Eva-Sofi Ernstell

Jag avundas målarna. Deras verk är oändliga. Verken bär sitt eget liv inom sig, oberoende av deras skapare. En dans lever ganska kort. Lika kort som dansören själv. Jean Börlin I efterkrigstidens 1920-tal blomstrade nya idéer och en kreativ experimentlusta väcktes till liv. Ett nytt avantgarde tog form. I dess epicentrum fanns en nyskapande danstrupp med en radikal och utmanande repertoar som inte drog sig för att provocera sin publik, de kallade sig Svenska Baletten (Ballets Suédois). Dess ledare var det excentriska paret Rolf de Maré och Jean Börlin, men medskaparna var många. Svenska Baletten var inget danskompani i vanlig mening, deras skapelser var mer än bara koreografi, de var allkonstverk. Förutom de unga dansarna i kompaniet, samarbetade man med konstnärer som Nils Dardel, Francis Picabia och Fernand Léger och kompositörer som Erik Satie, Hugo Alvén och Darius Milhaud, för att nämna några. Med multimediala verk som Bröllopet på Eiffeltornet (Les Mariés de la Tour Eiffel), Iberia, Människan och hennes åtrå (L Homme et son désir) och Världens skapelse (Le Création du monde), där musiken, scendekoren, koreografin, dräkterna, framförandet och ibland till och med publiken var en del av skapelsen, intog de scener runt om i Europa och USA mellan 1920 och 1925. I tio kapitel författade av konstvetare, danshistoriker, musikvetare, teaterforskare och koreografer berättas historien om Svenska Baletten: Genom striderna med Stockholmsoperan, skandalerna och det illvilliga skvallret i pressen. Genom konstsamlingarna och målningarna som inspirerade och inspirerades. Genom den historiska synen på den manliga kroppen. Genom de kvinnliga dansarnas äventyr. Genom kärlek, vänskap, konflikter och tragedier. Genom ekonomiska bekymmer och konkurrensen med Ryska Baletten. Genom Paris, Stockholm och Köpenhamn. Genom experimentella musikaliska kompositioner och dess betydelse för kompositörer som John Cage. Genom extravaganta och innovativa haute couture-kostymer. Genom arvet som de lämnat efter sig till nya generationer dansare och genom ett återuppförande av deras dadaistiska verk Relâche. Svenska Baletten var före sin tid på många plan. Svenska Baletten var queer långt innan queer blev ett begrepp inom genusforskningen. Svenska Baletten skapade performancekonst långt innan Fluxusrörelsen introducerade det för konstvärlden på 1960-talet. Den här boken lyfter fram deras betydelse för modernismen såväl som för efterkommande generationers konstnärer, kompositörer, koreografer, dansare, modeskapare och forskare. Det blev som Börlin önskade, Svenska Baletten lever vidare, den är oändlig.

"Fredssoldater" är temat för Armémuseums årsbok, en extra stor volym för de två åren 2008/2009. Lång väntan där ingenting händer och hjälpande insatser i svårt härjade krigsområden är olika sidor av en fredssoldats uppdrag. På Försvarsmaktens hemsida sägs det att 1 800 svenskar gör utlandstjänst varje år. I det moderna försvaret ska oroshärdar stoppas där de uppstår och konflikter begränsas från att spridas över stora områden. Armémuseum vill genom denna bok ge ett historiskt perspektiv på opretationerna och även ge aktuella inblickar i svenska utlandsinsatser av idag. De tolv artiklarna i boken berättar utförligt om utlandsstyrkan, dess historia och utveckling och i flera fall utifrån personliga erfarenhter. Frågor som ställs i artiklarna och i försök att besvaras är till exempel: - Vad gör vi för nytta? - Har vi förmåga i värnpliktsarmén att hitta soldatmaterial? - Vilka uppgifter har kvinnorna i de fredsbevarande operationerna? - Hur är det att komma hem? - Har vi lärt oss någonting? Boken är en aktuell och intressant fördjupning i ämnet.

Med nål och tråd på Grönsöö Ur byrålådor, skåp och kistor har ett smörgåsbord av textilier plockats fram till årets utställning. Borddukar till stora bord och till små bord, servetter och näsdukar, aftonväskor, börser och små prydnadsdukar. Broderier kan hittas i inredningen på olika möbeltyger och kuddar. Totalt handlar det nog om tusen alster och en stor del av samlingen är tillverkad på slottet. För att göra materialet behändigt har åtskilligt valts bort. Tillsammans ger dock detta urval av alla dessa textila ting en bra bild av helheten. Fokus är på broderade alster men även en del spetsar och sybehör finns med. Att brodera har haft en stämpel som varandes meningslöst tidsfördriv eller spilld kvinnokraft. På samma sätt kan betydelsen av uttrycket att brodera ut texten förknippas som något negativt. Det kan också betyda att berika, att ge nyanseringar och att vara precis och personlig i sin formuleringskonst. Så är det med verkliga broderier också. De kan uppfattas som ett hantverk som berikar med en personlig prägel och kanske fulländar en interiör. Somrarna på Grönsöö under 1800-talet var fyllda med handarbetande damer. Ibland kunde säkert handarbetet fungera som en stunds meditation, man försjönk i djup koncentration. Andra stunder var det en oas för prat och skvaller. Kanske kan vi betrakta kvinnorna som handarbetar som en dåtidens facebook grupp där allehanda ämnen kunde avhandlas. En sak som allt handarbete tycks ha gemensamt är att det sällan omnämns i skrivna texter som belyser herrgårdsmiljöer. I den stora serien Slott och Herresäten som gjordes på 1960-talet eller i serien Kungliga slott som började publiceras nyligen nämns nästan aldrig dylika ting och det förhåller sig likadant i inredningslitteratur överhuvudtaget. Kuddar, fotpallar, broderade prydnadsdukar saknar beskrivningar och ord som placerar dem i sitt sammanhang. Det är ting som finns men som aldrig blivit så viktiga att de fått en egen textrad annat än i de handarbetsböcker som beskriver tillverkningen och materialet.