Evelina Varas

Männen utkom första gången 2018. I den nya upplagan finns ett nytt kapitel, samt illustrationer av Levi Ström. Evelina Varas ämnar att fortsätta ge ut Männen i utvidgade upplagor.

Sommardagbok -25 är den tredje delen i Evelina Varas livstidsprojekt, att föra dagbok var tredje sommar. Den kretsar kring omsorgen om en bebis och vanmakten i de repetitiva sysslorna – men också kring kärleken.

Tal är en ödesmättad diktsvit med hög densitet. Den söker efter något i skogen, på stigarna, men kanske var allt förlorat från början. Med lätt hand och kärva ordval tecknar Varas bilden av "en gladare sommar" som är misstänkt lik sorg. Stilen är luftig och lämnar mycket utrymme åt läsarens tankar, men teman som förälskelse och lögn och framförallt förälskelsens lögner präglar onekligen den här poetiska utflykten till ett svunnet landskap. Evelina Varas är poet och författare och har tidigare utkommit med ett flertal titlar på Poesiwerken Publishing och andra förlag.

Sommaren är alltid densamma, ändå är den sig aldrig lik. Så kan bokens strävan efter att inringa det ogripbara kanske sammanfattas. Evelina Varas har än en gång tagit sig an uppdraget att försöka fånga en årstid, genom att vistas i den och beskriva vad hon ser, men dagboken sträcker sig utanför dessa ramar och blir till en fråga om skrivandets och livets premisser. Alltmedan solen kastar sina obarmhärtiga strålar över människorna. Sommardagbok -22 är den andra delen i Evelina Varas sommardagboksprojekt, som började med Sommardagbok -19. Utgiven av Poesiwerken Publishing.

En diktsvit om det ekonomiska systemet och aborter. Evelina Varas går som vanligt djup in i livets skärningspunkter och viker inte undan för smärtan. En sorglig men också vild bok, som hela tiden söker efter ett giltigt språk för att bemästra det obegripliga.

En diktsvit om strandliv, sorg och sockerchocker. Med naivistisk ton utforskar Evelina Varas föräldraskapets utmarker.

Ett hopkok men också sanningen. Inte en strategisk bok. Men sanningen.

Boken bakom rubrikerna. Evelina Varas bok förtjänar att läsas sådan den är - som en lång sorgsen dikt utan sanningsanspråk. Det är en fiktiv berättelse som utspelar sig i verklighetens landskap.

ta mig hem på alla sätt min formlösa själ behöver en säng Det här är lika mycket en poetisk resa som en bön. Diktjaget rör sig genom det avskalade vinterlandskapet, och låter förtvivlan skymta fram mellan raderna. Det finns en dotter och en tillfällig älskare ("han"), men mest påtaglig är frånvaron av det "du" som omnämns några gånger. Vem är du? Kanske en människa, eller en högre makt. Trots tillvarons omöjlighet förmedlar texten ett sorts hopp om ljus. Evelina Varas har under de senaste åren utkommit med ett flertal böcker. Det här är hennes underligaste - men kanske också mest renodlade - bok, hittills.

During the year 2019 Cecilia Svengren begun to note down some things in her life and around people that she thought was uncomfortable. Some words and behaviour used by some people around her affected her way of thinking as spoken words are very important in her for her and she takes it serious. She thought also that those words can affect human soul since words be it negative or positive which is being spoken onto a person flows through the mind before it affects the heart. As Cecilia kept on hearing such words she became more and more uncomfortable around such people as she knew that negative words can affect one's soul if one is not strong enough. Cecilia started thinking about the spiritual aspect of life; what is the driving force which makes people to behave in a certain way that they feel physically and psychologically ill, and how they can find the way to identify themselves. Then Cecilia understood that everything that we are, begins with the what we our thoughts, what we embrace and what someone has spoken onto us. Those words sink down into our heart. Every situation we're going through is because we have accepted it as the way it should be, and that has affected us be it negative or positive. In the beginning, Cecilia wrote "The spirit and the soul within me" as a separate book, whiles she continued with "Don't lose your identity" as a second book, but her friend suggested to her that she should join those two manuscripts together as one book. So Cecilia made up her mind and started working till midnight every day, only for her to share what she has found and to help others who are still experiencing such problems or uncomfortable situations that they think they can't seem to find any way out. The book talks about finding your identity, to also stand for yourself and to be aware of who you are, not changing your values for someone, to know that you are worth more than what you think or believe, and to hold on fast to your believes. Not to allow society to tell you who you are and what you can become - so that you can feel good within yourself and in your life irrespective of your situation.

Under sommaren 2019 förde Evelina Varas dagbok, bland annat om livet som rännstenspoet i Haga i Göteborg. Hon satt på gatan med sin skrivmaskin och erbjöd gratispoesi till förbipasserande, som fick välja tre ord var att stoppa in i dikten. Men boken handlar egentligen inte om det. Den handlar om slitningen mellan identiteter: att försöka leva upp till bilden av den spirituella bohemen och goda småbarnsmodern på samma gång, att alltid vara lite fel överallt. Ständigt i ofas och ändå övertygad om nödvändigheten med att skriva - bara det. Att hela tiden fortsätta skriva. Så Evelina Varas skrev, maniskt, dag ut och dag in, såväl som på kvällarna och nätterna, sommaren igenom. Resultatet är en brutalt ärlig loggbok över ett skrivande liv, en sorts manifest och tillika sorgesång; en elegi över den sommar som hela tiden tycktes pågå i sin mest intensiva form, men ändå aldrig riktigt blev av.

Det går inte att säga något om den här boken. Den stod karvad i evigheten innan den skrevs. Den skrevs för att den måste skrivas, inte av någon annan anledning. Poeten förbehåller sig rätten att hålla käften. Den här boken är din vän i natten, som den var en vän medan den skrevs, någon att hålla i handen. Vi är så många som ligger vakna och önskar att vi inte var ensamma. Men det är vi. Tills någon ropar oss inåt, hemåt. Men vad boken är. Det går inte säga någonting om det. Den är vad den måste vara, och det är allt den är. Allt är den, som vi alla är allt och ingenting, om vi vågar vandra nära gränsen.

Sex poeter, en årstid. Poesiwerken är en vildvuxen förening med förgreningar överallt i Göteborgs poetiska rännsten. Vi lever för poesin och werkar för att sprida den, eftersom vi anser att poesi är en konstform för alla. Nu har vi samlat några av våra ord i denna antologi, att läsa, sprida, sortera, citera, förbanna, älska, hata, vidimera eller konfiskera alternativt allt på samma gång.

Diktsamlingen Männen består av fyra långa dikter som hör samman i en svit, vilken beskriver fyra olika relationer till fyra olika män. Den första delen handlar om två grannar som tror att de kan inleda en fri kärleksrelation utan att bli beroende av varandra, men när den ena personen långsamt glider in i ett behövande tillstånd förvandlas kärleken till våld. Del två är en kort sekvens som berör möjligheten att älska någon i ett enda ögonblick som blir till en sorts evighet just därför att ingenting ryms, och därmed allting. Ögonblicket och evigheten korrelerar. I det tredje avsnittet träffas två skrivande personer i Lissabon. De blir förälskade. Smärtpunkterna består av åtskillnader i språk, ålder och erfarenhet. Kvinnan är tio år äldre. Hon är alkoholiserad och avundsjuk på hans ungdom. Han börjar omedelbart att skriva på en roman om deras berättelse och gör det utan att tveka, övermodig som man bara kan vara i ungdomen när man tror att allt det som finns att säga om kärlek aldrig har sagts förut. Hon reser ifrån honom men fortsätter att återvända till deras nätter i minnet. I den avslutande delen söker protagonisten upp en man som står bortom räddning, vars historia hon ämnar att parasitera på. Hon vill aldrig ha honom utan göder tvärtom hans destruktivitet eftersom hon är intresserad av att iaktta förfallet. Huvudkaraktären vill stjäla berättelsen utan att bli smittad av sjukdomen (alkoholism). Hon tror att hon kan röra sig nära denna man utan att betala ett pris. Hon tar fel. Diktsamlingen Männen handlar om kvinnor, som inte beter sig som kvinnor och mödrar förväntas att göra - och om deras omätbara ilska. Nutidens hysterikor. Det enda vett som finns kvar. Hur vi förälskar oss för den vi hoppas att den andra personen ska göra oss till fastän vi till slut ändå upptäcker att vi sitter fast i vårt eget utslitna narrativ. Det oförlåtliga i att vara mamma och underhålla ett missbruk. Boken kan läsas som att det är samma kvinna som talar i samtliga fyra delar.

Socialdjuret är en diktsamling med texter som publicerats på sociala medier under de senaste åren. Socialdjuret är också skamlöshetens bok som speglar den reproducerade självgodheten hos en tvivlande poet, det vill säga: dubbelheten i skapandet, där Hybris och Självhat ständigt hånglar upp varandra mot väggen. Socialdjuret är ett tidsdokument och en resa. En sorts klippbok över vem den skrivande människan varit och är och kunde blivit. När känslorna förväntades tigas ihjäl klev Socialdjuret istället fram och talade, med den angelägna men splittrade rösten hos en kvinna som tillhör flera olika arter. Resultatet finns samlat här.

"Bortom hennes tystnad ligger skogen och ruvar i vinden men jag vet ingenting om det; ett barn känner bara till sin mors laster, aldrig hennes fantastiska synder." Moderstystnaden kan vara obehaget som uppstår i efterdyningarna av det onämnbara, när gränsen för socialt inhamrade versioner överskridits. Den kan också motsvara moderns lek med döden, utebliven kärlek, bristfällig vanmakt, idogt kaos, äppelkindad ondska, latent förlust, sensuell vånda, pyroteknisk omvårdnad, tungfotat vansinne eller en utnött sorg. Moderstystnaden är en lyrisk novellsamling av Evelina Varas.