Håkan Holmberg

"Människor är komplexa och mångsidiga. Man kan vara kristen, feminist, förälder, norrlänning, vegetarian, socialdemokrat, Sirius-supporter, hundägare, motståndare till plågsamma djurförsök och en mängd andra saker på samma gång. I vissa situationer är en identitet viktigast, i andra situationer en annan. Innebörden av en identitet kan ändras, vissa identiteter överger man medan andra kommer till. Att påstå att en enda av alla tänkbara identiteter är den som räknas är att krympa människor till oigenkännlighet." Identitet är ofta centralt i frivilliga gemenskaper. I regel finns någon form av avgränsning – några hör till, andra inte. Ibland ger identiteten gemensamma symboler eller uppförandekoder, andra gånger syns den inte alls. Men samtidigt som det är naturligt att människor söker gemenskap i grupper så bör varningslamporna börja blinka när tankar om tydligt avskiljbara identiteter och åtföljande särrättigheter överförs till politiken. Håkan Holmberg, länge politisk chefredaktör på UNT, var övertygad om att öppna samhällen byggs med universella värden. Politiskt grupptänkande, menade han, kortsluter det politiska samtalet och har genom historien banat väg för några av mänsklighetens största grymheter. Den här boken kom att bli Håkan Holmbergs sista, den utges postumt efter samråd med hans efterlevande. Boken är en noggrann uppgörelse med identitetspolitiken – och en uppmaning till motstånd mot grupptänkandet.

Sverigedemokraterna är emot invandring och vill repatriera stora grupper. I partiets världsbild är det öppna, demokratiska samhället ett hot mot nationen och gemenskapen. Kravet på homogenitet överensstämmer med föreställningen om den illiberala demokratin, och grundas i en intolerant nationalism och ett motstånd mot främmande kulturer. I Den farliga mångfalden om Sverigedemokraternas världsbild analyserar Håkan Holmberg den samhälls- och människosyn partiet står för. Det blir tydligt att det är viktigare än någonsin att försvara mänskliga fri- och rättigheter, fria medier, fri forskning och oberoende rättsskipning. Omistliga delar i det demokratiska samhället. Med förord av Ingvar Carlsson och Bengt Westerberg samt efterord av författaren Elisabeth Åsbrink.

Sverigedemokraterna är emot invandring och vill repatriera stora grupper. I partiets världsbild är det öppna, demokratiska samhället ett hot mot nationen och gemenskapen. Kravet på homogenitet överensstämmer med föreställningen om den illiberala demokratin, och grundas i en intolerant nationalism och ett motstånd mot främmande kulturer. I Den farliga mångfalden om Sverigedemokraternas världsbild analyserar Håkan Holmberg den samhälls- och människosyn partiet står för. Det blir tydligt att det är viktigare än någonsin att försvara mänskliga fri- och rättigheter, fria medier, fri forskning och oberoende rättsskipning. Omistliga delar i det demokratiska samhället. Med förord av Ingvar Carlsson och Bengt Westerberg samt efterord av författaren Elisabeth Åsbrink.

Eurokrisen, migrationen, EU:s bristande förmåga att ta itu med fallerande konkurrenskraft och växande sociala klyftor har försvagat tilliten inom EU, såväl mellan medlemsländerna som mellan EU:s institutioner och unionens medborgare. I krisernas kölvatten har stora skillnader uppdagats inom unionen i den politiska kulturen, i förmågan att driva politik och i grundläggande normer och värderingar. I förtroendegapet som har växt fram mellan befolkningarna och de styrande i Europa har en rad EU-skeptiska, i många fall nationalistiska, politiska partier intagit en allt starkare ställning. Historiskt har unionen tenderat att gå stärkt ur kriser; dagens utmaningar är långt ifrån nya. Dock måste frågan ställas om tilliten i EU är tillräcklig för att rusta unionen inför framtiden? Hur har synen på EU hos Europas befolkning påverkats av de senaste årens händelseutveckling? På vilket sätt påverkar migration till och inom EU den mellanmänskliga tilliten? Vad betyder Storbritanniens förestående utträde för EU:s fortsatta sammanhållning? Hur återupprättas förtroendet för euron som gemensam valuta? Känner ekonomiska aktörer förtroende för EU:s förmåga att upprätthålla den inre marknaden? Vilken roll spelar ny teknologi för att skapa tillit och främja ekonomisk tillväxt? Hur stort är egentligen förtroendet mellan aktörerna inom EU:s civil- och straffrättsliga samarbete? Och hur kan tillit till EU:s politiska system uppnås på ett övergripande plan?

Karl Staaff var liberal partiledare, statsminister och ledande i kampen för demokratin i början av 1900-talet. Den fjärde oktober 2015 är det 100 år sedan hans bortgång. Ekerlids Förlag och Karl Staaffs fond för frisinnade ändamål ger därför ut två böcker som säljs var för sig eller tillsammans i en box som har titeln Karl Staaff - fanförare, buffert och spottlåda. I antologin Karl Staaff - arbetarvän, rösträttskämpe och socialreformator skriver Håkan Holmberg om Staaffs studenttid i Uppsala som präglades av kamp för andlig frihet och folkbildning med studentföreningen Verdandi som viktig plattform. Svante Nycander behandlar Staaffs kamp för arbetarnas fackliga rättigheter och hans betydelse för framväxten av den svenska modellen på arbetsmarknaden. Anders Johnson belyser rösträttsstriden medan Marika Hedin skriver om Karl Staaff som företrädare för förra sekelskiftets sociala reformliberalism. I minnesboxen ingår Hans Lindblads bok om den strid kring parlamentarismen, demokratin och försvaret som kulminerade med bondetåget och borggårdskrisen 1914 och Staaffs avgång som statsminister. Ofta har det kallats en konflikt om försvaret, men i boken skildrar Hans Lindblad att det handlade om mycket mer. Staaff beskrev det själv som frågan om herremakt eller folkmakt skulle råda. Personlig kungamakt eller parlamentarism. Hans Lindblad vederlägger i boken Karl Staaff- försvaret och demokratin den ganska spridda uppgiften att Staaff skulle ha varit försvarsfientlig. Detta är minnesboxen som innehåller båda böckerna om Karl Staaff

Hösten 1999 visade Sveriges Television ”Hundra svenska år”, en serie om åtta timslånga avsnitt om svensk 1900-talshistoria. Programmen sågs av över en miljon människor och var an av SVT:s största satsningar någonsin. Olle Häger var producent och Hans Villius berättare. TV-skildringen av Sveriges demokratisering handlar uteslutande om socialdemokratin. Det är som om Karl Staaf och andra liberaler aldrig existerat. Berättelsen om den ekonomiska utvecklingen saknar nästan helt företagare och uppfinnare. Det är som om inte heller dessa företagsamma svenskar funnits. I Man märker avsikten granskas denna historieförfalskning. Håkan Holmberg och Anders Johnson visar att Häger och Villius företräder en dålig svensk tradition av tendentiös historieskrivning som alltför ofta har fått stå oemotsagd. Vidare menar författarna att Sveriges Television, genom att ge utrymme åt detta slags ensidiga program, både bryter mot punkter i sitt sändningstillstånd och sviker sitt folkbildaransvar. Håkan Holmberg är filosofie doktor i historia och utrikesredaktör i Upsala Nya Tidning. Han har författat flera böcker om politiska historia. Anders Johnson är skriftställare och har bakom sig ett flertal böcker om samhälls- och näringslivsfrågor, ofta med ett historiskt perspektiv. Han är chefredaktör i Dagens Nyheter från 1 augusti 2000.