Gunilla Thorgren

”Gunilla Thorgren bidrar till att kvinnornas roll i den franska revolutionen synliggörs. Vad kan man mer säga? Franska revolutionens rebell är en pärla till bok.” Valerie Kyeyune Backström, Expressen ”Med sin bok Franska revolutionens rebell återupprättar Gunilla Thorgren minnet av en exceptionell människa … Olympes egna ord på chavotten, ’Min röst kommer att höras från djupet av min grav’ har äntligen blivit sanna.” Sophie Lossing, Skånska Dagbladet ”Att Gunilla Thorgren har introducerat Olympe de Gouges för en svensk publik är högst vällovligt, och hon har gjort det bra … Tack vare Thorgrens detaljrikedom och personliga engagemang kommer vi både Olympe själv och epoken kusligt nära.” Dick Harrison, SvD ”Gunilla Thorgrens bok är således något av en historisk bragd och pionjärgärning. Hennes noggranna research och personliga översättararbete att skriva fram Olympe de Gouges författarliv och politiska arbete åt oss är imponerande … Man tar sig för hjärtat och instämmer i Gunilla Thorgrens vredesskri: Så mycket tid vi förlorat!” Gabriella Håkansson, Sydsvenskan Den 3 november 1793 giljotineras Olympe de Gouges, som första kvinna efter drottningen Marie-Antoinette, på Place de la Révolution i Paris. Innan bilan faller ropar hon: ”Min röst kommer att höras från djupet av min grav”. Olympe de Gouges engagemang under franska revolutionen var enastående. Hon skrev pjäser, romaner, essäer och mängder av politiska pamfletter. Hon ingick i upplysningens innersta krets. Hon var pionjär som feminist, antirasist och antivåldsaktivist. Men i över tvåhundra år har hon varit marginaliserad i historieskrivningen. Av vissa avfärdad som en omoralisk kurtisan och knäpp. Så vem var hon egentligen? Vad gjorde hon för avtryck i denna Europas numera mytomspunna borgerliga revolution? Hur påverkade hon andra kvinnors engagemang? Gunilla Thorgren, själv en feministisk pionjär med bakgrund i Grupp 8, berättar om en kvinna som på flera sätt påminner om 1970-talets feminister. En idealistiskt driven och totalt orädd kvinna som var långt före sin tid och drevs av en stark övertygelse som kostade henne livet. Tack vare Franska revolutionens rebell får vi nu höra Olympe de Gouges röst!

Thorgren tecknar ett fascinerande porträtt över en minst lika fascinerande person.” Valerie Kyeyune Backström, Aftonbladet”Gunilla Thorgrens bok är således något av en historisk bragd och pionjärgärning. /…/ Thorgren skriver fram hela det komplicerade politiska förloppet med glasklar tydlighet och enkla ord. Det är uppenbart att hon har satt i sig ansenliga mängder fakta, låtit allt smälta och sedan klätt det i helt egna ord och tankar.” Gabriella Håkansson, Sydsvenskan”Att Gunilla Thorgren har introducerat Olympe de Gouges för en svensk publik är högst vällovligt, och hon har gjort det bra./…/Tack vare Thorgrens detaljrikedom och personliga engagemang kommer vi både Olympe själv och epoken kusligt nära.” Dick Harrison, Svenska DagbladetDeklarationen om människans och medborgarens rättigheter antogs 1789 under franska revolutionen. Den gällde dock bara männen. Kvinnorna lämnades fortsatt ofria. Olympe de Gouges, ung änka och ensamstående mamma, självlärd författare, dramatiker och debattör var mäkta upprörd över denna orättvisa. Hon skickade 1791 in ett kompletterande förslag till Frankrikes nationalförsamling: Deklarationen om kvinnans och medborgarinnans rättigheter. Olympe de Gouges engagemang under franska revolutionen är enastående. Hon skrev pjäser, romaner, essäer och mängder av politiska pamfletter. Hon fanns med i upplysningens innersta krets. Hon var pionjär som feminist, antirasist och antivåldsaktivist. I över tvåhundra år har hon varit marginaliserad i historieskrivningen. Avfärdad av sina vedersakare som en omoralisk kurtisan och knäpp. Men vem var hon egentligen? Vad gjorde hon för avtryck i denna Europas numera mytomspunna borgerliga revolution? Hur påverkade hon andra kvinnors engagemang under den här tiden? Gunilla Thorgren, själv en feministisk pionjär med bakgrund i Grupp 8, berättar om en kvinna som på flera sätt påminner om 1970-talets feminister. En idealistiskt driven och totalt orädd kvinna som var långt före sin tid och drevs av en övertygelse som kostade henne livet. Den 3 november 1793 giljotinerades Olympe de Gouges, som första kvinna efter drottningen Marie-Antoinette, på Place de la Révolution i Paris. Innan bilan föll ropade hon: ”Min röst kommer att höras från djupet av min grav”. Tack vare Franska revolutionens rebell får vi nu också höra hennes röst.

Nyhetstidningen Arbetaren grundades 1922 och kom redan tidigt att skilja ut sig från mängden med sitt frihetliga perspektiv på demokrati, facklig kamp och jämlikhet. Under åren har Arbetaren avslöjat korruption, granskat nazister, uppmärksammat klimathotet och samtidigt gett stor plats åt kulturen. Bland medarbetarna finns några av Sveriges mest kända arbetarförfattare, serietecknare, artister och aktivister. År 2022 fyller Arbetaren 100. Den här boken berättar om tidningen från det allra första numret, via de bohemiska tidningskvarteren i gamla Klara, de stora avslöjandena under och efter andra världskriget, fram till dagens feministiska och intersektionella perspektiv och fackliga utmaningar. Här finns återpublicerade reportage, unika fotografier, illustrationer, och nyskrivna texter av mer än 30 olika skribenter - var och en med sin unika relation till Arbetaren. Dessutom nyskrivna personporträtt av medarbetare som på olika sätt gjort stora insatser för den fria journalistiken och hela det svenska samhället: Albert Jensen, Elise Ottesen-Jensen, Stig Dagerman, Moa Martinson och Vilhelm Moberg. Tidningen Arbetarens historia är historien om fri journalistik på arbetarnas sida. Arbetaren ges ut av Arbetaren Tidnings AB, som ägs av fackföreningen SAC Syndikalisterna. Syndikalismen är en frihetligt socialistisk gren av arbetarrörelsen som organiserar alla yrken i medlemsstyrda fackföreningar. Arbetaren – 100 år som fri tidning ges ut av Federativs förlag i samband med tidningens hundraårsjubileum.

Det här är den stora biografin över en svensk kvinnolegend - Elise Ottesen Jensen. Gunilla Thorgren skildrar en orättvist bortglömd person inom den svenska feminismen, men också en makalös och kontroversiell gestalt. Född i Stavanger lämnade hon tidigt det högkyrkliga hemmet, sökte sig till arbetarrörelsen och blev journalist. Hon mötte den av polisen eftersökte svenske syndikalisten Albert Jensen, flydde med honom till Danmark under första världskriget, utvisades till Sverige, och inledde där vid 1920-talets början arbetet med att organisera svenska kvinnor i den syndikalistiska rörelsen. Tillsammans med Moa Martinson utvecklade hon kvinnosidan i Arbetaren till ett feministiskt kamporgan. 1926 - fyrtio år gammal - påbörjade hon sitt sexualupplysningsarbete. Hon reste landet runt, agiterade för en förändrad lagstiftning, lärde kvinnorna att använda preventivmedel och 1933 startade hon RFSU. I kampen för att ge kvinnor rätt att bestämma över sin egen kropp gjorde Ottar avgörande insatser för det svenska samhällets utveckling. Privat drabbades hon dock av smärtsamma katastrofer, hon mötte den stora livsavgörande kärleken, och sveks av den.

Guds olydiga revben är en högst personlig idéhistorisk resa från antiken och Bibeln som slutar med Martin Luther. Under resans gång med början i Gamla testamentets berättelser om våldtäkter, kvinnoförakt, lydnadskrav och skambeläggning till Nya testamentets förminskning av kvinnan. Dock inte Jesus. Finns det två kristendomar? Med hjälp av feministisk forskning har författaren hittat Jesu sju kvinnliga lärjungar, en våldtagen jungfru Maria, dagen när påven Gregorius förvandlade Jesu främsta lärjunge Maria från Magdala till hora, en Jesusrörelse som bestod av många prostituerade, kvinnliga mystiker som formulerade en feminin gudom och en levande kvinnorörelse under medeltiden som verkade och växte runt om i Europa. Martin Luther, vars reformation nu firas runt om i världen, uteslöt kvinnan från sina frihetsideal. Hennes enda uppgift: att lyda mannen och föda barn. Den kristna idétraditionen lever starkt i det svenska samhället än i dag." Thorgren skriver enkelt och rakt med ett frustande humör, för att se bortom patriarkala traditioner." HD"Gunilla Thorgrens bok är viktig genom sin ambition att gå till botten med de idéhistoriska traditionerna bakom åtminstone en central aspekt på hur en fortvarande misogyni vuxit fram och traderats genom historien." Alba"För Guds och kvinnors skull läs boken!" Dala-Demokraten"Engagemanget är bokens motor: upptäckarglädjen och ilskan gör detta till en lärorik och medryckande bok." Expressen

"När jag tänker tillbaka på mig själv då, 1964, infinner sig en känsla av totalt främlingskap. Kan det ha varit jag? Var jag helt galen? Modig? Eller bara omdömeslös?" Så skriver Gunilla Thorgren i början av sin berättelse om sitt eget liv i ljuset av den nya svenska kvinnorörelsen. Hon var en av de första kvinnorna i Grupp 8, hon skrev i Kvinnobulletinen, var aktiv i musikrörelsen och kom in i kulturpolitiken. Hon berättar om sitt liv som ensamstående mamma till tre barn, om morfar och mormor och deras djupa förankring i den traditionella arbetarrörelsen med sitt konservativa kvinnoideal. Hon skildrar Grupp 8:s vilda aktioner och hårda strider och den långa, mödosamma kampen för att förändra socialdemokratin. Det är en skildring inifrån av det som kallats en revolution på svenska: kvinnornas revolution.