Håkan Bergström

Johan Bergström (d. 1900) var oäktingen som med egna händers arbete röjde mark till ett nybygge i Teurajärvi i Korpilombolo socken i Norr­botten. Denna krönika är ett försök att beskriva hans svunna värld med hjälp av muntliga berättelser, domböcker, arkivhandlingar och bilder. Johans liv inleddes med en utdragen rättsprocess om under­hålls­bidrag och slöts på skattehemmanet Ylivainio. Såvida han nu inte fortfarande dröjer sig kvar ...

Kommunen Korpilombolo existerade i drygt 100 år. Kyrkan, staten och skogsbolagen påverkade lokalsamhället. Sjösänkningar, kolonat och kronotorp var tidsbundna statliga försök att ge arbete åt unga män och en bättre framtid för byarna. Svenska som undervisningsspråk blev ett led i försvenskningspolitiken genom skolan i åtta decennier. Idag finns meänkieli som nationellt minoritetsspråk. Boken utgör inte någon heltäckande kommunhistorik.

År 1690 timrades det första pörtet upp vid sjön Teurajärvis södra ände, där språkgränsen mellan meänkieli och överkalixmål kom att gå. Även samiska har talats i trakten sedan urminnes tider. Byn växte, trots emigration, långsamt ända fram till 1950-talet då utflyttningsvågen startade. I dag finns det människor med rötter i Teurajärvi spridda över hela Sverige, i Norge och Finland och ända borta i USA. Både statliga och privata arkiv har använts för att beskriva byns utveckling. Men framför allt bygger boken på historier som byns skickliga berättarkonstnärer underhöll sina grannar med i en tid före tevens, radions och internets ankomst. Fotografierna spelar också en viktig roll som förmedlare av livet i byn. Förutom de privata bilderna innehåller boken också flera foton från den berömde kirunafotografen Borg Meschs besök 1913.