Georges Perec

Ransacking his Paris flat, a group of his faithful companions trawl through his diary for any hint as to his location and, insidiously, a ghost, from Vowl's past starts to cast its malignant shadow.

Ellis Island är den ö utanför New York som nästan alla europeiska invandrare passerade på vägen till sitt nya liv i det förlovade landet Amerika; bara mellan 1892 och 1924 slussades 16 miljoner människor via ön in i USA. Georges Perec gjorde 1978 - 1979 en film om Ellis Island, tillsammans med filmaren Robert Bober. Boken Ellis Island består av den poetiska text som Georges Perec läste i filmen, och hans fascination inför denna ö är enkel att förstå. I fenomenet Ellis Island samlas mycket av det som Perecs författarskap kretsar kring: individen i massorna, uppräknandet av fakta och statistik, minnet och dess fysiska avtryck på världen. Georges Perec föddes i Paris 1936 och avled 1982. Han var en av de ledande i Oulipo (Ouvroir de Littérature Potentielle, ung. »Syjunta för potentiell litteratur«), en litterär sammanslutning som ägnar sig åt att studera och uppfinna just den sortens tvingande begränsningar för litterära verk som Perec var en mästare på. Bland hans mest kända verk ingår Försvinna och Livet en bruksanvisning. Modernista har tidigare givit ut Jag minns (2005). Ellis Island publicerades postumt 1991 och utkommer nu för första gången på svenska. Boken är försedd med ett nyskrivet efterord av översättaren och poeten Helena Eriksson. Pressröster »Georges Perecs lilla essäbok är en stilla förundran, samtidigt lätt och vemodig. Den går att läsa på en timme, men läsaren gör klokt i att ge den hela kvällen.«Thomas Lunderqvist, Svenska Dagbladet »En vacker, saklig och nedtonat gripande bok, om ett ämne som inte borde sluta angå oss bara för att vi, för tillfället, har möjlighet att leva där vi önskar.«Niklas Söderberg, Sydsvenskan

Dessa »jag minns« är inte precis minnen, och särskilt inte personliga minnen, utan små bitar vardaglighet, saker som folk i samma ålder har sett, upplevt eller deltagit i ett visst år och som sedan försvunnit, glömts bort. De var inte värda att bli ihågkomna, de kvalificerade sig inte till att bli del av Historien, de förekommer inte i statsmännens, bergsbestigarnas eller filmstjärnornas memoarer. Det händer dock att de kommer tillbaka, några år senare, intakta och pyttesmå, av en slump eller därför att man letat efter dem en kväll med några vänner: någonting man lärt sig i skolan, en världsmästare, en sångare eller stjärna som slagit igenom, en sång som varit på allas läppar, ett rån eller en katastrof som stått i tidningen, en bestseller, en skandal, en slogan, en vana, ett uttryck, ett klädesplagg eller ett sätt att föra sig, en åtbörd, eller något ännu mer obetydligt, oväsentligt, fullständigt banalt, mirakulöst uppryckt ur sin obetydlighet, återfunnet, och under några sekunder frammanas aningen av en längtan tillbaka. Georges Perec föddes i Paris 1936 och avled 1982. Han var en av de ledande i Oulipo (Ouvroir de Littérature Potentielle, ung. »Syjunta för potentiell litteratur«), en litterär sammanslutning som ägnar sig åt att studera och uppfinna just den sortens tvingande begränsningar för litterära verk som Perec var en mästare på. Bland hans mest kända verk ingår Försvinna och Livet en bruksanvisning. Je me souviens (1978) utkommer nu för första gången på svenska. Pressröster »[ M]ärkligt skimrande av banalitet [... ] rymmer boken som sådan alltså en problematisering av minnandets villkor i dag. Och tveklöst är den en av de vackraste databaser i bokform som jag känner till.«Jesper Olsson, Svenska Dagbladet »För den barndom som berövats honom kompenserades Perec i viss mån genom den samhörighet som Jag minns vittnar om. Inte minst blev det franska språket hans hem.«Göran Lundstedt, Sydsvenskan

Puolanjuutalaisen ja Ranskassa lähes koko elämänsä asuneen Georges Perecin W eli lapsuuden muisto perustuu teoksen nimen mukaisesti kirjailijan omiin lapsuuden kokemuksiin. Perec kuului avantgardistiseen Oulipo-ryhmään, jonka pyrkimys oli luoda kirjallisuutta uudenlaisin säännöin. W eli lapsuuden muisto -teoksessaan Perec (1936–1982) etsii juuriaan ja identiteettiään sanojen takaa.

Puolanjuutalaisen ja Ranskassa lähes koko elämänsä asuneen Georges Perecin W eli lapsuuden muisto perustuu teoksen nimen mukaisesti kirjailijan omiin lapsuuden kokemuksiin. Perec kuului avantgardistiseen Oulipo-ryhmään, jonka pyrkimys oli luoda kirjallisuutta uudenlaisin säännöin. W eli lapsuuden muisto -teoksessaan Perec (1936–1982) etsii juuriaan ja identiteettiään sanojen takaa.

Volymen presenterar två berättelser av George Perec (1936-1982) - "Vinterreesan" och "En privat samling". Perec låter i berättelserna det möjliga slå följe med det omöjliga i hämden på det reella.

Set in a Paris apartment block, this novel describes in minute detail the lives of the inhabitants and the apartments they inhabit at a specific moment in time.