Frida Stéenhoff

Berlinmurens fall tycktes markera slutet för den kommunistiska utopin, men samtidigt bars förändringen fram av en utopisk energi och drömmar om ett pluralistiskt samhälle utan förtryck. Det nya årtusendets inträde har samtidigt setts som inledningen på en ny tid, vilket gett näring till utopiska spekulationer. Fronesis nr 2 befinner sig i skärningspunkten mellan verklighet och utopi. Det handlar om den socialistiska idétraditionens förhållande till det utopiska tänkandet, om feministiska utopier, om det tidiga 1900-talets utopiska tanke om att skapa ”en ny människa” med mera. Innehåll i Fronesis nr 2 (138 sidor): Norberto Bobbio: Den förvridna utopins fall Petra Hall och Sara Winnfors: I glappet mellan möjligt och omöjligt Per Månson: Utopiernas död: Har socialismen någon framtid? Barbara Taylor: Den socialistiska feminismen: utopi eller vetenskap? Jakob Norberg: Inledning till Walter Benjamins ”Program för en proletär barnteater” Walter Benjamin: Program för en proletär barnteater Ulrika Holgersson: Frida Stéenhoffs feministiska utopi Frida Stéenhoff: Feminismens moral Jenny Lindblad: Herland – Den litterära feministiska utopin Charlotte Perkins Gilman: Våra förhållanden och deras Sara Winnfors: Arkitektur och makt Ur Acceptera-manifestet: Staden William Morris: Om den dekorativa konstens ursprung Michel Foucault: Rum, makt och kunskap Richard Saage: Reflektioner över den politiska utopins framtid Jean Baudrillard: I skuggan av millenniet, eller Det ovissa år 2000 Blå Tåget: Nyårsafton

Penningen och kärleken, föredrag och debattskrift från 1908 av Frida Stéenhoff. Utgiven i faksimiltryck 2025 av Frida Stéenhoff-sällskapet i Sundsvall. I förordet sätter Christina Carlsson Wetterberg in Penningen och kärleken i ett sammanhang av Frida Stéenhoffs övriga författarskap. Efterordet av Barbro Björk ger exempel på de enorma protester som föredraget väckte fr a i Sundsvall där det i lokalpressen under vårvintern 1908 föranledde mer än 3.000 spaltcentimeter av artiklar samt protestmöten och protestskrifter. Frida Stéenhoff (1865 -1945), författare och feminist, är under början av 1900-talet en av pionjärerna för kvinnosaken i Sverige. Hon var god vän med bl a Ellen Key, Anna Bugge Wicksell och Hinke Bergegren. I denna skrift beskriver Frida Stéenhoff penningen och kärleken som de två stora motorerna i världsmaskineriet, sammankedjade med starka band. Hon menar att kärlekens slaveri under penningen medför att kvinnan blir slav under mannen. Med idealet ”fri kärlek” menar hon kärlek fri från penningens makt. Hon visar varför kvinnan måste bli självförsörjande för att inte vara utlämnad åt mannens godtycke. Hon analyserar med sin sedvanligt skarpa blick samtidens uppfattningar om kvinnlig respektive manlig heder. Hon ger perspektiv på prostitution i skilda historiska miljöer. Hon kritiserar kyrkan för att alltför mycket ägna sig åt himmel och helvete efter döden och för bristande intresse för jordelivet och kärleken. Språket i Penningen och kärleken har i sin tryckta version släktskap med det direkta tilltalet i dess ursprungsform föredraget. Läs gärna texten högt! "Hon (Frida Stéenhoff) var lyckligt gift och en stenhård kritiker av äktenskapet. I alla fall av de normer för samlevnad som rådde kring förra sekelskiftet. ... Frida Stéenhoffs tankar om lika rättigheter för kvinnor och män slog ner som en bomb i dåtidens samhälle. Föredraget och skriften Penningen och kärleken startade drevet mot henne. ... äktenskapet skulle ingås av självständiga och jämlika personer, och förutsättningen var att alla, män och kvinnor, hade möjligheter att försörja sig själva, skriver hon. Kopplingen mellan härlek och pengar måste brytas; kärlek skall inte vara en handelsvara." - Susanne Holmlund, Sundsvalls Tidning

Aina och Henry Rosdal har varit lyckligt gifta i 25 år. Men familjeidyllen rämnar när Ainas bror dör, och efterlämnar ett arv och en oäkta son. Chockad av att Henry vill behålla broderns förmögenhet, tar Aina strid för det oäkta barnets rättigheter. Hon kan inte tiga och blir en mycket besvärlig maka och mor. När detta sker visar det sig att kärleken från Henry och deras son Herbert varit villkorad. Den konflikt som tär på familjen Rosdal i Den smala vägen utgör bakgrunden till en berättelse om föräldraskap. Ainas sonhustru Inga väljer familjen framför idealen. Men det är inget lätt val. Inga är gravid, och tvekar mellan sin övertygelse och rädslan för att splittra sin familj. Frida Stéenhoffs pjäs Den smala vägen, skriven 1910 men aldrig tidigare spelad, återutges nu i samarbete med Stockholm stadsteater. Ur Den smala vägen: Inga (obevekelig) Nej, tant Aina. Jag sätter inte allt på spel, äktenskap, hem, och fridsamma levnadsdagar. Dina ord är så vackra. Det låter som när man får råd i goda böcker. Men jag är för svag, för obetydlig att följa dem. Framför allt: jag kan ej vara både mor och far för ett barn. Följaktningen måste jag hålla ihop med Herbert, vore han också ändå ljummare enligt din rättsuppfattning än han är. Jag handlar som mängden, jag flyter med, där den stora strömmen flyter på gott och ont. Jag skulle aldrig ett ögonblick tilltro mig handla det minsta ovanligt eller olikt flertalet.