Gunnar Nirstedt

En av 1900-talets största & mest nydanande romaner Medan jag låg och dog [1930] är William Faulkners kanske mest koncentrerade roman: en kaotisk, sårig och ofta dråplig färd genom den amerikanska Södern. På ytan är handlingen enkel. Familjen Bundren har lovat modern, Addie, att hon ska begravas i sin födelsestad Jefferson. När hon dör lastar de hennes kista på en kärra och ger sig av. Floder svämmar över, hästar går under, kroppar slits sönder, hemligheter rämnar. Allt ska ske i hennes namn – men under resans gång blir det allt mindre klart vem som faktiskt hedras, och vem som bara försöker rädda sitt eget skinn, sin stolthet, sina begär. Romanen berättas genom en kör av röster: varje kapitel har sin egen berättare, sina egna språkbrytningar, sin egen logik. Här finns stolthet, galenskap, religiöst tonfall, brådstörtad desperation, plump humor och ren poesi – ibland inom några få rader. Faulkner låter läsaren komma så nära människorna att språket själv börjar spricka. Resultatet är ett slags muntlig modernism: höglitterärt och samtidigt jordigt, smutsigt, kroppsligt. Medan jag låg och dog räknas idag som ett nyckelverk inom den amerikanska modernismen. I översättning av Mårten Edlund, med ett nyskrivet förord av Gunnar Nirstedt, författare och förläggare. WILLIAM FAULKNER [1897–1962] är en av 1900-talets mest inflytelserika amerikanska författare och tilldelades Nobelpriset i litteratur 1949. Hans romaner – däribland Stormen och vreden, Medan jag låg och dog och Absalom, Absalom!– skapade ett helt eget kosmos i den fiktiva amerikanska Södern. Faulkners brutna tidslinjer, inre monologer och skarpa moraliska blick fortsätter att forma hur vi berättar om mänsklig skuld, sårbarhet och överlevnad.

I januari 2024 är det fem år sedan den första boken kom ut på förlaget Nirstedt/litteratur. Med recensionsböckerna och läsexemplaren som skickas till kulturredaktioner, media och bokhandel har jag ända sedan starten bifogat ett brev där jag undviker säljklyschorna som hör till genren och hellre väljer ett mer personligt - men också uppfordrande - tilltal. Varför vill jag ge ut just den här boken? Vad betyder den för mig? Vad kan den betyda för andra? Vad gör den med världen? Återutgivningar och pocketutgåvor har vanligen fått åtföljas av mer allmän förlagsinformation; i den här boken samlar jag mina utförligare presentationer. Det rör sig om brukstexter med tydligt användningsområde men också ett slags programförklaringar, skrivna med omsorg och stolthet. Tillsammans bildar de en loggbok över de fem första åren med förlaget. /Gunnar Nirstedt"Hans ambition verkar vara att ge den svenska litteraturvärlden inte vad den vill ha, men vad den behöver." Björn Kohlström, Bernur.

Som varje år behöver Sillerån rensas. Tre män ska utses för att gå på flotten och utföra arbetet, det är en uråldrig tradition i Hedeby. Men när en försteman ska väljas kommer djupgående konflikter i dagen. Baron Urse, som står på ruinens brant, förklarar att han själv tänker leda arbetet. År 1937 är privilegiesamhället på väg att förvandlas till folkhem, bondlandet till industristat, och baronen möter oväntat motstånd. Med böckerna om Hedeby skapade Sven Delblanc en värld full av oförglömliga gestalter. Här presenteras romanerna på nytt i två volymer, med förord av författaren och förläggaren Gunnar Nirstedt. Den första delen innehåller Åminne och Stenfågel, i den andra återfinns Vinteride och Stadsporten. Sven Delblanc föddes i Kanada 1931. Hans första bok, Eremitkräftan, utkom 1962 och följdes av en rad romaner, pjäser och litteraturhistoriska verk. Böckerna om Hedeby publicerades mellan 1970 och 1976 och utgör en höjdpunkt i det sena 1900-talets svenska litteratur. De låg också till grund för en magnifik TV-serie. Sven Delblanc avled i Uppsala 1992." . . . det är något mer här som vaknar till i mig: Den egendomliga känslan av att jaha, så här kan litteratur alltså vara! Jag hade glömt bort att den både kan sjunga kollektivt och gny individuellt, att den inte ens drar sig för att högstämt och ironiskt hylla ett sörmländskt sommarnattslandskap, fördjupa sig i en före detta kommunists vånda inför att ha blivit en klättrande reformist, studera den Spanienfrivillige på bruket som sedan blir Finlandsfrivillig eller ironisera över svensk undfallenhet mot Hitler under kriget." Göran Greider, Aftonbladet.

Nu är det 1939. De svenska krigsvintrarna är stränga, och mörker och vanmakt sänker sig över Hedeby. Det mesta stannar av, utom möjligen malmtågen som förser den tyska krigsmaskinen med dödligt stål. Allt färre ser någon anledning att bli kvar och ta över gård eller skråverksamhet. Jobb i industrin lockar mer än hantverkstraditioner. Stadens liv överglänser bygemenskapen. Och allt fler Hedebybor tvingas bekänna färg. Med böckerna om Hedeby skapade Sven Delblanc en värld full av oförglömliga gestalter. Här presenteras romanerna på nytt i två volymer, med förord av författaren och förläggaren Gunnar Nirstedt. Den första delen innehåller Åminne och Stenfågel, i den andra återfinns Vinteride och Stadsporten. Sven Delblanc föddes i Kanada 1931. Hans första bok, Eremitkräftan, utkom 1962 och följdes av en rad romaner, pjäser och litteraturhistoriska verk. Böckerna om Hedeby publicerades mellan 1970 och 1976 och utgör en höjdpunkt i det sena 1900-talets svenska litteratur. De låg också till grund för en magnifik TV-serie. Sven Delblanc avled i Uppsala 1992." . . . det är något mer här som vaknar till i mig: Den egendomliga känslan av att jaha, så här kan litteratur alltså vara! Jag hade glömt bort att den både kan sjunga kollektivt och gny individuellt, att den inte ens drar sig för att högstämt och ironiskt hylla ett sörmländskt sommarnattslandskap, fördjupa sig i en före detta kommunists vånda inför att ha blivit en klättrande reformist, studera den Spanienfrivillige på bruket som sedan blir Finlandsfrivillig eller ironisera över svensk undfallenhet mot Hitler under kriget." Göran Greider, Aftonbladet.

En av 1900-talets stora nydanande romanerDen förståndshandikappade Benjy har inget språk, han kan bara uttrycka sig genom att vråla. Saknaden efter systern Caddie, den rebelliska, som har förskjutits från hemmet, smärtar lika mycket som hans försök att förstå varför hon är borta. Hans bröder, den grubblande Quentin och cynikern Jason, är på skilda sätt delaktiga i Caddies och familjen Compsons tragedi. I tre inre monologer - associativa, sökande, men också begränsade av respektive föreställningsvärld - framträder ett drama som sträcker sig över decennier och griper djupt in i livet i Yoknapatawpha County, den fiktiva plats i sydstaterna där många av William Faulkners romaner utspelar sig. I Stormen och vreden blir det berättelsen om Dilsey, familjen Comptons svarta trotjänare, som avslutar romanen och fördjupar brödernas historier med distans och utifrånperspektiv. Stormen och vreden är William Faulkners mest kända roman. Med sitt nyskapande sätt att berätta gav den avgörande impulser till 1900-talets fortsatta romankonst. I översättning av Gunnar Barklund och med ett nyskrivet förord av författaren och förläggaren Gunnar Nirstedt. WILLIAM FAULKNER [1897-1962] föddes, levde och dog i Mississippi. Han debuterade som poet 1924 och skrev efter det några obemärkta romaner. Inte heller Stormen och vreden [1929] väckte någon vidare uppmärksamhet. Genombrottet kom först 1931 med romanen Det allra heligaste, vilket gjorde att även Stormen och vreden fick större spridning. William Faulkner tilldelades Nobelpriset i litteratur 1949.

Ny roman efter den hyllade Valborgsmässoafton på Nytorps gärde»Gunnar Nirstedt har gjort en djupdykning i skrönor, ögonvittnesskildringar och domstolsprotokoll och gör en lika roande som oroande undersökning av sanningens bedräglighet.« Yukiko Duke, Vi läser »Språkglädjen är oemotståndligt medryckande. Likheterna med nuet smyger sig på och vänder upp och ner på historien: här uppträder den först som fars och sedan som tragedi.« Ingrid Elam, DN »Jag sträckläser boken med stor behållning. Gunnar Nirstedt lyckas med list, humor och löd i pennan gestalta denna groteska händelse så att läsaren snart nog börjar tänka på andra, i tiden mer näraliggande kravaller.« Fredrik Sjöberg, Svenska DagbladetI småstaden Skänninge på östgötaslätten har man sedan urminnes tider firat marknad vid Olofsmäss i början av augusti. År 1806 kommer den fransk-preussiske direktören Jean Baptiste Gautier och hans färgstarka menageri dit - med en elefant som huvudnummer, den första som någonsin satt sin fot i Sverige. Förväntningarna är stora, men irritationen växer utanför Rådhuset, på vars övervåning elefanten förevisas. Man tycker att biljetterna är för dyra, trängseln blir allt värre - och snart övergår missnöjet i våldsamt upplopp. Utifrån dokument, vittnesmål och domstolsprotokoll från tiden skapar Gunnar Nirstedt en brokig roman där sanningen är lika svåröverskådlig som marknadsvimlet och där rykten, vidskepelse och lögner i slutändan får lika stort bevisvärde som varje redogörelse för vad som verkligen hände. GUNNAR NIRSTEDT är född 1965 och bosatt i Stockholm och Borghamn. Hans första roman, Valborgsmässoafton på Nytorps gärde [2020] hyllades av kritiker och läsare. Med Elefantupploppet i Skänninge år 1806, ett slags spekulativ dokumentär, visar han sin bredd som författare.» Gunnar Nirstedt upprättar ett rikt persongalleri av lokala historiska karaktärer, borgmästare, präster, hantverkare, bönder och lagmän, men rör sig också bland gestalter vid tiden, både i Sverige och ute i Europa. Elefanten Tristram blir en symbol för det ännu okända som väntar i framtiden.« Erik Jersenius, Östgöta Correspondenten »Elefantupploppet i Skänninge år 1806 har inte bara året hittills bästa boktitel - den är också en uppfriskande skröna med stark verklighetsanknytning, så länge du erkänner att verkligheten gör sitt bästa för att övertrumfa fiktionen med sina överdrifter och orimligheter och kuriösa sammanträffanden.« Björn Kohlström, Bernur »En polyfoni uppstår i vilken högt och lågt blandas, liksom humor och allvar. Utöver en inblick i det faktiska historiska händelseförloppet får vi en tidsöverskridande studie i mänskligt beteende.« Kristian Fredén, Borås Tidning

En av efterkrigstidens mest mytomspunna franska författare i ny utgåva#10 på Le Mondes lista över Århundradets böcker. I Paris exploderar livet och kärleken. Colin är en av stadens lyckligaste. Han är rik och vacker och håller sig med en egen mästerkock, Nicolas, som lagar de mest depraverade rätter åt honom. Hans vän Chick är fattig ingenjör och dyrkar den store filosofen Jean-Sol Partre, som håller hov på stadens kaféer. När Colin träffar den sköna Chloë och Chick blir förälskad i den lika sköna Alise tycks lyckan vara fulländad. Men Chloë är sjuk och blir allt svagare. Näckrosen som växer i hennes lungor hotar att ta hennes liv. Rummen i Colins lägenhet blir allt mindre, Nicolas mat allt torftigare. Och medan pengarna sinar förvandlas även världen runtomkring, mörknar och sluts ödesdigert kring de älskande. I översättning av Lars Erik Sundberg, med ett nyskrivet förord av Gunnar Nirstedt, författare och förläggare. BORIS VIAN [1920-1959] är en av den franska efterkrigstiden mest mytomspunna och originella personligheter. Han var utbildad ingenjör men fick sparken från varje anställning. I stället hängav han sig åt jazz, litteratur och populärkultur. Romanen Dagarnas skum [L'Écume des jours] utkom 1947 och lade grunden till hans berömmelse.» En galen, vacker, rörande roman.« The Independent

Två moderna franska klassiker i ny, samlad volym»Berättelserna växlar i tid och rum och mellan olika personer. Claude Simon skildrar snarare miljö, landskap, arkitektur, konstverk och stadsbebyggelse, än sina karaktärer. Det är ett ordflöde med långa vindlande meningar, associationer och minnesfragment från olika tider och platser. Språket är mästerligt.« Betyg: 4 av 5 - BTJLandskapet är skoningslöst i Claude Simons romaner. Lervälling, grönskande ängar eller hård och stenig terräng - det är alltid mot bakgrund av landskapet som den mänskliga katastrofen äger rum. Även erfarenheten av krig är grundläggande. Simons far stupade i första världskriget, han själv deltog både i spanska inbördeskriget och andra världskriget, där han som kavallerist var med om det franska sammanbrottet 1940. I hans mest kända roman, Vägen till Flandern, som också blev genombrottet 1960, släpar sig några soldater fram genom lerig och sönderskjuten ödemark; i Lyxhotellet kommer också stadslandskapet in, tillsammans med floderna av pappersarbete och administration som dränker den kamp som förs av republikanerna - förlorarsidan, även den gången. Men tiden är lika avgörande, och upplevelsen av tid: Claude Simons långa vindlande meningar, hans maniskt detaljerade iakttagelser av miljöer och gestalter, hans konstanta växlande mellan tidsplan och platser skapar en värld där allt mycket väl skulle kunna hänga samman, om det inte vore för att det också samtidigt faller sönder. Vägen till Flandern och Lyxhotellet presenteras här i en volym, översatta av C. G. Bjurström, med ett nyskrivet förord av författaren och förläggaren Gunnar Nirstedt. CLAUDE SIMON föddes 1913 i Madagaskar. Som ung flyttade han till Paris för att studera och hade påbörjat sin första roman Le Tricheur när andra världskriget bröt ut, vilket gjorde att utgivningen dröjde till 1946. Simon räknas till de främsta företrädarna för »den franska nya romanen« under 1950- och 60-talen och belönades med Nobelpriset 1985. Han avled i Paris 2005.

»Antunes har ännu inte fått Nobelpriset. Men det är hög tid.« | Claes Wahlin »En av världens främsta prosaförfattare.« | Mats Gellerfelt, Svenska Dagbladet »Conrads & Faulkners arvtagare.« | George SteinerModern klassiker om Portugals kolonialmaktÅr 1975, efter ett decennium av väpnad befrielsekamp, blev Moçambique fritt från kolonialmakten Portugal. Knappa tio år senare återses några arméveteraner på en krog i Lissabon: överstelöjtnanten som blev kvar i det militära, fänriken som gifte in sig i överklassen, förbindelseofficeren som blev vänsterrevolutionär, den menige som nu jobbar i sin morbrors flyttfirma - och en femte, som sitter tyst vid bordet. Vinet och spriten flödar, natten mörknar och historierna griper in i varandra när männen återkallar krigets fasor och berättar om sina liv efter diktaturens fall. På en kraftfull, vindlande prosa tecknar António Lobo Antunes ett splittrat samhälle, där det förflutna kastar skuggor in i samtiden och historiska förbrytelser ännu ligger i tystnad. Men före gryningen kommer mycket att ha förändrats. I översättning av Marianne Eyre och med ett nyskrivet förord av Gunnar Nirstedt, förläggare och författare. ANTÓNIO LOBO ANTUNES [f. 1942] deltog som militärläkare i Portugals krig i Angola. Efter hemkomsten till Lissabon började han skriva romaner, vilka ofta är uppgörelser med Portugals koloniala och fascistiska förflutna. Jämte »Benfica-trilogin« - Betraktelse över själens passioner, Tingens naturliga ordning och Carlos Gardels död - är Fado Alexandrino från 1983 hans mest kända verk.

»Romanen utgår från att läsaren varken är korkad eller ytlig. En politiskt och historiskt medveten Stockholmsskildring. Vilken debut! Jag är tacksam.« | Gordana Spasic, Göteborgs-posten »Här har vi någon som älskar språket, som vill vara inne i språket & upptäcka dess nyanser, valörer.« | Expressen»Författaren är smått virtuos på att anpassa sitt språk efter de olika figurerna.« | Aftonbladet Det är valborgsmässoafton. Allt står stilla och allt är i rörelse. Redan på förmiddagen börjar människor bege sig mot Nytorps gärde i södra Stockholm, där elden traditionsenligt ska tändas till kvällen. Andra gör planer för att gå dit, några kan inte eller vågar inte. Gunnar Nirstedts första roman är lika storslagen som intim, lika poetisk som humoristisk och vulgär. Enkla, odramatiska liv och historier växer till vad Dagens Nyheters recensent kallar »en kör av röster som skriker ut sin förtvivlan«. GUNNAR NIRSTEDT, född 1965, är bosatt i Stockholm och Borghamn. Valborgsmässoafton på Nytorps gärde är hans första roman.» Ett mäktigt, både väldigt lokalt och helt gränslöst bygge.« | Therese Eriksson, Svenska Dagbladet »Läsaren får en känsla av att författaren ger av sig själv utan att hålla tillbaka. Här är berättandet viktigare än berättelsen, men som han berättar.« | BTJ »Författaren får möjlighet att frilägga de djupa, existentiella och vibrerande livsskikt som vi kan ana finns under de vardagstriviala ytmönstren. Gunnar Nirstedts språk lever och skiftar lyhört.« | Borås tidning

En av årets stora romandebuter: "Ville man kunde man jämföra med vissa av Alice Munros novellsamlingar. ( ) Driften att göra etiketteringar av den sorten visar sig dock bara när man lägger ifrån sig boken. Under läsningen finner jag mig ständigt fångad i det aktuella kapitlets absoluta nu. Ett mäktigt både väldigt lokalt och helt gränslöst bygge." Therese Eriksson, Svenska Dagbladet Romanen utgår från att läsaren varken är korkad eller ytlig. En politiskt och historiskt medveten Stockholmsskildring. Vilken debut! Jag är tacksam." Gordana Spasic, Göteborgs-posten Läsaren får en känsla av att författaren ger av sig själv utan att hålla tillbaka. Här är berättandet viktigare än berättelsen, men som han berättar. BTJFörfattaren är smått virtuos på att anpassa sitt språk efter de olika figurerna. Aftonbladet"Författaren får möjlighet att frilägga de djupa, existentiella och vibrerande livsskikt som vi kan ana finns under de vardagstriviala ytmönstren. Gunnar Nirstedts språk lever och skiftar lyhört." Borås tidningKlockan sju på kvällen ska Valborgsbrasan traditionsenligt tändas på Nytorps gärde i Stockholms södra förorter. Scoutpatrullen ska tåga in med fanor och facklor. Marknadstälten är resta, scenen står färdig. I Hammarbyhöjden, Björkhagen, Kärrtorp och Dalen börjar man röra sig mot det stora fältet redan på förmiddagen, i tanken eller längs förortsgator och gångstigar. Men det finns också de som inte kan gå dit, som inte vill gå dit eller inte vågar. Någon sitter på 7-Eleven efter en sömnlös natt, någon vakar vid en sjukbädd på äldreboendet, medan minnen och förluster tränger sig på. Gruppvis eller enskilt rör sig människor i större och mindre cirklar; somliga omvägar går långt tillbaka i tiden, somliga till helt andra ställen. Valborgsmässoafton på Nytorps gärde är en stort upplagd roman om ensamhet och gemenskap, statiska tillstånd och platser för förändring. GUNNAR NIRSTEDT, född 1965, är bosatt i Stockholm och Borghamn. Valborgsmässoafton på Nytorps gärde är hans första roman.