Fjodor Dostojevskij

’Netotjka Nezvanova’ er historien om en fattig lille pige, der vokser op i skyggen af sin dominerende stedfar. Han betragter sig selv som et misforstået musikalsk geni, men er i det omgivende samfunds øjne en fordrukken døgenigt. Lille Netotjka er dybt fascineret, ja nærmest forelsket i sin stedfar og det udnytter han til at få lokket penge ud af hendes hårdtarbejdende mor. Hver gang hun passerer et bestemt hus på gaden, fantaserer hun om, at de aristokratiske beboere vil trække hende ud af fattigdommen. Og en dag går hendes drøm på næsten magisk vis i opfyldelse! Hun bliver indlemmet i familien og bedste veninder med husets datter. Men nu skal hun leve sit liv på helt nye vilkår, og hendes eneste hjælp er hendes sjæls renhed. Kræfter, hun ikke forstår, både i familien og inde i hende selv, river og flår i hende, så hun ikke længere ved, hvem hun er, eller hvem hun skal være. Romanen var den sidste, Dostojevskijs skrev, inden han i 1849 blev dømt til 10 års fangelejr og landflygtighed, og den eneste med en kvindelig hovedperson. Skildringen af den unge pige, der må så meget ondt igennem, har stærke romantiske træk, men giver også en forsmag på den psykologiske realisme, som Dostojevskij siden skulle udfolde i sine mere berømt romaner. Romanen er oversat af Trine Søndergaard, mens lektor og Dostojevskij-forsker Tine Roesen har skrevet efterskrift.

Fjodor Dostojevskijs ungdomsverk ”Värdinnan” (1847) berättar historien om Ordynov – en ung man som planlöst och uppgivet, utan fast bostad eller yrkeskarriär, vandrar genom Sankt Petersburgs gator. Vid ett besök i en kyrka lägger han en dag märke till en gammal man, Murin, och dennes unga hustru, Katerina. Han blir snabbt förälskad i kvinnan och kommer genom olika omständigheter snart att hyra ett rum i parets hem. Där blir han gradvis bekant med de märkliga och mystiska händelser som omgärdar deras förflutna. Dostojevskijs berättelse hämtar motiv från rysk folklore och den gotiska litteraturen men pekar också framåt mot de stora romanernas psykologiskt inträngande personporträtt och såriga samhällsskildringar.

Ny indbundet udgave med nyt omslag. Dostojevskijs mesterværk om den gode fyrst Mysjkins møde med 1860’ernes Rusland stiller spørgsmål ved godt og ondt, sandt og falskt og ved, hvad det vil sige at være et menneske. Den unge fyrst Mýsjjkin sidder i toget på vej hjem mod Skt. Petersborg efter et årelangt ophold i Schweiz. Her falder han i snak med en anden ung mand, Rogózjin. Mýsjkin er med sine fine træk lys, åben og blid, mens Rogózjin er mørk, uforskammet og lidenskabelig. Dette møde bliver starten på et trekantsdrama med den smukke Nastásja Filíppovna som omdrejningspunkt. Et drama, der til sidst ender ud i sindssyge og mord. Dostojevskijs maler med sin karakteristiske flerstemmige skrivestil et billede af det korrupte Skt. Petersborg, hvor godhed og næstekærlighed forveksles med galskab, og den uselviske Mýsijkin betragtes som en idiot. Ny smuk, indbundet udgave med Jan Hansens roste oversættelse fra 2006.

I 2021 er det 200 år siden, at den store russiske forfatter Fjodor Dostojevskij blev født. Vi markerer 200-året med en genudgivelse af hans største værk - FORBRYDELSE OG STRAF - i en smuk indbundet udgave. Rodion Raskolnikov er en fortvivlet ung student, der ser sine fremtidshåb og sin families lykke briste på grund af fattigdom. Men han kan redde sig selv fra elendigheden ved at myrde en hæslig, gammel pantlånerske, som ingen alligevel vil savne. I sine fantasier fortæller Raskolnikov sig selv, at det er hans ret at myrde. Han er et geni og kan sætte sig ud over moralen og dens love. Men kan han udviske forbrydelsen fra sit sind? Snart synker Raskolnikov ned i et helvede af galskab af feberhed rædsel. FORBRYDELSE OG STRAF fører sin læser ind i de mørkeste afkroge af en forbrydersjæl. Den spejler menneskehedens dybeste, moralske bevidsthed i ét menneskes forbrydelse og vandring ud af mørket.

"Min Gud! En hel minut av lycksalighet! Är det månne inte nog för ett helt människoliv?" Vita nätter är en suggestiv berättelse om kärlek och ensamhet av Rysslands störste klassikerförfattare.

Mästerverket om den nihilistiska agitatorn Stavrogin Stavrogin och Pjotr är ledare för en rysk anarkistisk terrorcell, vars mål är att störta tsaren, förstöra det rådande samhället och gripa makten. De tränar attentatsmän som är villiga att offra livet för att gruppens mål ska uppnås. Men är rekryterna beredda att döda en av sina egna för att undvika upptäckt? Lojalitet, hängivenhet, självuppoffring - när gruppen hamnar under press står allt på spel i en lika grym som komisk berättelse om mål och medel, mänskliga brister och förvridna ideal. Romanen Onda andar tar avstamp i ett uppmärksammat mord i Moskva år 1869. Den är en rasande uppgörelse med samtidens politiska idéer, skriven i ett skede då Rysslands inrikespolitik blev alltmer kaotisk. Huvudpersonen Stavrogin är ett nidporträtt av en nihilistisk agitator, som Dostojevskij uppfattade honom: energisk och demonisk, målmedveten och fullständigt känslokall. I svensk översättning av Staffan Dahl. FJODOR DOSTOJEVSKIJ [1821-1881] är mästaren från S:t Petersburg, en av de största romanförfattarna genom tiderna. Hans mest inflytelserika verk är romanerna Brott och straff [1866], Idioten [1869], Onda andar [1872] och Bröderna Karamazov [1880].» Dostojevskij och ingen annan skapade den moderna prosan.« | James Joyce»Den ende psykolog som lärt mig något. Att jag funnit honom hör till mitt livs största lyckor.« | Friedrich Nietzsche »Min blodsförvant.« | Franz Kafka

»Dostojevskij och ingen annan skapade den moderna prosan.« | James Joyce»Jag är en sjuk man, en elak man, en frånstötande man.« Så inleds Fjodor Dostojevskijs klassiska roman Anteckningar från ett källarhål, första gången publicerad 1864. En bitter, isolerad före detta tjänsteman ut- gjuter sig över samtidens moraliska förflackning, över politik och filosofi som står lika mycket i strid med hans höga ideal som med hans hat mot människorna. När han slutligen lämnar sitt källarhål blir hans oförmåga att delta i världens teater bara ytterligare ett belägg för att han i själva verket är utvald och förpliktigad att säga sanningen. Kristusgestalt eller källartroll? Dostojevskijs roman ger inga entydiga svar. Dess tvetydiga absurditet kom att bli en avgörande impuls för det följande seklets existentialister. »Vad beträffar mig, så har jag ju i mitt liv bara dragit ut de yttersta konsekvenserna av det som ni inte ens vågar föra till hälften.« I svensk översättning av Cecilia Borelius ­Rohnström. FJODOR DOSTOJEVSKIJ [1821-1881] är mästaren från S:t Petersburg, en av de största romanförfattarna genom tiderna. Hans mest inflytelserika verk är romanerna Brott och straff [1866], Idioten [1869], Onda andar [1872] och Bröderna Karamazov [1880].

Ny udgave med forord af Nagieb Khaja. Onde ånder blev i 1996 nyoversat af Ole Husted Jensen, som fik Kulturministeriets Oversætterpris samme år. Romanen er tidligere udgivet på dansk under titlerne Nihilister og De besatte - om en gruppe unge revolutionære, der drømmer om at skabe den absolutte retfærdighed. I værket skildres et lidenskabeligt opgør med terroristiske revolutionære og socialistiske ideer, men samtidig en ætsende satire mod det borgerlige samfund. I centrum af opgøret står Pjotr Verkhovénskij, de revolutionæres ideologiske bagmand. Han har afskaffet Gud, og alt er tilladt, blot målet: revolutionen, bliver nået. Et klassisk dystopisk værk af Dostojevskij, hvor både socialistiske forestillinger om revolution, nihilistisk terrorismetænkning og det borgerlige samfund står for skud. Onde ånder er en sarkastisk og ironisk parodi, fuld af humor, der udstiller mennesket og måden det lever og tænker på.

Ny udgave med forord af Christian Dorph. Hvem myrdede Fjodor Karamazov? Det er det store spørgsmål i Brødrene Karamazov fra 1880, af mange kaldt den bedste roman i litteraturhistorien. Hovedpersonerne i romanen er, som titlen antyder, brødrene Karamazov. Tre meget forskellige brødre, Dmitrij, Ivan og Aljosja, der på trods af deres forskellige eksistentielle og psykologiske ståsteder, er tæt forbundne. Romanen er både i omfang og tykkelse en storstilet og barsk russisk realisme om de tre brødre og mordet på deres tyranniske og dekadente far, som de hader. Brødrene Karamazov er beretningen om mennesker, der er besat af stærke lidenskaber og som må bøde for det, om et grusomt mord og om skyld og soning. Romanen regnes for et af Dostojevskijs absolutte mesterværker, som udover at have fængende plot, samtidig er en skildring af de mange både mørke og lyse sider af den menneskelige psyke.

Rapport från fånglägret i Dostojevskijs första stora mästerverkÅr 1849 arresterades den före detta officeren Fjodor Dostojevskij för att ha deltagit i en socialistisk studiecirkel. Efter åtta månaders arrest utsattes han för en skenavrättning och skickades därefter till Sibirien på fyra års straffarbete. Ytterligare sex år i förvisning följde, och efter det kunde han slutligen resa hem till S.t Peterburg och återuppta sin författarbana. Döda huset är Dostojevskijs rapport från de fyra åren i fångläger och den första av hans fem berömda mastodontböcker - och även den första romanen att behandla det ryska fängelsesystemet. I denna förtäckta självbiografi visar Dostojevskij prov på sin stora människokännedom. Detaljerat redogör han för sitt eget och sina medfångars liv under stora umbäranden; färgstarka livsöden växer fram i köld och smuts, lojaliteter sätts på prov och de stora moraliska och religiösa frågor som Dostojevskij brottas med i hela författarskapet uppenbaras i de eländigaste av situationer. I svensk översättning av Hjalmar Dahl. FJODOR DOSTOJEVSKIJ [1821-1881] är mästaren från S:t Petersburg, en av de största romanförfattarna genom tiderna. Hans mest inflytelserika verk är romanerna Brott och straff [1866], Idioten [1869], Onda andar [1872] och Bröderna Karamazov [1880]. »Att jag funnit Dostojevskij hör till mitt livs största lyckor.« | Friedrich Nietzsche»Dostojevskij och ingen annan skapade den moderna prosan.« | James Joyce »Min blodsförvant.« | Franz Kafka

Tre forsømte brødre, en dekadent levemand af en far, to jaloux kvinder og et mord. Dostojevskijs sidste store roman og hovedværk Brødrene Karamazov ligner umiddelbart opskriften på en klassisk thriller eller kriminalroman, men er samtidig meget mere. De tre brødre repræsenterer hver deres eksistentielle og psykologiske position, og selvom romanen ikke savner ydre plot og handling er den samtidig en dyb fortolkning af det 19. og siden 20. århundredes filosofiske spørgsmål. Den grænseløse og udsvævende Dmitrij, den kølige, intellektuelle Ivan og den menneskevarme og stærkt troende Aljosja bliver i løbet af romanen kastet rundt imellem et væld af bipersoner og positioner med et bestialsk mord som romanhandlingens samlende midtpunkt. Hvem er morderen, er romanens store spørgsmål, og svaret er langt fra ligetil. Brødrene Karamazov blev Dostojevskijs sidste og mest omfangsrige værk. Med denne roman samlede han trådene fra alle sine store romaner Idioten, Forbrydelse og Straf og Onde Ånder. Temaerne, der i disse tidligere romaner kun var delvist forløst, fik i Brødrene Karamazov deres endelige form. Det var planen at der skulle komme en forsættelse til romanen, men kort efter dens udgivelse døde Dostojevskij af en blodstyrtning. Romanens betydning for eftertidens litteratur kan næppe undervurderes, og så forskellige forfattere som James Joyce, Franz Kafka, Virginia Woolf og Orhan Pamuk har omtalt den som afgørende for deres forfatterskab, mens Sigmund Freud har kaldt den ’den mest storslåede roman der nogensinde er skrevet’. Romanen har tidligere været oversat til dansk, senest i 1940erne af Georg Sarauw. De tidligere oversættelser har dog været præget af datidens tendens til fortolkning og sproglig udglatning. Nærværende oversættelse skulle gerne råde bod på disse fortolkninger og begrænse sig til en meget nøje oversættelse af Dostojevskijs oprindelige tekst.

"Dostojevskijs debutroman er en prægtig perle, der peger frem mod flere af forfatterskabets store værker." - Litteratursiden Stakkels mennesker er Fjodor Dostojevskijs første roman, som han skrev, da han var midt i tyverne. Den lille brevroman handler om den fattige embedsmand Makar og syersken Varvara, som han har forelsket sig i. De bor lige over for hinanden, men alligevel insisterer Makar på, at de kommunikerer via breve. Igennem deres korrespondance får man indblik i deres ambitioner, omsorg for hinanden og ikke mindst i deres trange kår, som beskrives med en utrolig og næsten utålelig nøjagtighed. STAKKELS MENNESKER anslår på fin vis de karakteristiske temaer, der gør sig gældende i Dostojevskijs senere forfatterskab – bl.a. skildringen af mennesker på bunden af samfundet og det psykologiske forhold mellem mennesker. Brevromanen, der udgives i en luksus-hardback, er nyoversat og med efterord af Tine Roesen, som er lektor i russisk litteratur og ekspert i Dostojevskijs forfatterskab.

Med sin nydanande stil och sitt intresse för det mänskliga psykets skuggsidor har Edgar Allan Poe varit en inflytelserik föregångar till såväl symbolister, naturalister och modernister i litteraturhistorien. Han kan dessutom sägas vara skaparen av science fiction- och detektivgenrerna. I denna volym samlas texter om Poe av fem författare ur världshistorien, som alla, om än på radikalt olika sätt, tagit intryck av hans egenartade och varierande författarskap: Charles Baudelaire, Fjodor Dostojevskij, Jules Verne, George Bernard Shaw och D. H. Lawrence. Lars Nyberg, översättare av Baudelaire, Rilke och Xenofon med flera, ger i en initierad inledning en bakgrund till den ofta motsägelsefulla receptionen av Poes författarskap och belyser de skiftande aspekterna i de impulser Poe givit sina efterföljare.

En novellsamling av den störste berättaren av dem alla - Fjodor Dostojevskij - som fått titeln Krokodilen. I översättning och med efterord av Bengt Samuelson. Denna volym i vår utgivning av Dostojevskijs verk i nyöversättning innehåller tre briljanta långnoveller: Krokodilen handlar om Ivan Matveitj och hans hustru Elena Ivanovna som beger sig till Passagen vid Nevskij Prospekt i Petersburg för att beskåda en livs levande krokodil som där visas upp för allmänheten... En olustig historia handlar om statsrådet Ivan Iljitj Pralinskij som en kväll efter att ha druckit champagne med några kollegor kommer förbi hos sin underlydande Porfirij Pseldonimov som gift sig och håller bröllopsfest. Ivan Iljitj får den ljusa idén att stiga in oanmäld på festen. "Vad skulle väl vara enklare, och samtidigt mera storslaget än en sådan handling?" Den saktmodiga är berättelsen om en ung kvinna som gifter sig med en pantlånare och hjälper honom med arbetet i pantbanken. Äktenskapet är till att börja med lyckligt men snart är det något som inte riktigt stämmer. "Pantlånare, säger ni, precis som alla andra. Och vad är det för konstigt med pantlånare? Det måste alltså ha funnits en anledning till att den storsintaste av människor blev pantlånare?" Alla tre berättelserna är skrivna av en Dostojevskij i sitt esse. Han har återvänt till Petersburg efter tio års förvisning i Sibirien. När han kommer tillbaka är han en annan man än när han som 28-åring förvisades, framför allt har han ett närmast outtömligt förråd av berättelsematerial inom sig. I dessa tre sylvassa historier visar han särskilt sin satiriska udd mot de privilegierade översittarfigurer som fortfarande - trots de begynnande reformerna av det ryska samhället - var allt annat än jämlika, utan tvärtom obekymrat arroganta och överlägsna mot sina medmänniskor. En olustig historia publicerades första gången i brodern Michails tidskrift Vremja. Tidskriften fick en kortvarig existens 1861-1863 innan censurmyndigheten tvingade den att stänga ner. Michail kunde snart starta en ny tidskrift, Epocha, och där hann bland annat Krokodilen publiceras innan både Michails yrkesbana och levnad tvärt tog slut - han dog ung 1864. Den saktmodiga lät Fjodor trycka 1876, den ingick i hans stora projekt En författares dagbok.

Fjodor Dostojevskijs debutroman Arma människor i nyöversättning och med efterord av Bengt Samuelson. Dostojevskij var bara tjugofyra år och hade tagit examen som fortifikationsofficer i Sankt Petersburgs Krigsingenjörsskola och arbetat en kort tid på Ingenjörskårens ritkontor när han i sin oförfärade djärvhet begärde avsked. Han hade bestämt sig för att uteslutande ägna sig åt sitt författarskap. Hans första fullbordade roman blev Arma människor, som låg klar i manuskript i maj 1845. Han läste hela romanen högt för sin vän Dmitrij Grigorovitj som han delade bostad med. Grigorovitj blev imponerad och förtjust och tog med sig manuskriptet hem till den etablerade författaren Nikolaj Nekrasov. Tillsammans turades de båda om att läsa manuskriptet högt för varandra. De läste hela kvällen och var färdiga först när det började ljusna. Trots att klockan var närmare fyra på natten störtade de tillsammans iväg till Dostojevskij för att bringa honom sin hyllning. De stannade en halvtimme, upprymda och entusiastiska och Nekrasov bad Dostojevskij att komma på besök nästa dag. Detta glädjerus, denna framgång, och framför allt – den översvallande känslan av att ha lyckats ­ fick Dostojevskij alltså uppleva redan med sin debutberättelse. Hans glädje var inte fullbordad i och med detta. Senare på dagen sökte Nekrasov upp Vissarion Belinskij, Rysslands mest inflytelserika kritiker och överlämnade Dostojevskijs manuskript med orden: "Vi har fått en ny Gogol!" Nekrasov och Grigorovitj inviterade kort senare Dostojevskij till ett möte med Belinskij, som slöt honom i sin famn och förklarade att han – Fjodor Dostojevskij – var den realistiske berättare som Ryssland väntat på! "Detta var det saligaste ögonblicket i mitt liv", skriver Dostojevskij många år senare. "Varje gång jag tänkte tillbaka på den stunden under mina år i tukthuset, fick jag nytt mod och nya krafter. Och än i dag minns jag det fortfarande med samma hänförelse." Arma människor handlar om två fattiga stackare i Sankt Petersburg – mannen Makar som arbetar som ytterligt lågavlönad kopist på ett kontor och kvinnan Varvara som inte har någon anställning men ibland lyckas få in lite pengar på sömnadsarbete. Makar är inneboende i en lägenhet som han delar med många andra. Tvärs över gården bor Varvara, också inneboende med många. Deras kärlek är spröd och vacker, och i den misär de framlever kan mycket små saker och till synes bagatellartade händelser bli avgörande för livsmodet, för ljusstrimman som upprätthåller modet ännu en dag. Både Makars och Varvaras bostäder myllrar av plågade figurer, udda personer vars anmärkningsvärda öden skildras i denna den helt unge geniförfattarens förstlingsverk.

Goljadkin möter en dag i S:t Petersburg sin dubbelgångare - en man som liknar honom på pricken. Det visar sig att han också bär samma namn, och verkar till på köpet ha fått anställning i samma ämbetsverk! Dubbelgångaren nästlar sig in i alla hans relationer. Är det inte också så att den falske Goljadkin börjat baktala honom? Allt med avsikt att utmanövrera honom, förgöra honom. Dubbelgångaren var Fjodor Dostojevskijs andra roman. Senare skulle han kalla den en av sina viktigaste. Inspirerad av den tyske romantikern E. T. A. Hoffmann målar han ett lika fängslande som skräckinjagande porträtt av en man som stegvis dukar under för sin hallucination. Här i översättning av Eugen von Sabsay & Chrissy Sterzel. FJODOR DOSTOJEVSKIJ [1821-1881] är mästaren från S:t Petersburg, en av de största romanförfattarna genom tiderna. Hans mest inflytelserika verk är Brott och straff [1866], Idioten [1869] och Bröderna Karamazov [1880].

Brott och straff på georgiska.

Genudgivelse i klassikerserien - med forord af Marie Tetzlaff. Goljádkin er en forskræmt embedsmand med en beskeden stilling på et kontor i Sankt Petersborg. Hans intense fortælling om sit liv svinger mellem det realistiske og det fantastiske, for han er en spaltet person, som diskuterer med sin dobbeltgænger, der kan alt det, han egentlig gerne selv ville kunne.

"Fattige folk" var Dostojevskijs gennembrudsroman - en socialt medfølende bog med det senere ofte gentagne grundmotiv: lidelsen som livets mål. Bogen bragte ham i kontakt med revolutionære kredse, hvilket førte til hans mangeårige deportation til Sibirien.