Gabriella Höstfält

Lärarutbildning, makt och politik är en forskningsantologi som synliggör hur lärarutbildningar formas i ett spänningsfält mellan högskola, skolpolitik, profession, media och överstatliga aktörer som OECD. Boken skiljer mellan politiken, det vill säga statliga beslut och reformer, och ”det politiska”, det vill säga hur gränser, hierarkier och kunskap ordnas inom och kring lärarutbildning. Genom kritiska analyser visar forskarna hur lärarutbildning organiseras och styrs och hur detta inverkar på lärarprofessionen. Boken behandlar också historiska rörelser – från seminarie­traditioner till akademisering och övernationell styrning – och beskriver hur forskningsfältet har utvecklats i Sverige och internationellt. Sammantaget visas att lärarutbildning är mer än en utbildning – den är en arena där frågor om kunskap, politik och profession stöts, blöts och omförhandlas. För att hitta hållbara vägar framåt pekar forskarna på behovet av långsiktig styrning, starka forskningsmiljöer och en genomtänkt koppling mellan vetenskap och praktik. Boken vänder sig till lärarutbildare, lärarstudenter och lärare samt till skolhuvudmän och politiker.

Hur går det till när en friskola byggs upp från grunden? Samtalet om den svenska friskolan är starkt politiserat och utgör ett väsentligt inslag i offentliga debatter och medierapportering. Den här boken vill försöka förstå friskolereformen genom att studera uppbyggnaden av en helt ny fristående gymnasieskola under dess första tre år. Fram till att friskolans första elevgrupp tar studenten får vi följa skolans lärare och deras arbetssituation. Konkreta exempel visar hur organiseringen av ett skolsystem med fria skolval och ekonomisk vinst, omfattande nationella prov och skolinspektion påverkar såväl lärares arbete och autonomi som skolans organisation. Genom att sätta in händelseförloppet i ett vidare sammanhang, både svenskt och internationellt, belyser författarna olika aspekter av friskolesystemet och lärares arbetsvillkor. Anne Montelius (1955--2021) var forskarstuderande i pedagogik vid Stockholms universitet. Hennes forskningsprojekt handlade om uppbyggnaden av en ny fristående gymnasieskola utifrån ett organisatoriskt perspektiv. Wieland Wermke är professor i specialpedagogik vid Stockholms universitet och docent i pedagogik vid Uppsala universitet. Han forskar om skolprofessioners utbildning och arbete samt skolans organisation utifrån ett internationellt jämförande perspektiv. Gabriella Höstfält är lektor i specialpedagogik vid Stockholms universitet. Hon forskar om specialpedagog- och speciallärarprofessionernas utveckling samt utformningen av läroplaner och utbildningspolicy.

Resultatinriktad individualisering handlar om den individualisering som tar form i grundskolans inre arbete i en kontext där arbetet inriktas mot att eleven ska nå de förmågor som föreskrivs i läroplanens kursplaner och bedömas utifrån dess kunskapskrav. I grundskolan är utvecklingssamtal, skriftliga omdömen och individuella utvecklingsplaner välbekanta inslag för lärare och elever. Även om individuella utvecklingsplaner med skriftliga omdömen inte längre regleras för högstadiet, där avhandlingens datamaterial samlats in, fortsätter innehållet i dem – mål, strategier för att uppnå dem samt omdömen i samtliga ämnen – att behandlas vid utvecklingssamtalen. I avhandlingen studeras vad som tar form som innehåll i utvecklings - samtal och individuella utvecklingsplaner med skriftliga omdömen. Frågor som väglett arbetet är: Vad är det som är angeläget för lärare och elever i arbetet med utvecklingssamtal, skriftliga omdömen och individuella utvecklingsplaner? Vilka innebörder får läroplanen och dess inriktning i detta arbete? Vilka blir konsekvenserna med avseende på lärares och elevers arbete med innehåll, undervisning och lärande? Analysen visar att resultatinriktad individualisering tar form genom att lärare och elever gemensamt arbetar med att forma en elev som hålls ansvarig för att synliggöra sitt arbete genom att själv planera och väg leda sig i förhållande till kunskapskraven. Den elev som formas bör också utvecklas mot att ta ansvar för att medvetandegöra sig om sitt arbetes kvalitet genom att granska det och re ektera över det. Resultatet diskuteras i förhållande till den ansvars- och kompetenskultur som växer fram i det senmoderna samhället.