Gurli Lindén

Dikterna i samlingen Året skapar kopplingar mellan samtiden, minnets tid och mytens tid. Gurli Lindén anknyter till symboler och motiv som sedan länge är etablerade i hennes författarskap samtidigt som hon förhåller sig till det oroliga världspolitiska skede vi genomlever. Krigsrapporteringen aktiverar minnesbilder ur författarens barndom, av sorgebud och hemkomst. De mänskliga villkoren står i fokus, våra avgörande erfarenheter och livsinsikter som klarnar med åren.

Port är en lyriksamling om livsperspektiv, förlust och överlevnad. I förtätade dikter som växlar mellan konkretion och abstraktion skildras upplösningen av en nära relation, vilket samtidigt blir en klarsynt reflektion kring tillvarons villkor. ”Plocka ihop / det du förlorat / mät tomrummet / slå ut de imaginära väggarna: / utanför ditt fönster / faller en enda vit fjäder / genom lufthavet / följ den.”

"Flyger in över ön omgiven av tidshavet, över skogen, havet, lindorna. Det är sommar, barnet stiger ut på trappan." En självbiografi - en prosalyrisk dikt. Tydliga bilder fångas upp och ges till läsaren. Barndomens självklara kök, skräcken för kriget och åskan, den unga kvinnans drömmar, och verklighetens plogfåror. Gurli Lindén skriver fängslande om en människas väg mot sig själv. En färd genom åtta decennier där landningen sker på en plats utanför tiden.

I sin nya diktsamling ledsagar Gurli Linden in läsaren i en trösterik suggestiv värld som består av siffror och diagram, av tranplogens himlafärd, av stjärnfall och väldiga, brinnande planeter, av åkarnas rutmönster och ladans kub. I de tidlösa dikterna blir varats flyktiga ögonblick av nåd och vemod genomlysta.

I dikterna gestaltas sökarens väg mellan Björnens och Hundensstjärnbilder. Den leder förbi gyllene pyramider, genom granskogar och övergivna byar mot det ursprungliga hemmet. Där fadern leker med sina barn på gårdstunet och modern varje morgon lyfter det doftande brödet ur ugnen. Där den möjliga framtiden lyser genom det förgågnas bilder.

I Gurli Lindéns nya roman möter vi Budbäraren i en vision om vår jord, som sedan länge hotas av människans själv.

Gurli Lindéns nya diktsvit berättar om det norra, som riktning, känsla och levnad. I introspektiva men naturlyriska poem når hon det norras kynne i fjällvärldens klart gnistrande nätter och inlandets dimmklädda myrar och lägdor.

Detta är inte jagets berättelse. Ändå är det jaget som vandrar denna väg, högre och högre, ser hur farkosten växer. Ser hur himlen ovanför brister ut, famnar och visar sitt ansikte. Stjärnor, röster, ord.