Gerald Murnane

A kaleidoscopic meditation on the glories and pitfalls of storytelling. "The house of fiction," wrote Henry James, "has . . . not one window, but a million." Gerald Murnane takes these words as his starting point, and asks: Who, exactly, are that house's residents, and what do they see from their respective rooms? Focusing on the importance of trust and the ever-present risk of betrayal in writing as in life, these nested stories explore the fraught relationships between author and reader, child and parent, boyfriend and girlfriend, husband and wife. Murnane's fiction is woven from images -- the reflections of the setting sun on distant windowpanes, seemingly limitless grasslands, a procession of dark-haired women, a clearing in a forest, the colors indigo and silver-grey, and the mysterious death of a young woman -- which build to an emotional climax that is all the more powerful for the intricacy of its patterning.

On their vast estates, the landowning families of the plains have preserved a rich and distinctive culture. Obsessed with their own habitat and history, they hire artisans, writers and historians to record in minute detail every aspect of their lives, and the nature of their land. A young film-maker arrives on the plains, hoping to make his own contribution to the elaboration of this history. In a private library he begins to take notes for a film, and chooses the daughter of his patron for a leading role. Twenty years later, he begins to tell his haunting story of life on the plains.

Korntäppa är Gerald Murnanes återkomst till det skönlitterära skrivandet efter 14 år. Den börjar med frågan ”Måste jag skriva?” och det som följer är en skildring och utforskning av de nätverk av bilder som dröjt i författarens inre. Bilderna – som spänner från seriefiguren Mandrake till den ogifte farbrodern som sparkats i ”kulorna” som barn, från kusinernas dockhus till den gåtfulla kvinnan med håret i tornet, från skalbaggarna som blinkar fram budskap från Gud till kapplöpningshästarna som ständigt spränger fram i berättarens inre – har en enastående klarhet och spännvidd, och kommer från den plats där litteraturens gestalter bor innan de föds fram i litteraturen.

I den här samlingen av berättelser mot en självbiografisk fond turnerar Murnane, liksom alltid, frågan om skrivandet och läsandet; framför allt handlar det om tiden och minnet. I en av novellerna, som fått sin titel, "Första kärleken", liksom sitt berättarpespektiv, utsikten från ett sovvagnsfönster, efter en novell av Vladimir Nabokov, skriver han: "Det har aldrig någonsin funnits, finns inte och kommer aldrig att finnas något sådant som tid. Det finns bara plats. Det som folk kallar tid är bara platser som följer på platser." Det skulle Proust lika gärna ha kunnat skriva på franska, W. G. Sebald på tyska eller Javier Marías på spanska; nu är det Gerald Murnane som gör det på sitt sätt, på engelska i Australien.

Till de bördiga slätterna i det inre av Australien anländer en filmare för att dokumentera sina uppdragsgivares, de lokala jordägarnas och tillika mecenaternas rika och till synes oöverblickbara historia och levnadsomständigheter. Under tjugo års tid skall han som en bland många konstnärer, filosofer och författare spekulera kring banden mellan bebyggarna och det platta, gräsbevuxna landskapet. Det utvecklar sig till en praktisk övning i minneskonst, tillkommen i ett bibliotek som ett försök att närma sig en bortvänd, gäckande kvinna ett stycke litterär heraldik, värdigt en Proust eller en Calvino.