Håkan Möller

Antologi om Tegnérs förhållande till retoriken. En symposievolym med sju bidrag ger på samma tid en bild av retorikern Tegnér och hans samtid. "Esaias Tegnér verkade vid en tid då talekonsten ännu framstod som en av de stora vittra konstarterna. Han var väl bevandrad i den och hade många tillfällen att utöva den både som professor och som biskop. Men bortsett från talet vid jubelfesten 1817, som länge fanns med i skolantologierna, har hans talekonst varit föga känd och inte heller varit särskilt uppmärksammad av forskningen." (Ur Louise Vinge & Jerker Blomqvists förord).

En kulturell praktprestation … Måste man verkligen läsa en bok från 1700-talet? Svaret är ett rungande JA! Det räcker inte med att ha läst ett utdrag ur Laurence Sternes Tristram Shandy. Nyhetsläget kräver tung motmedicin. FokusÖstergren har gjort en häpnadsväckande bra översättning av en roman som för mig verkat nästintill omöjlig att översätta. Göteborgs-PostenKänns fortfarande relevant och modernt … Förhoppningsvis ger Östergrens rappa översättning boken en skjuts in i vår tid – och mot nya svenska läsare. Upsala Nya TidningÖversättningen är styvt utförd. ExpressenKlas Östergren har gjort ett enormt arbete med översättningen för att göra boken tillgänglig. Den känns modern i språket. Den känns som om den kunde varit skriven idag. Johannes Anyuru Jag skrattade högt. Den är som livet – man försöker tänka: vad är det som är viktigt här i livet?, men det låter sig inte fångas. Den här boken gav mig ett slags känsla för hur det är att leva. Nina HemmingssonSpråkligt, typografiskt, kronologiskt och allmänt stökig. FeminaIngen bok i världen liknar Tristram Shandy, utgiven 1759–1767. Dess lekar med den då nya romankonstens gränser har knappast överträffats och känns lika fräscha än i dag. Lika många har älskat som avskytt boken. Den stackars Tristram Shandy försöker skildra sitt liv och sina meningar, men ständiga utvikningar och infall gör att han knappt hinner mer än födas under bokens gång. Och inte handlar den om hans liv, utan snarare hans oförarglige farbrors, ej heller om hans meningar så mycket som hans filosofiske faders. Utmana ditt tålamod (och din prydhet) med en humorklassiker där allt är ställt på ända – förordet placerat mitt i, dedikationen utbjuden till högsta budgivare, borttappade sidor, en omöjlig kronologi och ständiga typografiska hyss – i en enda hyllning av vad fiktion kan och inte kan göra. I översättning av Klas Östergren och med en inledning av professor Håkan Möller.

Som unga diktare ofta gör befann sig den unge Lagerkvist i ett korsdrag av intryck, positiva som negativa. Men han fann också sin egen röst och kom att höra till de författare som Kjell Espmark kallat ”de solitära mästarna”, alltså diktare som inte bildar skola och får en skara av efterföljare. Trots det gjorde han avtryck. I årsskriften för 2020, kallad Intryck & avtryck, samlar Pär Lagerkvist-samfundet artiklar som på skilda sätt visar både intryck som Lagerkvist tog och avtryck som han satte, alltifrån hans tidiga intryck från den moderna konsten till de avtryck han satte hos ledande litteraturkritiker vid 1900-talets mitt och hos 2019 års mottagare av Växjö kommuns litteraturpris till Pär Lagerkvists minne, Jila Mossaed – och mycket mer.

Den svenska psalmboken 1695 brukar räknas som ett av 1600-talets mest centrala verk teologiskt och litterärt. Den bok som ett par decennier in på 1800-talet hade utkommit i minst 250 upplagor och tryckts i inte mindre än 1,5 miljoner exemplar och under mer än hundra år flitigt brukats i kyrka och hem kom att få stort inflytande över menighetens perspektiv på tillvaron. 1695 års psalmbok förtjänar beteckning- en folkbok. Trots värderingen av psalmboken som en av de religiöst, ideologiskt och estetiskt viktigaste böckerna i vår äldre litteratur har få undersökningar ägnats dess innehåll. I bokens tre studier rör vi oss från kungen och den officiella politiken under enväldet, från samhällets överhuvud, till folket, undersåtarna och tidens lyx- och modediskurs, för att avslutningsvis närma oss den enskilda andaktsmänniskan, jaget inför Gud. I denna rörelse kan vi inte bara ana spännvidden i 1695 års psalmbok, utan också dess ideologiska och teologiska laddning och betydelse. Håkan Möller är professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet, teolog och kritiker.

En lättsinnig äventyrare som fick blicka ut genom många fängelsegaller - och just därför skrev så ljuvliga visor om friheten och den sköna svenska naturen. Detta är den klassiska bilden av Lars Wivallius som skapades av Henrik Schück vid 1800-talets slut och som sedan har fortlevt genom dikter, dramer, filmer och romaner. Men denne gåtfulle poet hade också andra bottnar. Han levde under 1600-talet, karriäristernas guldålder, och drömde som många ofrälse om att en gång bära adelsmannens rang och ära. Och dit skulle han nå genom dikter, på latin och svenska, eller andra skrifter och flygblad, som skulle fostra det svenska folket till fromhet och lydnad och försvara den svenska politiken i det trettioåriga krigets Europa. Samtidigt var Wivallius en sann retoriker med många gester och masker. Han kunde uppträda som hövisk älskare, from psalmdiktare, illusionslös politiker, allt efter stundens krav. Även detta är typiskt för 1600-talsmänniskan som ofta såg världen som en stor teater. Essäerna i denna bok bygger på de föredrag som hölls vid ett symposium som Kungl. Vitterhetsakademien ordnade för att fira 400-årsminnet av Wivallius födelse.

En studie av några av Johan Olof Wallins mest berömda psalmer presenteras i denna avhandling. Den tidigare forskningen kring Johan Olof Wallins psalmdiktning har främst uppmärksammat Wallins tidiga utveckling som psalmdiktare och arbetet med 1819 års svenska psalmbok. I sin avhandling har Håkan Möller koncentrerat sin undersökning till några av Wallins många psalmtexter, för att kunna visa hur de är uppbyggda och vilka teologiska budskap de förmedlar. Håkan Möller finner, något förenklat, en tvådelad struktur: den själsliga våndan hos den osaliga, fallna människan som sedan får upprättelse genom Kristus.