Håkan Jakobsson

Beteckningen Det svenska begäret avser att visa att fenomenet lyx vinner på att betraktas som ett dynamiskt element i sitt historiska, kulturella och samhälleliga sammanhang. 1600-, 1700- resp. 1800-talen har haft olika välbeställda grupperingar som skilt ut sig genom olika typer av lyx: slottsbyggen, lyxig klädsel och heminredning; stora egendomar och nybyggnation. I boken utforskas lyxens svenska historia från nya infallsvinklar med utgångspunkt i aktuell forskning av historiker, konst- och modevetare. Här skrivs om manlig resp. kvinnlig lyx i förordningar och modeartiklar; hur svensk aristokrati beställde lyxartiklar som kalescher och karosser; hur spetsar – den vita lyxen – demonstrerade välstånd; hur indigoblått markerade god ekonomi; hur borgerliga värderingar och ideal tar sig uttryck i lyxens tjänst. Hur lyx och begär demonstrerades i svensk film på 1910–1940-talen; hur medelvägens lyx i form av franska hantverkstraditioner passade in i det svenska folkhemmet etc. Paula von Wachenfeldt, docent, modevetare, litteraturvetare universitetslektor vid Centrum för modevetenskap, Stockholms universitet, redaktör och författare i boken. Klas Nyberg, modevetare och professor i nationalekonomi vid Södertörns Högskola. Professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet och professor vid Centrum för modevetenskap, Stockholms universitet. redaktör och författare i boken.

När adelsdamen Anna Johanna Grill 1788 reste till England gjorde det stora utbudet av konsumtionsvaror ett djupt intryck. Hon reflekterar i sin resedagbok över de många bodarnas rikedom av varor. Somliga bodar saluför endast pennor och papper, en annan bara käppar, ytterligare en specialiserar sig på strumpor och så vidare. Hon noterar att engelsmännen exponerar sina varor på ett sätt som narrar folk att handla . Hur såg det ut i Stockholm vid samma tid? Fanns det särskilda shoppingstråk, vem sålde, vem handlade och vilka varor stod till buds? Hur såg marknadsföringen ut och betalades varor med likvida medel eller handlades det på kredit? I den rikt illustrerade antologin Shopping i Stockholm. Sociala praktiker på gatunivå, 1700-1850 får vi veta mer om Anna Johanna Grill, men även om Årstafrun Märta Helena Reenstierna; nipperhandlaren Peter Wahnberg; friherren Axel von Fersen; drottning Hedvig Elisabeth Charlotte och hennes kammarjungfru; sidenhandlaren Herman Grewesmühl; skådespelerskorna Lisette Stenberg och Sophia Wäström; kramhandlare Jeremias Sandborg; perukmakare Carl Gustaf Lindström med många fler. De elva artikelförfattarna är forskare från skilda discipliner och vetenskapliga traditioner. De visar att den nya tidens shoppingstråk med dess varuutbud av sidentyger, nipper, modegravyrer, smide, peruker och hårpomador inte bara tillgodosåg konsumenternas behov, utan möjliggjorde även drömmar om nya identiteter och en bättre position i samhället, för sig och de sina.

Ekonomisk kulturhistoria Bildkonst, konsthantverk och scenkonst 1720-1850 Det svenska 1700-talets kulturhistoria var inte bara estetisk, den var också materiell. Boken fokuserar på en förbisedd men central aspekt av 1700-talets kulturella guldålder: konstnärers och konsthantverkares ekonomi i det dåtida Stockholm som var ett centrum för kulturarbetare och deras mecenater, och deras arbete ansågs ha nationalekonomisk betydelse. Konst och hantverk var föremål för en aktivistisk statlig politik sedan slutet av 1600-talet. Man betraktade konstindustrin som en del av ett näringspolitiskt sammanhang. Främjandet av handel och manufaktur var tänkt att skapa ett växande välstånd inom landet efter det krigiska 1600-talet. Därför lagstiftade man i början av 1700-talet om nya institut, det var då som hallrätten och konstakademien tillkom. De främjade en friare konstnärlig utveckling jämfört med skråväsendet samtidigt som konst och konsthantverk blev mer kommersiellt inriktat och ibland ekonomiskt framgångsrikt. Konst blev nu även en vara som såldes på en växande marknad. De flesta konstnärer identifierade sig som hantverkare. En viktig fråga bakom antologins undersökningar är i vilken grad kulturarbetares försörjning skilde sig åt beroende på vilka institutioner de tillhörde: skråväsendet, hovet, adliga hushåll, konstakademien eller hallrätten. Den andra huvudfrågan är hur de undersökta konstnärerna och konsthantverkarnas finansiella nätverk var sammansatta. Deras ekonomi bestod av ett komplicerat spindelnät av krediter. De hade dels fordringar och skulder mellan varandra för köp av material, varor och tjänster. Dels hade de fordringar på kunder och skulder till privata bankirer och mecenater. Deras ekonomi utgjorde en myriad av finansiella transaktioner och borgensförbindelser. Det visar de många konkurserna. Bokens undersökningar har utformats i ett samarbete mellan disciplinerna konstvetenskap och ekonomisk historia efter internationella förebilder. Undersökningarna omfattar såväl yrkena målare, möbelsnickare och scenarbetare som fallstudier av Pehr Hilleström, Pehr Hörberg och Carl Enhörning. Klas Nyberg är verksam som professor i modevetenskap vid Stockholms universitet. Han har en bakgrund som professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet med inriktning på 1700-talets näringsliv och finansväsen.

Storköpmän som samhällskraft Borgerskap och Grosshandelssocietet i Stockholm. Del 1. 1736 1850 För enskilt och allmänt väl Borgerskap och Grosshandelssocietet i Stockholm. Del 2. 1850 2010 Stockholms Grosshandelssocietet och Skeppsrederierna bildades 1736 för att hantera burskapsansökningar och tillvarata handelns och sjöfartens intressen i Stockholm. Societeteten, dvs handelns skråväsende, hade stort politiskt inflytande i staden och har i stor utsträckning bidragit till den ekonomiska, sociala och kulturella utvecklingen, till viss del även på riksnivå. Idag arbetar man ideellt bland annat genom att stödja utbildning inom handel och sjöfart, att bevara det maritima kulturarvet och att skapa förutsättningar för ett drägligt åldrande bland medlemmarna. Verksamheten och utvecklingen finns nu dokumenterad i två band. Del 1 är skriven av Klas Nyberg, professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet. Del 2 är skriven av Håkan Lindgren, professor emeritus i ekonomisk historia vid Handelshögskolan i Stockholm Båda banden är rikt illustrerade, med delvis unikt bildmaterial. Böckerna är inbundna med skyddsomslag och har formatet 190 x 240 mm. Del 1 är på 362 sidor, del 2 på 312 sidor. Böckerna säljs i ett set om båda banden.