Håkan Sandell

Haiku-dikter tillsammans med bilder kallas enligt den japanska traditionen för ”Haiga”. Dikterna i Haikumagasinet är skrivna av både japanska mästare – som levde för flera hundra år sedan – och samtida poeter. Dikterna tolkas fritt till bilder av konstnärer, professionella tecknare, studenter och de som målar vid sidan om. MEDARBETAREPoeter Bo Ranman Birk Andersson Matsuo Basho Bengt O Björklund Yosa Buson Fukuda Chiyo-ni Michael Economou Eric Fylkeson Kobayashi Issa Hajime Kawakimi Jack Kerouac Christer Nilsson Otomo No Oemaru Kerstin Park Dag Persson Beatriz Quevedo de Hansen Håkan Sandell Masaoka Shiki Nagai Tatsuo Yasuhara Teishitsu Teresa WennbergIllustratör Jonas Amnerå Anders Blomdahl Lousiana Chin Cheung Dan Faleh Irja Hulterström Ellen Kroon Isabella Karlsson Anna Landgren Joakim Larsson Wilda Levhed Michaela Linderoth Ulf Lundkvist Sara Lundstedt Martin Medin Santaro Sobun Takawaki Kathleen Tandrup Anna WiikFormgivare Sara Lundstedt Se mer om Haikumagasinet på www.fripress.se

Under jagande moln är andra delen diktsamlingar i trilogin "Tre floder". Den inledande är Där våra floder rinner samman (Faethon förlag 2024). Varje del utgår från ett flytande element: vatten, tid och ljus. Denna bok i serien vill spegla den omedelbara samtiden, och enligt författaren göra det "tecknat med lättare hand". Ett år passerar förbi, kriget i Ukraina mullrar i bakgrunden, en kärlekshistoria skymtar, olika människor och stadslandskap glider in och ut ur den större tidsväven. Smått och stort blandas, realism och symbolism, alltefter vad som fångat berättarröstens uppmärksamhet. Avmålat direkt från livet är; årstider, djur, folkliv, konstverk, stadslandskap, nattscener. Här finner man "mjölkslöa barnvagnar" såväl som ”vårsolande missbrukare”. En kinesisk nakenhund hoprullad som en orm i en väska, liksom Roskilde-festivalens vimplar, en tiggares uppställda Mikael-ikon. Ishtar-porten i Berlin och en van Gogh-utställning i Amsterdam. Eliot, Rilke och Hesse. Allt i "Isis-barnets tid". Det är sent på jorden, men det verkar också vara tidigt. Gång på gång åkallas framtiden. Man skulle kunna kalla Sandells poesi för retrofuturistisk. Göran Sommardal skriver: ”Sandell är som mest övertygande när han framför sitt kulturpessimistiska credo.” VI. den stora epoken har förgått. Kvar är ändå tid att upprätthålla sig i, kanske likaså värd att kallas för stor, om den nu är allt vi ges. Fastän urartad tid, i uppmålad fresk omkringflyttbar likt himlens tältduk. Tid som reser sig, fortsätter utspelas, resurstömmande, hyperventilerande. En epok av innovation och nedgång, ändlös förvandling, recirkulerade stildrag med urlakad substans, vi vet det ändå, att också vår tid är en mäktig saga,Håkan Sandell är poet, bosatt i Oslo. Under jagande moln är hans tjugofemte diktsamling på svenska. På Fri Press förlag har han tidigare utgivit Jag erkänner att jag levde upp mitt liv - åtta poeter från Afrika och Asien (2013) och retro-volymen med ungdomsdikter Himlen tippar över - postpunkpoesi 1981-1987 (2020). Se mer på www.fripress.se

Förlaget presenterar här en diktsamling av Håkan Sandell med nya dikter från de senaste åren. Det är en poesi som rör sig mellan det retoriska och det komprimerade, mellan det realistiskt vardagliga och symbolfylld poetisk reflektion. Tre diktcykler bildar samman en visionär fresk i kalla och varma färger. I en fortsättning av Sandells försök att att skildra samtiden utifrån sin blandning av poesitradition och nytt språk. Den aktuella diktboken ställer samhället till sin helhet i centrum för sitt intresse, och blir tidsskildring. Där en svårutmanad tidens flod, som den skymtar i bokens titel, driver oss samman.

Håkan Sandells ”Jorden öppnar portarna” är en omfattande diktcykel kring stora teman som tid och rum, nedgång och förnyelse, liv och frånvaro. Perspektivet växlar mellan det planetära och det lokala, kulturen är i en övergångsfas, liv och död står som portar att passera. Ur dikternas panoramiska samtidsbilder, med utgångspunkt i det självupplevda, växer hymnen till en ofullkomlig värld, och vill tända hoppets fackla.

I hans nya diktsamling är det en intimare Håkan Sandell vi möter. "Passerande" utgörs av två längre diktsviter, där poeten minns föräldrar och döda vänner. Möten med främlingar, minnen som stiger fram från barndomen i Malmö. Här ges gryningar i Köpenhamn och över förorten, svenska landskap. Ovidius vid jultid i Oslo, förolyckade polska byggnadsarbetare, en tysk flygplats, vårens färd norrut upp genom Europa.

Med Min röst av kväll återkommer Håkan Sandell denna gång med ett versepos, en sångcykel i fyra delar och åttiotvå dikter. Samtid blandas med forntid, det moderna Västeuropa med de sumeriska stadsstaterna, under pandemins tecken.

Det här är ett generöst urval ur Håkan Sandells diktsamlingar från fyra decennier, samt ur antologier och tidskrifter varav många är hart när omöjliga att samla på sig på egen hand, kompletterat med outgivna manus ur arkiven och helt nyskrivet material. Här får några hundratal dikter sin definitiva presentation, inramade av kronologins större sammanhang, noggranna kommentarer och ett appendix med fördjupande bredvidläsning. I urvalet på hela 900 sidor representeras följande diktsamlingar: ”Cathy” (1981), ”Frukt” (1981), ”Europé” (1982), ”En poets blod” (1983), ”Efter sjömännen/Elektrisk måne” (1984), ”Flickor” (1988), ”Skampåle” (1990), ”Dikter för analfabeter” (1991), ”Bestiarium” (1992), ”Fröer och undergång” (1994), ”Sjungande huvud” (1996), ”Midnattsfresken” (1999), ”Gåvor” (2003), ”Oslo-Passionen” (2003), ”Begynnelser” (2004), ”Skisser till ett århundrade” (2006), ”Gyllene dagar” (2009), ”Ode till demiurgen” (2013), ”Musiken av aldrig och ingenting” (2019), ”Himlen tippar över” (2020). Och dikter ur antologier såsom: ”Grupp 86” (1986), ”Min kärleks biljardhall” (1987), ”Malmöligan” (1992), ”Stridselefanten nerför vägen igen” (1997), ”Från ormbädden” (2000), ”Metro nord” (2002). Samt strödda dikter ur tidskrifter såsom: RIP, Kannibal, Den blinde Argus, BLM, Ariel, Lyrikvännen, Aorta, Horisont, Provins. Därutöver: Opublicerade dikter från 1979-2005 och nyskrivna dikter från 2020. Plus yttermera: Ett 70-sidors sjok prosatexter, bland annat ”Johnny – en film” (1986) i sin helhet.

Håkan Sandells dikter – så som de stod publicerade i tidiga antologier och punk-fanzines, dikthäften, tidskrifter – och från outgivna manuskript. Förordet är författat av Thomas C Ericsson som själv höll i en av dessa underjordiska tidskrifter. Han verkade också som poesiarrangör på rockfestivaler, och kan minnas tiden. ”I början av 80-talet var de flesta musikupplevelser förknippade med källare och betong.” Så inleds förordet. Under skolrasterna, fortsätter han, byttes blandband och man läste NME (New Musical Express, ett brittiskt musikmagasin.) Musiken det lyssnades till var The Clash, Talking Heads, The Sex Pistols, Joy Division och Nick Cave – Ebba Grön, Dag Vag Rymdimperiet och Brända Barn fanns med. Texterna betydde ofta mer än det musikaliska. Poesin kom också utifrån med diktare som William Burroughs, Allen Ginsberg, och de franska poeterna. Mindre bokförlag som Bakhåll gav ut de böcker de själva ville läsa. Lika så gjorde poeterna själva. Musiken och poesin blev livet så som det skulle levas. På andra sidan sundet fanns själsfränder och inspirerande upptäcktsfärder företogs till kontinentens kulturmetropoler. Thomas C Ericsson igen: “En natt förvandlades en kommunal kopiator till vår rotationspress ut i världen. Tidskriften Den Blinde Argus föddes 1985. Strax därefter startade Lukas Moodysson ett liknande poesifanzine, Spao Spassiba. Vi hittade snart varandra via små notiser i tidskriften Kannibal och upptäckte att vi hade massor av gemensamma referenser." SömnlösMän kan inte sova om somrarna — den meningen sammanfattar livet I de trist belysta pojkrummen blänker de tummade herrtidningarna bara något mer än billyktorna Jag ser mig själv som grabb på en förbränd horisontlös gräsmatta med ett badmintonrack i handen som döljer ett hål i tinningen Det är inte bara en bild Jag ser mig själv igen en brutalt kall nyårsafton en kortväxt Kaspar Hauser-figur i täckjacka och vålnadsblå jeans ta ett steg tillbaka från raketen Och så är jag åter androgyn under enkronorna på ögonlocken [1985]

Musiken av aldrig och ingenting är Håkan Sandells återkomst till lyriken och hans första diktsamling på sex år. Boken följer årstiderna och rymmer rikt skiftande motiv med glimtar från hela Skandinavien, och inte minst, från den nya hemstaden Oslo. I dikterna ryms religion, historia, civilisationskritik, klassicism, romantik och en levande blick för samtidens detaljer och irrgångar. Tidens arealer och storstadens utkanter tillåts öppna nya rum för natur­lyriken. I en bred rundmålning av den framtid som poeten menar redan har inträtt ges i en hymnliknande form planetära perspektiv i möte med en skarpögd iakttagelse.

Håkan Sandell är en mycket uppskattad poet. Hans diktsamlingar "Skisser till ett århundrande" (2006) och "Gyllene dagar" (2009) har mötts av översvallande recensioner. 2010 mottog Sandell "De nios vinterpris". I den här boken presenterar och tolkar Sandell en rad poeter från vitt skilda kulturer och språkområden. De är också hämtade från olika tidsepoker, från nu levande till de tidigast kända. Följ med Sandell på en spännande resa genom olika kulturer, möt och lär känna nya poeter och litterär traditioner.

Håkan Sandells dikter i urval i en tysk-svensk tvåspråkig utgåva sammanfattar hans bästa dikter mellan 1984 0ch 2009.

Med antologin Stridselefanter nedför vägen igen tar forna Malmöliga med sina läsare på en resa i poesin genom ett samhälle där förändringarna sker allt snabbare. De nya dikterna visar tydligt att de utvecklats i olika riktningar, men också att det fortfarande finns viktiga gemensamma nämnare. Boken är försedd med initierat förord av den danske litteraturkritikern Erik Skyum-Nielsen.