Gunilla Lundahl

I början av 1970-talet började en grupp konstnärer arbeta med textiltryck på Konstnärernas Kollektivverkstad i Stockholm, de flesta med bakgrund från Konstfack. Så bildas 1973 Textilgruppen med en rad kända namn, 44 medlemmar bestående av 41 tjejer och tre killar. Här berättas gruppens händelserika historia – om medlemmarna, utställningarna, uppdragen, arbetet med att höja textilkonstens status etc. Så här skriver Sara Kristoffersson, journalist och professor, bl.a. i sitt förord: »Boken om Textilgruppen – som haft totalt 87 medlemmar – berättar om hur ett gäng konstnärer gick samman för att förändra och påverka. Det handlar om tillkomst och verksamhet, gemenskap och solidaritet, men också om oro och konflikter i gruppen. Längs vägen fördes en kamp för att höja materialets värde och gruppen banade väg för kommande generationer. Det är kort sagt ett stycke svensk textilhistoria.« Om författarna Medverkande: Sara Kristoffersson, Annette Fahlsten, Louise Waldén, Hedvig Hedqvist, Gunilla Lundahl, Kerstin Wickman – alla med stor fackkunskap.

Gubbängsutredningen fortsätter är en handbok för alla som vill bygga framtidens stad med sina grannar. Här finns recept för stadsvandringar, debatter och matlagning. Här finns också en samling texter om stadsplanering, arkitektur, konst och grannskapsdemokrati och en dokumentation av Bomassan en självorganiserande bomässa i södra Stockholm. Gubbängsutredningen fortsätter presenterar en undersökning av konstnärer, designer, arkitekter aktivister, grannar och forskare. Kanske kan man se den som en övning i att tänka om staden. Innehållet bygger på material som utformades under Bomassan, en invånardriven bomässa i Hökarängen. Bomassan var en researchövning som utforskade frågor kring stadsplanering, förtätning, lokaldemokrati, medborgardialoger och sociala konstpraktiker. Centralt för Bomassan är konsten och konstnärens roll i att aktivt vara med och forma dessa frågor. Projektet bestod av föreläsningar, middagsbjudningar, möten, konstnärliga stadsvandringar, utställningar och mycket annat, som genomfördes på en rad olika platser i Söderort, Stockholm, i lokala föreningslokaler, hemmiljöer samt i offentliga konstsammanhang. Centralt för Bomassan var att främja konstnärliga praktiker som uppmuntrar till socialt engagemang, bland annat genom att behandla sociala situationer (till exempel middagar) som en konstform i sig själv, som i sin tur utvecklar material för utställningar, event och presentationer. Titeln Gubbängsutredningen fortsätter anspelar på Gubbängstävlingen 1933, vilken ligger till grund för hur stadsdelarna Gubbängen och Hökarängen i södra Stockholm är utformade. Grannskapen byggdes som en testyta för framtidens stad. Idag vittnar grannskapen om en social bostadshistoria där man ser spår av gemensamhetsytor som över tid övergått till vinstgivande privata verksamheter. Gubbängsutredningen fortsätter undersöker framtidens stad och erbjuder dig verktyg för att tillsammans med dina grannar organisera er stadsdel.

Kandells John och Ulla formade kring sig själva tre hem som blev experimentverkstäder för deras arbete med arkitektur, textil, möbler, måleri, glas, rumsgestalter, trädgård. Johan var från början uppskattad och beundrad för sina eleganta, strama inredningar och hantverksmöbler. Det lekfulla uppbrottet ur den samtida estetiken inleddes på 1980-talet med en serie skåp och stolar ett skärpt hantverk, fri form, glimrande färg.

Lilli Zickerman är portalgestalten i den svenska hemslöjdens textila historia. I sitt mångåriga inventeringsarbete hade hon under nästan femtio år prins Eugen som stöd vid sin sida. Lilli & prinsen ingår i det rikstäckande hundraårsfirandet av Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund. Denna generöst illustrerade och informativa volym lyfter fram hemslöjdsrörelsens etableringstid och ursprungsidéer. Här återfinns också modern textilkonst och hur denna tagit upp hemslöjdens tankegångar. Tradition och nutid sida vid sida, skönhetsvärden, samhällsfunktion och leklust är frågeställningar som behandlas av skribenterna. Anna Meister är bokens redaktör. Hon medverkar också som skribent tillsammans med Marianne Eriksson, Gunilla Lundahl, Anneli Palmsköld, Uuve Snidare, Elisabet Stavenow-Hidemark och Kerstin Wickman. Lilli och prinsen 100 år av hemslöjd och textil konst visas på Waldemarsudde 6 juni 16 september.

Intresset för slöjden i den svenska bondekulturen väcktes till liv av konstnärer och en skolad borgerlighet under nationalromantiken vid slutet av 1800-talet. Man började samla folkkonst både i de privata hemmen och inom nyinrättade museer. Svensk textilkonst fick ett starkt uppsving, när kvinnorna började utforska den rika svenska textiltraditionen. Ur denna grogrund växte den svenska hemslöjdsrörelsen. Sin livskraft och framtidsinriktning fick den genom en brinnande eldsjäl, Lilli Zickerman, 1858-1949, som tog initiativet och startade Föreningen för Svensk Hemslöjd 1899. 1901 anställde Lilli Zickerman den första textilkonstnären, Anna Wettergren, nyutexaminerad från Tekniska skolan. Hon ritade inte bara textil utan också möbler. Grunden hämtades ur inventeringar, som inte bara gällde bondekulturen utan också de enklare inventarierna i några slott och herrgårdar. Inventeringarna genomfördes till att börja med genom provbitar av textil, ritningar och akvareller. Regelbundet stod Lilli Zickerman för arbetet med att arrangera lokala utställningar där traktens befolkning inbjöds att visa både vad de hade i förråd och kistor och under arbete. Hon besökte vindar och stall på jakt efter det riktigt gamla. För att få en jämnare produktion av textil för den växande kundkretsen måste beställningar göras till väverskor runt om i landet. 1904 upprättade Lilli Zickerman en provvävnadsanstalt, som levererade förlagorna och utvecklade nya mönster, prövade tekniker och material. Provbitarna fungerade också som en katalog för kunderna. Många hundra buntar finns ännu arkiverade. Sitt heminredningsideal lanserade Lilli Zickerman på en lång rad utställningar. Två gånger om året presenterades nyheterna i hela inredningar. Dessutom deltog föreningen i en mängd lokala och nationella utställningar. Så småningom även internationellt. Lilli Zickerman drog sig ur affärsverksamheten 1914 och föreningen delades i två, en ideell och en affärsdrivande. Lilli Zickerman tog hand om den ideella verksamheten och fortsatte ivrigt, som föreläsare, skribent, idégivare och utställare. Huvudverket var dock samlingsverket över allmogetextilen. Hon bodde i Skåne och var till en början ett viktigt stöd för en av de främsta textilkonstnärerna Märta Måås-Fjetterström , vars verk ännu har stor aktualitet. Att förnya mattkonsten var ett av Lilli Zickermans stora projekt. Där hade hon Märta Måås-Fjetterström som konstnärlig pådrivare vid Svensk Hemslöjds vävskola i Vittsjö intill Lilli Zickermans hem. Den kommersiella verksamheten skördade framgångar under 20-talet. Man deltog i utställningar utomlands och i hemutställningar i Sverige, och betraktades som en av de mer aktade inredningsfirmorna. 1930-talets början innebar en ekonomisk kris, men så småningom en konstnärlig förnyelse i takt med modernismen. Hemslöjden räknades som en självklar och viktig del i den svenska formkulturen in på 1960-talet. Också omfattande pedagogiska insatser gjordes. På 1970-talet blev en tillbakagång märkbar för hela hemslöjdsrörelsen. Många butiker avvecklades. I stället trädde den ideella och pedagogiska verksamheten i förgrunden. Svensk Hemslöjds butik omges dock fortfarande av en trogen krets, som uppskattar försöken att hävda slöjd av nutida och hög kvalitet från hela landet.