Gunnar D. Hansson

En bok om och till Aris Fioretos. Redaktör Cecilia SjöholmRedaktörsassistent Astrid GrelzOmslag Håkan LiljemärkerBegränsad upplaga: 250 exemplar Medverkande:Paul Auster Anna Bengtsson Magnus Bergh Bigert & Bergström Daniel Birnbaum Mirces Cartarescu Love Derwinger Kjell Espmark Magnus Florin Jörgen Gassilewski Durs Grünbein Gunnar D. Hansson Gabriel Itkes-SznapElfriede Jelinek Stefan Jonsson Mara Lee Claudia Lindén Arne Melberg Lothar Müller Ernst Osterkamp Daniel Pedersen Håkan Rehnberg Mikael van Reis Monika Rinck Hans Ruin Cecilia Sjöholm Sophie Tottie Jan Wagner Sven-Olov Wallenstein Ola Wallin Magnus William-Olsson

I "Annorlunda hos ekorrarna" har tretton svenska författare skrivit var sin text om Werner Aspenström (1918–1997) – en av den svenska 1900-talspoesins mest betydande och mest lästa diktare. Texterna är skrivna på beställning, tolv läsningar av dikt och prosa i Werner Aspenströms författarskap, till hans hundraårsjubileum. Den trettonde och sista skiljer ut sig. Hans Isakssons essä om Bengt Emil Johnsons poetiska samspråk med Werner Aspenström fanns som manuskript i hans efterlämnade papper och har här funnit sitt rätta sammanhang. De tolv bidragen är för det mesta skrivna av författare som varit tysta om Werner Aspenström, de tillhör inte hans gängse skara av uttolkare och kommentatorer. Ändå är det påtagligt hur personliga de skilda texterna är, på skilda sätt – de har gärna karaktär av brev. Men det handlar inte om någon sentimental intimitet. Tvärtom verkar det i Werner Aspenströms författarskap, eller i hans poetik, finnas något som uppfodrar till reflektion över egna skrivsätt, något som söker svar i den skrivandes poetik. I "Annorlunda hos ekorrarna", redigerad av Staffan Söderblom, medverkar Jonas Gren, Madeleine Gustafsson, Gunnar D. Hansson, Elise Ingvarsson, Hans Isaksson, Arne Johnsson, Ida Linde, Lotta Lotass, Eva Runefelt, Elisabeth Rynell, Lennart Sjögren, Jesper Svenbro och Peter Törnqvist.

Det som utgör dödens administration i denna bok är allt det som praktiskt görs kring ett dödsfall. Men också allt som tänks, planeras och görs inför framtida dödsfall och för dem som tidigare dött och kanske begravts. Även det som görs för att hejda eller sinka ett dödsförlopp inkluderas liksom omhändertagandet av knäleder i metall efter kremering. Om vi nu alla dör senare eller möjligen förr så borde vi ge döendets praktiska och organisatoriska omgivning en tanke utöver de privata önskemål som vi har listat i vita arkivet. Det är det författarna avser med att lägga döden till rätta.

Poeten och litteraturvetaren Gunnar D Hansson hittade för några år sedan en lika märklig som litterär självbiografi, Liv och idéer, skriven mellan 1929 och 1937 av den gåtfulla signaturen The Man of Street och tryckt i några få exemplar. Vem var den anonyma författaren? Han tycks ha drivit ett tryckeri vid Lilla Torget i Göteborg och i sin bok presenterar han både visionära och häpnadsväckande framsynta politiska idéer - exempelvis förutser han kommande välfärdsreformer, EU, Krügerkraschen och övergivandet av guldmyntfoten. Med tiden utvecklar Man of Street alltmer paranoida föreställningar. Han kallar sig "intellekt världsmästare" och upplever hur hans idéer stjäls av regeringar världen över och anser sig förföljd av såväl bolsjevikerna som tidningsmannen Torgny Segerstedts hemliga agenter. Boken kan läsas från två håll. Från det ena möter vi Man of Streets egen Liv och idéer, med ett detektiviskt förord av Gunnar D Hansson. Och från det andra en djuplodande essä, En intellekt världsmästare, av psykoanalytikern och poeten Ulf Karl Olov Nilsson, som utforskar det själsliga lidande vi kallar paranoia och placerar fallet Man of Street mitt i vår egen konspiratoriska samtid.

”Om en miljon lunnefåglar börjar förstå hur det är ställt, varför inte vi? För att inte tala om elefanterna. Det kommer inte att hålla på så här så värst länge till. Några smårättelser och sedan är det över.”

Dialoger Om Nelly Sachs samlar sex texter om poeten Nelly Sachs betydelse idag. Boken är ett resultat av ett möte mellan poeter och forskare. Medverkande: Gunnar D Hansson, Helga Krook, Åsa Maria Kraft, Mona Vincent, Daniel Pedersen och Anders Olsson. Boken ar redigerad av Anders Olsson och Daniel Pedersen.

Tapeshavet är en beteckning på en postglacial strandlinjeförhöjning vid Skagerack och Kattegatt under stenåldern. Detta hav som bredde ut sig under en period av värmeökning har givit namnet åt Gunnar D Hanssons nya bok. Genom exkursioner på ett näs med en mycket lång historia rör sig boken mellan geologi, arkeologi, isavsmältning, snäckskalsbankar och klimatförändring – Yoldatiden, Ancylustiden, Littorinatiden, Tapestiden. Dikter blandas med dagboksanteckningar, arkeologiska notiser, botaniska utflykter, gårdshistorier och släkthistorier. Tapeshavet är en genreöverskridande poesibok där text och bild utforskar förhållandet mellan plats, natur, dikt och poetik.

Keine ausführliche Beschreibung für " Der Lomonossow-Rücken" verfügbar.

Genom Norra ishavet och strax förbi Nordpolen sträcker sig djupt under istäcket en bergskedja, Lomonosovryggen, uppkallad efter den ryske forskaren och poeten Michail Lomonosov. Under sex veckor sensommaren 2009 deltog Gunnar D Hansson i en expedition med isbrytaren Oden som hade till främsta uppgift att undersöka Lomonosovryggens geologiska formationer. Under färden tillkom denna diktsamling, hans elfte. I boken möter äldre tiders spekulativa uppfattningar om Arktis dagens vetenskapliga och klimatpolitiska frågeställningar. Boken rymmer också en diskussion om litteraturens villkor, om det arktiskt sublima och söker formulera vad som skulle kunna kallas en arktisk poetik.

Gunnar D Hanssons essäsamling Lyckans berså anknyter till hans båda tidigare utgivna och mycket uppmärksammade prosaböcker. Om Nådens oordning (1988) ägnades åt en roman av Lars Ahlin och Ärans hospital (1999) gjorde nedslag i snart sagt litteraturens hela historia, är den nya boken mera personligt koncentrerad. Här handlar samlingens längsta essä om ett fiskeläges historia och självförståelse, en annan handlar om bronsåldersrösenas betydelse för navigation och sjöfart fram till vår egen tid. På ett sätt som påminner om perspektiven i hans dikttrilogi Olunn, Lunnebok och Idegransöarna (1989?94) rör sig Gunnar D Hansson i den bohuslänska historien, eller det bohuslänska tillståndet, med diktare som Thomas Thorild och Emilie Flygare-Carlén som sällskap, inte så mycket för att finna en »platsens poesi» som kanske en »diktens plats», i folklighet, epigoneri och avantgardism. Essäerna kan också behandla några av hans poetiska valfrändskaper i den svenska samtiden, som Erik Beckman och Werner Aspenström ? de som »ingår i landskapet». Och att han finner besläktade »platser» också i Tjuvasjien (med Gennadi Ajgi) eller i Ungern (med Péter Esterházy och Péter Nádas) eller på Irland (med Seamus Heaney) är följdriktigt med utgångspunkt i en kusttrakt som står öppen mot världen. Inte många, om ens någon, författare i vårt land besitter Gunnar D Hanssons bredd och djup i perspektivet på litteraturen. Detta har gjort honom till en förnyare av den svenska poesin, men också till en skribent som gett essän en vidgad innebörd som litterärt uttryck. Lyckans berså är en bok som kan förväntas få omedelbar betydelse för det litterära samtalet i Sverige.