Gunnar Fredriksson

Den orädde debattören är en vänbok till Bo Södersten på 80-årsdagen. Han är mest känd som nationalekonom, framför allt som författare till standardboken International Economics. Han var i tur och ordning professor i nationalekonomi i Göteborg, i internationell ekonomi i Lund och i nationalekonomi med särskild inriktning mot internationell ekonomi i Jönköping från början av 1970-talet till början av 2000-talet. Under skoltiden blev Bo Södersten politiskt intresserad. Han var riksdagsman för Socialdemokraterna 1979-1988 och satt bland annat i finansutskottet. När han kom tillbaka till universitetslivet kom han alltmer att engagera sig i fackliga akademiska frågor. Bo Södersten var under en period på 1990-talet ordförande i SULF (Sveriges universitetslärarförbund). Uppsatserna i Den orädde debattören spänner över de flesta av Bo Söderstens intresseområden. Den innehåller en handfull personliga porträtt av honom, speglar hans intresse för idéhistoria, svensk och internationell ekonomi, utvecklingsfrågor, rättighetsproblem och, sist men inte minst, hans debattvilja. Bo Södersten har aldrig varit riktigt politiskt opportun. Han kunde ta steget från Den hierarkiska välfärden till Kapitalismen byggde landet. Bo Södersten har drivit sina egna frågor, eldad av sin övertygelse, i bland annat Tiden, Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och Sydsvenska Dagbladet. I boken medverkar Mats Bergstrand, Jagdish Bhagwati, Yves Bourdet, Fredrik Braconier, Henrik Braconier, Karolina Ekholm, Gunnar Eriksson, Ronald Findlay, Gunnar Fredriksson, Birgit Friggebo, Stig Gustafsson, Göte Hansson, Erik Jonasson, Ronald W Jones, Dale W Jorgenson, Peter Kindlund, Mats Lundahl, Nils Lundgren, Johan Lönnroth, Anders Milton, Svante Nycander, Inga Persson, Lennart Petersson, Gunnar Petri, Lars Pettersson, Nils-Eric Sandberg, Bo Sandelin, Fredrik Sjöholm, Birgitta Strömbom och Hans Tson Söderström. Den orädde debattören har redigerats av Mats Lundahl.

I 25 filosofer (2009) presenteras i korta kapitel den västerländska idéhistoriens främsta tänkare. Från Thales, den förste filosofen, till Roland Barthes, som filosoferade om allt från fribrottning och Tour de France till mode och tvättmedel. Gunnar Fredriksson berättar underhållande och initierat om deras filosofi och deras liv. Inte minst lägger han stor vikt vid att beskriva den tid och det samhälle som de verkade i.

Klassikern Mörkrets hjärta finns i nyöversättning, av Einar Heckscher. Joseph Conrads bok har inspirerat många. I en oförglömlig vietnamfilm Apocalyps Now spelas den demoniske diktatorn Kurtz i djungelns inre av Marlon Brando. I denna boks extramaterial ingår novellen Pionjärerna. Där finns också brev skrivna av Joseph Conrad då han själv var sjökapten i Kongo och en essä av Gunnar Fredriksson. Sjöfararen Marlow var sjökapten på flodångaren som rörde sig långsamt uppför den ormlika floden mot den belgiska handelsstationen längst bort, längst in, i centrum av mörkrets hjärta. På världskartan av detta okända trakter för européer, en bit av djungeln som Bolaget bit för bit erövrat. Här, i mörkrets hjärta, härskade elfenbensjägaren mr Kurtz oinskränkt, sped skräck och död omkring sig. Kurtz var mer framgångsrik än alla Bolagets andra elfenbensjägare tillsammans. Joseph Conrad, denna polskfödde författare, var 32 år då han 1889 gav ut sin första bok. Mörkrets hjärta kom första gången ut i England 1902. I Sverige dröjde det ända till 1949 innan romanen publicerades. Einar Heckschers översättning är den tredje och sista i ordningen på svenska. Joseph Conrad besökte Afrika en gång i sitt liv. Denna resa resulterade i en roman och en novell, Pionjärerna. Sveriges främsta Conradkännare Gunnar Fredriksson har skrivit biografin I Joseph Conrads farvatten (1982). Nu har han läst Mörkrets hjärta igen och skrivit ett långt efterord. Där pekar han på den stora betydelse som Mörkrets hjärta haft, att det är stor litteratur som är kritisk mot kolonialismen och att den klassiska romanen ständigt lockar till sig nya läsare. I efterordet skriver Gunnar Fredriksson om berättaren sjökapten Marlow och hur poetisk romanen är: "Den lilla hjulångaren kryper uppför floden genom ett landskap med väldiga träd, 'som en slö skalbagge krypande på golvet i en högrest pelargång', och Marlow föreställer sig ett besök i urtiden, 'i de första tidsåldrarnas mörker', eller ett nedstigande i dödsriket.."