. Med ett nyskrivet förord av författaren och poeten Eva Runefelt. ÅSA NELVIN [1951-1981] hann under sitt korta liv skriva fem böcker. Författarskapet var mer eller mindre bortglömt när det återupptäcktes på 2000-talet. I dag räknas Åsa Nelvins verk till det sena 1900-talets svenska klassiker, särskilt debutboken De vita björnarna [1969], en barnbok illustrerad av konstnären Hans Arnold, romanen Kvinnan som lekte med dockor [1977] och diktsamlingen Gattet: Sånger från barnasinnet [1981].

I "Annorlunda hos ekorrarna" har tretton svenska författare skrivit var sin text om Werner Aspenström (1918–1997) – en av den svenska 1900-talspoesins mest betydande och mest lästa diktare. Texterna är skrivna på beställning, tolv läsningar av dikt och prosa i Werner Aspenströms författarskap, till hans hundraårsjubileum. Den trettonde och sista skiljer ut sig. Hans Isakssons essä om Bengt Emil Johnsons poetiska samspråk med Werner Aspenström fanns som manuskript i hans efterlämnade papper och har här funnit sitt rätta sammanhang. De tolv bidragen är för det mesta skrivna av författare som varit tysta om Werner Aspenström, de tillhör inte hans gängse skara av uttolkare och kommentatorer. Ändå är det påtagligt hur personliga de skilda texterna är, på skilda sätt – de har gärna karaktär av brev. Men det handlar inte om någon sentimental intimitet. Tvärtom verkar det i Werner Aspenströms författarskap, eller i hans poetik, finnas något som uppfodrar till reflektion över egna skrivsätt, något som söker svar i den skrivandes poetik. I "Annorlunda hos ekorrarna", redigerad av Staffan Söderblom, medverkar Jonas Gren, Madeleine Gustafsson, Gunnar D. Hansson, Elise Ingvarsson, Hans Isaksson, Arne Johnsson, Ida Linde, Lotta Lotass, Eva Runefelt, Elisabeth Rynell, Lennart Sjögren, Jesper Svenbro och Peter Törnqvist.

I Eva Runefelts poesi är stillheten en trakt. Hennes nya diktsamling ”Ur världen” kretsar kring det vardagligt levande – skiljt från de döda på ett sorgset men inte uppgivet sätt. Med känslig tydlighet skriver Runefelt fram en tillvaro som är lättigenkännlig men samtidigt helt ny, en tillvaro där gränserna upplöses och där syltburken i jordkällaren är lika full av liv som sädesärlan med sin vippande stjärt. Kan du återuppstå om jag andaspå det du skrev före döden? Dessa simpla silhuetter, överstrukna,utbytta, stadigt stående, hurlåter jag när du läser mig?