Gösta Arvidsson

Gustavsberg är bruksorten några mil utanför Stockholm, berömd för fabriken Gustavsberg som tillverkade porslin i form av tallrikar, muggar med mera samt sanitetsföremål som toalettstolar, badkar och tvättställ. Det var också ett patronstyrt samhälle där patronen kontrollerade och ägde i stort sett allt med tusentals anställda. Dit anlände den 23-åriga konststuderanden Edla Sofia Arvidsson från Bohuslän 1939 och blev porslinsmålerska. Kooperativa Förbundet/Coop hade övertagit den stora fabriken 1937 och nu blev Gustavsberg ett folkhem. Genom Edla Sofias och hennes förstfödde sons liv skildras bruksortens historia och förvandling på ett intagande och initierat sätt. Det är sonen Gösta som skriver boken. Gustavsbergs moderna historia blir en spegel av landets utveckling. Folkhemmet skapas och sätter prägel på orten och vårt sätt att leva. Om författaren Gösta Arvidsson är författare till en lång rad böcker, många med anknytning till Gustavsberg. Han har skrivit om konsthantverk och konst, om klassiska krogar och konstnärer.

Då demokratins dörrar öppnadesLars Johan Hierta var en ovanligt verksam person under ett halvt sekel av 1800-talet. De flesta känner honom som orädd publicist och ägare av Aftonbladet. Tidningen utmanade regelbundet den offentliga makten, men utkom ständigt under delvis nytt namn. Ändå tillhörde Hierta själv i högsta grad maktsfären: han satt i mer än fyrtio år i riksdagen; han startade en rad företag inom olika branscher; han blev bokförläggare; han umgicks med författare som Carl Jonas Love Almqvist som han i det längsta höll under armarna; Jenny Lind och många andra umgicks i hans hem. Hierta stred för såväl kvinnans som barnens rättigheter. Han pläderade för agans avskaffande, för frihandel och för humanare fångvård. I riksdagen satt Hierta först i adelns gynnade stånd, men sedan för borgarståndet. I flera decennier arbetade han outtröttligt för en folkvald riksdag, var en mycket flitig motionsskrivare och debattör, retade gallfeber på de konservativt förstockade men hade vänner och uppbackare på andra håll i riksdagen. I denna rika volym, både bild- och textmässigt, möter läsaren Lars Johan Hierta och hans tid från parkett. Här finns en puls med ett brett spektrum av liv och rörelse från den tidens verklighet. Gösta Arvidsson är författare och bosatt i Sollentuna och Fårösund. Han har bland annat en rad kulturhistoriska, konst och konsthantverksböcker bakom sig, senast tre volymer om klassiska Stockholmskrogar: "Vi ses på Baren", "Vi ses på Stopet" och "Vi ses på Freden". Arvidssons specialitet är att söka material i arkiv, bibliotek, äldre brevsamlingar, minnesanteckningar, manus, riksdagsprotokoll, artiklar vilket ofta leder till att han finner nytt material, nya svar och med detta också avlivar "gamla sanningar".________________________________________________________________________________________________________ "En detaljerad och färgstark skildring av det svenska samhälle som Hierta (18011872) levde och verkade i och förändrade i grunden." Mattias Svensson, Svenska Dagbladet

Gustavsberg som försvann och kom igen Boken tar år 1937 som utgångspunkt, det år Kooperativa Förbundet, KF, köper den anrika porslinsfabriken tillsammans med stora markområden, över 700 bostäder, rederiverksamhet och mycket mer. Det blir en vändpunkt i Gustavsbergs historia och startskottet för en stor omvandling av hela samhället. Den gamla bruksorten i skärgården förvandlades till en modern förebild. I fabriken utvecklades konstgods och industridesign i toppklass. Med hjälp av initierade författare, flera med personliga erfarenheter av arbete på fabriken, liksom referat ur dåtidens lokalpress, växer en bild fram av med- och motgångar, visioner och sällsamheter. Nyinflyttade, historie- och konstintresserade liksom besökare kan med hjälp av boken promenera omkring och få kännedom om alla pärlor i samhället, flera förklarade som riksintressanta; Runda huset, Porslinsmuseet, Tornhuset, fabriksbyggnaderna, konstnärsateljéerna. Här finns också en vandring till ett flertal konstverk utomhus. De historiska rötterna speglas via personerna bakom de gamla gatunamnen. Vi får dessutom en dos levande äldre historia via en beskrivning av skatterna i Porslinsmuseet, en byggnad som välkomnar med sin fantastiska fasad och där verksamheten numera drivs av Nationalmuseum. Personliga berättelser ger liv och färg åt framställningen. Den moderna historien skildras bland annat genom fördjupning i yrkena som givit namn åt de olika kvarteren i Porslinskvarteren, ett byggprojekt daterat 2010-och 2020-tal. Här, och i närbelägna nya Seglarbyn, har åtta byggbolag skapat moderna, miljövänliga bostäder som alla knyter an till den ursprungliga fabriksmiljön. Flera av arkitekterna berättar om sina tankar bakom sina hus. Närheten till den konstnärliga verksamheten är också här väl synlig, både i parkstråket och i trappuppgångar. Medan kreativiteten flödade i Gustavsbergs studio under flera decennier, med berömdheter som konstnärliga ledaren Wilhelm Kåge, Karin Björquist, Berndt Friberg, Stig Lindberg och Lisa Larson och många fler, pågick en annan produktion några hundra meter bort, utifrån den tysta designen, den som möjliggjorde att det berömda konsthantverket kunde nå de högsta höjderna. Miljonerna rullade in från försäljning av toalettstolar, handfat, badkar och praktiska plastföremål för hemmet. En av de främsta industridesignerna berättar i boken. Bistrare tider kom med nedläggning och försäljning, men Gustavsberg lever vidare som centrum för konst, design och konsthantverk. Och ny produktion, också den med inriktning på hälsa, hygien och skönhet, har tillkommit. Om detta och mycket mer berättas i den rikt illustrerade Gustavsberg som försvann och kom igen.

Den Gyldene Freden är krogarnas krog. Den mest klassiska. Nya restauranger med stjärnor uppmärksammas och blommar för en kort tid. Ett fåtal är bestående. Freden gäller i alla tider. Och här är Svenska Akademien en intressent inte bara som ständiga gäster, tack vare konstnären Anders Zorns gåva. Gösta Arvidsson berättar i denna bok om Freden, grundligt och härligt intressant med gedigen Stockholmshistoria på köpet och fantastiska detaljer som härmed bevaras till kommande generationer. Människorna stiger fram, Carl von Linné, Carl Michael Bellman, Erik Johan Stagnelius, mängder av andra skalder, konstnärer, skådespelare, musiker, vetenskapsmän, några kvinnor, krögare med och utan framgång, penningproblem, myndighetskrångel i oändlighet, sviktande grund i bokstavlig mening, smygvägar in i huset, hyresgäster, skurkar, välgörare. Och gästerna framförallt, intill nutidens mest kända namn. Så elegant sammanfattar Magdalena Ribbing, matkännare, journalist och författare bokens innehåll i förordet. Berömdheterna har alltid suttit vid de slitna borden och spisat sina favoriträtter med lämplig dryck därtill, stamgästen Evert Taube kanske längst av alla. Atmosfären finns bara här, i de murriga väggarna och genom skarpsynta servitriser, lyhörda hovmästare och kockar som lagat till paradrecept. Vi ses på Freden! är en initierad och faktafylld restauranghistoria, kulturhistoria, och stadshistoria allt samtidigt. Här presenteras också nya uppgifter om vad som tilldragit sig. Konstnären Lars Melanders illustrationer i form av träffsäkra teckningar och färgstarka akvareller lyfter ytterligare innehållet och hör boken till en fröjd också för ögat. Gösta Arvidsson är författare, bosatt i Sollentuna och Fårösund. Han skriver stora och mindre böcker om konst och konsthantverk, personhistoria och krogliv. Bland hans utgivna titlar finns omfattande studier av Gustavsbergs historia och flera monografier av enskilda keramiker/formgivare. Lars Melander är konstnär, bosatt i Blackeberg/Stockholm och arbetar i olja, akryl och akvarell liksom med teckningar i tusch. Han är också illustratör i böcker och tidskrifter. En helhetsbild av hans konstnärskap ges i boken Den rastlösa penseln, skriven av Gösta Arvidsson. Melander är även jazzmusiker. Tillsammans har Arvidsson och Melander tidigare givit ut böckerna Vi ses på Baren! och Vi ses på Stopet!, båda formgivna av Petter Antonisen och förlagda av Carlsson Bokförlag. Dessa båda omfattande titlar skildrar Operabarens respektive Tennstopets historia. Av samma team presenteras i denna volym, Vi ses på Freden!, den tredje ambitiösa berättelsen om en klassisk Stockholmskrog. Det är böcker som bygger på omfattande arkivstudier och en genomgång av befintlig litteratur, av intervjuer och andra källor. Sammantaget utgör dessa tre arbeten en unik satsning av bred och djup restauranghistoria av bestående värde.

Om väggar kunde tala skulle de på restaurang Tennstopet i Stockholm ha mycket att berätta, även om sådant som borde förtigas. Stopet är en av få klassiska krogar med rötter ända ner till 1860-talet. I år har restaurangen tronat tryggt och traditionsmättat i sitt gathörn i Vasastan i 50 år. Under många år låg Tennstopet i de nu rivna Klarakvarteren, där alla dagstidningar då låg. Stopet var tidigt journalisternas, konstnärernas och poeternas lokal och har så förblivit, men under perioder med nya kategorier bland gästerna: spioner och agenter, utöver vanligt folk. För Stopet är också en uppskattad pub med ölälskare som stamgäster. Stopet bjuder på klassiska rätter, men även specialiteter som ungkråka, surströmming, hare, ibland björn och bäver. I denna innehållsrika bok berättas krogens, de skiftande ägarnas, de otaliga gästernas och en god del av huvudstadens historia och kulturhistoria. Gösta Arvidsson är författare, bosatt i Stockholm och på Gotland. Lars Melander är konstnär, bosatt i Stockholm. Gemensamt har de tidigare skildrat Operabarens historia i boken Vi ses på Baren!.

Anders Liljefors är en av de största keramiska konstnärerna, alltför tidigt bortgången bara 47 år gammal i mitten av 1960-talet. Experter betraktar honom som en av de mest viktiga keramikerna i världen. Han var verksam vid Gustavsberg, men arbetade också frilans. Han hade en akademisk utbildning som målare, men var ärftligt belastad som brorson till Bruno Liljefors. Han började som målare med övergick efterhand till keramisk konst och skulptur. Han hann med många offentliga utsmyckningar. Detta är den första boken om detta konstnärskap. Gösta Arvidsson är konstvetare m.m. och författare till ett flertal böcker om bl.a. Gustavsbergs porslinsfabrik. Arvidsson är själv uppvuxen i Gustavsberg.

"Kanske är Operabaren Sveriges populäraste var dagsrum. Ja, just vardagsrum. För det är påfallande ofta som stamgästerna använder uttrycket sitt vardagsrum när de beskriver denna vackra lokal. Uttalandet gäller oavsett vilket decennium de tillbringat här. En riktig stamgäst räknar nämligen inte sina år utan sina decennier på baren. Genom dess långa historia är det många som kvalicerat sig för epitetet och åtskilliga är de som nu meriterar sig. Bli - vande stamgäster ses ofta försvinna iväg till en stund på Operabaren med en hälsning att de nns i vardagsrummet om det är någon som söker dem." VI SES PÅ BAREN! är historien om Operabaren genom snart ett sekel. Belägen i hjärtat av Stockholm har den alltid fungerat som sorlande mötesplats och vardagsrum. Här sitter sedan generationer stamgäster vid de vita marmorborden, i de nersuttna skinnmöblerna, omslutna av den vackra jugendinredningen och serverade av yrkesstolt, psykologiskt skarpsynt personal. Hemligheter och skvaller, djupsinnigheter och bekännelser tar aldrig slut mellan raden av författare och skådespelare, operasångare och musiker, diplomater och finansfolk, fixare och spelare, politiker och journalister, arkitekter och målare, reklamare och affärsmän. VI SES PÅ BAREN! är den första utförliga berättelsen om Operabaren, dess föregångare och gäster. Folk har kommit och gått, ätit och druckit Baren har bestått. I boken tar författaren Gösta Arvidsson och konstnären Lasse Melander med läsaren på en rejäl långsittning som är både underhållande och lärorik, i sällskap med bland andra stamgästerna Tommy Berggren, Peter Dahl, Jan Mårtenson, Klasse Möllerberg och Anders Wall.