Gustav Strandberg

Pierre Klossowski (1905-2001) var en av efterkrigstidens mest särpräglade franska intellektuella - författare, filosof, översättare och konstnär. Genom sina romaner och originella tolkningar av markis de Sade och Friedrich Nietzsche kom han att omforma synen på begär, språk, subjektivitet och tänkande. Nietzsche och den onda cirkeln utgör den filosofiska höjdpunkten i detta livsverk - en dramatisk och experimentell läsning av Nietzsche som utövat ett djupt inflytande på tänkare som Michel Foucault, Gilles Deleuze och Jacques Derrida. Boken presenteras här för första gången i svensk översättning av Johan Sehlberg och Gustav Strandberg, som också skrivit förordet.

I juni 2021 publicerade Myndigheten för kulturanalys rapporten Så fri är konsten. Dess resultat var uppseendeväckande. Rapportens författare hävdade att det ”äger rum kulturpolitisk styrning som påverkar, eller riskerar att påverka, den konstnärliga friheten på ett negativt sätt”. De mest allvarliga tecknen på sådan styrning såg utredarna i hur vissa nationella, bidragsgivande instanser – framför allt Kulturrådet och Filminstitutet – ställde politiskt korrekta krav på de sökande och på utformningen av deras konstverk och projekt. Den här boken är en motrapport. Den visar att Myndigheten för kulturanalys – och den kör av röster i svensk media som har upprepat dess argument – saknar grund för påståendet att det sker en politiskt korrekt likriktning av offentligt finansierade kulturella verksamheter på nationell nivå. Däremot kartlägger Så fri är konsten allvarliga, systematiska överträdelser mot den ”konstnärliga friheten” – och mot den princip om ”armlängds avstånd” som syftar till att försvara den – på regional och kommunal nivå, i namn av de ”kreativa näringarnas” ekonomiskt och socialt välgörande effekter. Men dessa resultat har inte fått någon uppmärksamhet i den efterföljande debatten. Med utgångspunkt i Så fri är konsten och dess reception, ställer denna motrapport därför en serie kritiska frågor: hur bör vi förstå begreppet ”konstens frihet” under samtida förutsättningar? Vilka är relationerna mellan det begreppet och de ”kreativa näringarnas” fält? Vad betyder metaforen ”armlängds avstånd”? Och vilka skulle de politiska implikationerna vara av en sträng förståelse av ”konstens frihet”? På en mer grundläggande nivå vill denna bok bidra till att öppna en diskussion om vad en långsiktig, progressiv och antirasistisk kulturpolitik skulle kunna vara i Sverige idag, mot bakgrund av ett politiskt läge som kännetecknas av konservativa, xenofobiska och antiintellektuella krafters allt starkare inflytande.

Här analyseras den tjeckiske filosofen Jan Patockas (1907–1977) politiska tänkande. Det som står i centrum är frågan om hur vi bör förstå det politiska livets särart: Vilka är dess kännetecknande drag och hur ska vi närma oss dem begreppsligt? Frågan ställs här mot bakgrund av Patockas så kallade ”a-subjektiva fenomenologi”, en fenomenologi ägnad den mänskliga existensens negativitet och grundlöshet. Denna negativitet och grundlöshet manifesterar sig i två fenomen som är kännetecknande för det politiska livet: Människans frihet och samexistens med andra. Människan är inte ett stabilt och självtillräckligt subjekt enligt Patocka, utan är tvärtom alltid redan utsatt för andra, alltid redan inbegripen i frihetens transcenderande rörelse. Avhandlingen visar att det endast är via en analys av just samspelet mellan människans frihet och samexistens som man kan närma sig Patockas politiska tänkande. Dessa båda fenomen vittnar nämligen om det politiska livets negativa, desorienterande och omskakande natur. Gustav Strandberg är filosof och verksam vid institutionen för Kultur och lärande på Södertörns högskola. Detta är hans doktorsavhandling.

Andrej Platonov föddes 1899 och var 18 år vid tiden för den ryska revolutionen. Han tillhörde en generation och en klass som var delaktig i revolutionen: han blev vuxen och utbildade sig i ett nytt samhälle, en ny värld och en ny tid. Han arbetade med vattenförsörjningen på landsbygden utanför Voronezj, och den ryska revolutionen kom att utgöra själva motorn i hans författarskap: samtliga verk kretsar kring den och dess förverkligande i det sovjetiska samhället. Man kan säga att Platonov med sitt författarskap sammanställde ett epos över det postrevolutionära Ryssland. Vad Platonov har att säga oss i dag det är ämnet för den här antologin. Här samlas sju olika skribenter: författare, översättare och akademiker som på olika sätt visar vägen in i Platonovs säregna värld. Innehåll Tora Lane | Introduktion Stefan Jonsson | Subalternernas utopi. Andrej Platonov och den instinktiva kommunismen Kajsa Öberg Lindsten | Att tala platonovska på svenska Tora Lane | Tjevengur: Revolutionens minne och minnets revolution Marcia sá Cavalcante Schuback | Kommunismens sömn noter om Platonovs Dzjan Per-Arne Bodin | Myt och dystopi i Andrej Platonovs Dzjan Gustav Strandberg | Förfrämligandet som utopi Irina Sandomirskaja | Den fördömda lyckan, eller socialismens ekonomiska problem i Lyckliga Moskva