Göran Ulväng

I Lantmäteriet och Karls XI:s reduktion bidrar geografer, historiker och en konstvetare med perspektiv på utvecklingen av Sveriges lantmäteri och statsförvaltning i slutet av 1600-talet. Här ryms detaljerade studier av storskalig geometrisk och småskalig geografisk kartläggning samt analyser av breda politiska förändringar under en formativ fas i statsförvaltningens historia. Tillsammans synliggör forskarna hur lantmäteriet, som hade startats 1628, under det sena 1600-talet kom att bli ett modernt och effektivt instrument för hantering av ägoregleringar och skattereduktion. I ett politiskt landskap, präglat av Karl XI, skiftade maktbalansen mellan frälset, kronan och skattebönderna. Reduktionskarteringarna stärkte kronans intressen och minskade högadelns inflytande. *** This anthology comprises 14 chapters that expand our understanding of a formative phase in the development of Sweden’s land surveying and state administration in the late 17th century. The contributions range from detailed studies of large-scale geometric and smallscale geographic maps to analyses of broader political transformations. Following Gustav II Adolf’s distribution of estates and declining tax revenues, survey activity declined around 1650 but was vigorously resumed under Karl XI, when the Reduction demanded extensive mapping of noble and Crown estates, soldiers’ crofts, forests and commons. In a political landscape marked by absolutism and shifting balances of power between the nobility, the crown and freeholders, mapping strengthened the state’s interests and reduced the old nobility’s influence. Taken together, the volume shows how an initially vague defined project evolved into a modern, legally effective instrument that laid the groundwork for later land enclosure, land reforms and a more efficient state administration.

När adelsdamen Anna Johanna Grill 1788 reste till England gjorde det stora utbudet av konsumtionsvaror ett djupt intryck. Hon reflekterar i sin resedagbok över de många bodarnas rikedom av varor. Somliga bodar saluför endast pennor och papper, en annan bara käppar, ytterligare en specialiserar sig på strumpor och så vidare. Hon noterar att engelsmännen exponerar sina varor på ett sätt som narrar folk att handla . Hur såg det ut i Stockholm vid samma tid? Fanns det särskilda shoppingstråk, vem sålde, vem handlade och vilka varor stod till buds? Hur såg marknadsföringen ut och betalades varor med likvida medel eller handlades det på kredit? I den rikt illustrerade antologin Shopping i Stockholm. Sociala praktiker på gatunivå, 1700-1850 får vi veta mer om Anna Johanna Grill, men även om Årstafrun Märta Helena Reenstierna; nipperhandlaren Peter Wahnberg; friherren Axel von Fersen; drottning Hedvig Elisabeth Charlotte och hennes kammarjungfru; sidenhandlaren Herman Grewesmühl; skådespelerskorna Lisette Stenberg och Sophia Wäström; kramhandlare Jeremias Sandborg; perukmakare Carl Gustaf Lindström med många fler. De elva artikelförfattarna är forskare från skilda discipliner och vetenskapliga traditioner. De visar att den nya tidens shoppingstråk med dess varuutbud av sidentyger, nipper, modegravyrer, smide, peruker och hårpomador inte bara tillgodosåg konsumenternas behov, utan möjliggjorde även drömmar om nya identiteter och en bättre position i samhället, för sig och de sina.

I Västerlövsta socken i nordvästra Uppland ligger herrgårdarna Starfors och Molnebo, båda belägna vid Örsundaån och med utsikt över ett bördigt landskap med åkrar, betesmarker och skog. Starfors och Molnebo grundades under stormaktstiden, som sätesgårdar för ätterna Gärffelt respektive Gyllenstierna, och var i decennier centrum för politik, kultur och nöjen. I jämförelse med de flesta andra herrgårdar har emellertid de båda gårdarna haft en ovanligt märklig och spännande historia, präglad av starka personligheter, entreprenörskap och felsatsningar. Starfors blev, efter att ha varit hem åt familjerna von Friesendorff, Tersmeden, von Ehrenheim och von Troil, i slutet av 1700-talet en del av en expansiv industriell rörelse, vars centrum utgjordes av granngården Molnebo. Denna utveckling kröntes på 1870-talet med byggandet av König Oscars Hütte, norra Europas modernaste masugn, vilket samtidigt innebar brukets fall. Därefter omvandlades Starfors till en mönstergård under familjen Hahr, som även anlade tegelbruk, känt i hela Sverige för sitt högkvalitativa tegel. Sedan 1970-talet ägs Starfors av familjen Wall, som med intresse och engagemang återställt gården till sin forna glans och gjort den till centrum för företagande, kultur, konst och musik. Med deras förvärv av Molnebo 2017 har de båda gårdarna återigen fått samma ägare.

Ekonomisk kulturhistoria Bildkonst, konsthantverk och scenkonst 1720-1850 Det svenska 1700-talets kulturhistoria var inte bara estetisk, den var också materiell. Boken fokuserar på en förbisedd men central aspekt av 1700-talets kulturella guldålder: konstnärers och konsthantverkares ekonomi i det dåtida Stockholm som var ett centrum för kulturarbetare och deras mecenater, och deras arbete ansågs ha nationalekonomisk betydelse. Konst och hantverk var föremål för en aktivistisk statlig politik sedan slutet av 1600-talet. Man betraktade konstindustrin som en del av ett näringspolitiskt sammanhang. Främjandet av handel och manufaktur var tänkt att skapa ett växande välstånd inom landet efter det krigiska 1600-talet. Därför lagstiftade man i början av 1700-talet om nya institut, det var då som hallrätten och konstakademien tillkom. De främjade en friare konstnärlig utveckling jämfört med skråväsendet samtidigt som konst och konsthantverk blev mer kommersiellt inriktat och ibland ekonomiskt framgångsrikt. Konst blev nu även en vara som såldes på en växande marknad. De flesta konstnärer identifierade sig som hantverkare. En viktig fråga bakom antologins undersökningar är i vilken grad kulturarbetares försörjning skilde sig åt beroende på vilka institutioner de tillhörde: skråväsendet, hovet, adliga hushåll, konstakademien eller hallrätten. Den andra huvudfrågan är hur de undersökta konstnärerna och konsthantverkarnas finansiella nätverk var sammansatta. Deras ekonomi bestod av ett komplicerat spindelnät av krediter. De hade dels fordringar och skulder mellan varandra för köp av material, varor och tjänster. Dels hade de fordringar på kunder och skulder till privata bankirer och mecenater. Deras ekonomi utgjorde en myriad av finansiella transaktioner och borgensförbindelser. Det visar de många konkurserna. Bokens undersökningar har utformats i ett samarbete mellan disciplinerna konstvetenskap och ekonomisk historia efter internationella förebilder. Undersökningarna omfattar såväl yrkena målare, möbelsnickare och scenarbetare som fallstudier av Pehr Hilleström, Pehr Hörberg och Carl Enhörning. Klas Nyberg är verksam som professor i modevetenskap vid Stockholms universitet. Han har en bakgrund som professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet med inriktning på 1700-talets näringsliv och finansväsen.

I denna bok berättas för första gången historien om den svenska auktionshandelns historia och utveckling. Under 1700- och 1800-talet omvandlades Sverige i grunden. Välståndet ökade i samhället och både rika och fattiga fick det bättre ställt. Efterfrågan på såväl basvaror som lyxprodukter steg kontinuerligt och tillgodosågs bland annat genom en växande import, reformerat jordbruk och vidgad industriproduktion. En viktig, men vanligen helt förbisedd, del av handelsutbytet ägde rum på en andrahandsmarknad, på auktioner. Adelsmän, borgare, präster, bönder, drängar och pigor handlade regelbundet på auktioner, och för många var det länge det enda alternativet. Författarna är forskare i ekonomisk historia vid Uppsala universitet.