Gustav Parker Hibbett

Tämja. Tänja. Tänka. Tre verb som drar åt olika håll. Att tämja är att försöka hålla något. Att tänja är att pröva dess gränser. Att tänka är att stanna i rörelsen mellan dem. Tämja Tänja Tänka är en antologi som vuxit fram ur Textivals litteraturfestival 2026. Här samlas nyskriven poesi, essäer och formexperiment där etablerade och ännu inte etablerade författare möts i olika litterära praktiker. Texterna rör sig mellan kropp och vatten, mellan minne och missbruk, mellan mirakel och tid. Vi rör oss genom städer och deras utkanter, från höjdhopparen som bränner huden för nära solen till mikroorganismernas outtröttliga arbete i vattenreningsverken. Genom stängda hjärtan och en socialarbetare vars empati tänjs till bristningsgränsen. Texterna frågar hur vi lever med varandra, med språket och med det som inte låter sig ordnas. I boken presenteras två poeter på svenska för första gången: Gustav Parker Hibbett och Giedre Kazlauskaite, i översättning av Judith Kiros respektive Liana Ruokyte-Jonsson. Här finns också den inflytelserika essän Hydrofeminism av Astrida Neimanis samt en nyskriven essä av Mara Lee om slutet, tiden och skrivandets villkor genom läsningar av Marguerite Duras. Antologin rör sig genom försök att tämja kroppen, språket, det som rinner och det som skaver, och genom rörelser som tänjer föreställningar om hur vi hänger ihop med varandra och med det som omger oss. Boken är en fortsättning på festivalens möten och samtal. Allt ryms inte mellan pärmar, men något kan stanna kvar. En plats där texter och tankar får fortsätta pågå tillsammans.

SHORTLISTED FOR THE T. S. ELIOT PRIZE 2024In High Jump as Icarus Story, Gustav Parker Hibbett gifts us visions of flight and falling. This stunningly accomplished debut deconstructs and redefines notions of Blackness, queerness, and masculinity through the lens of myth, pop culture, and that most transcendent of sports - the high jump. Formally inventive, these poems speak in a capacious voice which can be vulnerable, fragmented, and rapturous; exhorting us to imagine and reimagine our possible selves while navigating a labyrinthine America that conjures its young into monsters. Taking us from the arroyos of New Mexico to a West Cork farm in winter, these meditations on beauty and the elusive nature of love are insightful, and hard-won. Here, the spirit triumphs, even when body falls: 'having/ reached for sunlight,/ even if I failed to hold it.'