Evelina Stenbeck

Syftet med skönlitteratur på läkarutbildningen är inte i första hand bildning utan utbildning. Det handlar om att använda litteraturen till det den är bäst på -- att tillgängliggöra mänsklig erfarenhet och belysa människans villkor. I Litteratur och läkekonst skriver Katarina Bernhardsson, Immi Lundin och Evelina Stenbeck om sina erfarenheter av att använda skönlitteratur på läkarutbildningen vid Lunds universitet, om texter de använt och om de samtal med studenterna som texterna inspirerat till. Läkarutbildningen vilar på naturvetenskaplig grund, men medicinen är i bredaste bemärkelse en människovetenskap och i utövandet av läkaryrket är mötet mellan människor en given utgångspunkt. I relationen mellan vårdande och vårdad spelar orden, uppmärksamheten och förmågan att förstå den andras perspektiv en central roll. Litteraturseminarierna på läkarutbildningen är en träning i just detta, att komplettera och berika det naturvetenskapliga medicinska kunnandet med förståelse för det humanistiskt mänskliga. I en längre inledning diskuteras arbetets förutsättningar och begreppen medicinsk humaniora och narrativ medicin. Därpå följer åtta seminarier, alla med utgångspunkt från litteratur som författarna arbetat med, samt ett seminarium om reflekterande skrivande på läkarutbildningen. Katarina Bernhardsson är docent i litteraturvetenskap, lektor i medicinsk humaniora och biträdande centrumledare för Birgit Rausing centrum för medicinsk humaniora vid Lunds universitet. Sedan avhandlingen Litterära besvär. Skildringar av sjukdom i samtida svensk prosa (2010) har hon arbetat med att bygga upp medicinsk humaniora i Lund, från 2017 på heltid. Hon forskar på sjukdomsskildringar i olika genrer och har också varit engagerad i universitetshistoria och akademisk publicering. Immi Lundin är kulturjournalist och litteraturvetare. Hon började skriva litteraturkritik 1971 och har undervisat på journalist- och författarutbildningarna vid Lunds universitet där hon 2012 disputerade med avhandlingen Att föra det egna till torgs. Berättande, stoff och samtid i Kerstin Strandbergs, Enel Melbergs och Eva Adolfssons debutromaner. Hon håller litteraturseminarier på läkarutbildningen i Lund och har också skrivit och föreläst om litteratursamtal och läsecirkelverksamhet, numera främst med inriktning på den läsfrämjande metoden shared reading. Evelina Stenbeck är lektor i litteraturvetenskap med inriktning mot kreativt skrivande vid Umeå universitet. Hon disputerade 2017 med avhandlingen Poesi som politik. Aktivistisk poetik hos Johannes Anyuru och Athena Farrokhzad och arbetade därefter som lärare och forskare i medicinsk humaniora vid Lunds universitet. Hon har även undervisat på Författarskolan vid Lunds universitet.

Esaias Tegnérs ( 1782–1846) författarskap bildade länge centrum i den svenska kanon, och ansågs enligt utländska bedömare utgöra Sveriges främsta bidrag till världslitteraturen. På så vis har det haft stor betydelse för såväl den inhemska som utländska föreställningen om svensk kultur. Funktionen som enande nationalsymbol har Tegnér sedan länge förlorat, även om många fortfarande håller honom högt som poet. Parallellt med detta har hans texter i allt lägre grad kommit att intressera litteraturvetenskapen. Men en situation ”efter Tegnér”, i vilken hans närvaro i kulturen inte är lika självklar, kan istället innebära att nya infallsvinklar friläggs och att intressanta sidor av hans texter kan träda fram på nytt. I detta syfte har sex yngre forskare i Lund valt att närma sig Tegnér utifrån sina egna forskningsintressen. Här ges litteraturhistoriska perspektiv på Tegnérs relation till 1700-talet och till den romantiska rörelsen. Vidare undersöks hans erotiska diktning utifrån ett genreperspektiv och hans verskonst i ljuset av kognitiva och semiotiska teorier. Vi får även ta del av bilder av Tegnér som en gestalt på gränsen mellan fiktion och biografi, och se hur hans dikter fungerat som råmaterial för poeter från 1900- och 2000-talet.

Hur ser 2000-talets politiska poesi ut? Vilka frågor behandlar den och vilka uttryck tar sig diktens ­ideologiska problem? För författarna Johannes Anyuru och Athena Farrokhzad är dessa frågor högst relevanta. I centrum för deras respektive poetiska praktiker står kroppen och dess orientering i världen. I sitt skrivande utforskar de förbindelserna mellan samtid och historia och skapar en poesi som riktar sig ut från boksidan, mot torget och den politiska aktivismen. I Poesi som politik. Aktivistisk ­po­e­­tik hos Johannes Anyuru och ­Athena­ ­Farrokhzad undersöker litteratur­veta­ren ­Evelina Stenbeck villkoren för den samtida politiska poesin speglade ­genom två av dess mest tongivande poeter