Håkan Tunón

När blir människan en människa? Vad formar hennes hälsa och identitet? Det är gemensamma teman för kulturhistoriska fallstudier om företeelser i medicinens marginaler. Fjorton författare beskriver tidiga och nutida föreställningar om det mänskliga, om relationen mellan kropp och själ, mellan människan och hennes miljö. Här behandlas mikroskop och spiritister, deformerade skallar och tatueringar, parasiter och musik och mycket mer. Boken är rikligt illustrerad med historiskt bildmaterial. Redaktör är Motzi Eklöf, docent i tema hälsa och samhälle och verksam som vård- och medicinhistoriker. Hon är redaktör även för Främmande nära (2021) och Humanimalt (2020).

Den fjällnära skogen är inte orörd Människan har vistats i, och nyttjat, fjällnära skog sedan förhistorisk tid och det finns en lång kontinuitet av kulturpåverkan: runt samiska fångst- och fiskeplatser, flyttleder och visten, kring nybyggen och fäbodar och kring gruvor och smältverk. Alla dessa nyttjandeformer måste ha präglat naturen och tillsammans byggt upp kulturlandskap, till exempel genom att skogens sammansättning ändrades och betesformade naturtyper och ibland även helt avskogade områden skapades. Särskilt ren- och kreatursbete, slåtter och vedhuggning kan antas ha präglat ekosystemen. Brist på kunskap om fjällnära skog som kulturlandskap Fjäll och fjällnära natur har dock inte studerats lika mycket som sydsvenska landskap med utgångspunkt från nyttjandehistoria, och de flesta kulturpräglade naturtyperna och det biologiska kulturarvet är förmodligen okända eller inte beskrivna i litteraturen. Därmed är det svårt att tolka och beskriva kulturpräglad natur, inte minst i samiska kulturlandskap. Av samma anledning är det brist på kunskap om nyttjande historiens betydelse för biologisk mångfald och naturvård. Flera ekologiskt viktiga strukturer i fjällnära skog är dock troligen gynnade av eller rentav knutna till tidigare nyttjande, exempelvis lövträd, ljusformade och solexponerade ved- och trädsubstrat och mosaiker av träd och öppen mark, ofta med artrik betesvegetation i skog och vid skogsgränsen. Andra exempel är nött mark längs flyttleder och i skogsbeten och artrik slåttervegetation i våtmarker. En viktig slutsats är att det behövs fler beskrivningar av kulturpräglade fjällnära naturtyper, fler tolkningar av biologiskt kulturarv och fler analyser av samband mellan kulturpåverkan och biologisk mångfald. Det behövs ett brett arbete för skydd, förvaltning och kunskapsuppbyggnad Kunskapen om var människor vistats och påverkat ekosystem i det fjällnära landskapet är ofullständig, vilket gör att det inte går att skapa en säker bild av var vi kan förvänta oss kulturpräglad natur, respektive naturskog med mycket få eller inga kulturspår. Därför behöver all skötselplanering i naturreservat och all hantering av nyckelbiotoper och avverkningsanmälningar innefatta en översiktlig inventering av kulturpåverkan och kulturspår. Det kräver kompetensutveckling hos handläggare och samverkan mellan myndigheter. För att öka kunskapen behövs också fallstudier med fältundersökningar i både samiska och jordbruksnyttjade miljöer. Genom samverkan mellan olika experter och lokala informanter kan fallstudierna kombinera ekologisk, historisk-arkeologisk och traditionell kunskap.

Cows, goats and sheep are still grazing in the mountains and forests of the Scandinavian peninsula in the ancient tradition of pastoralism. The livestock are a lot fewer in number than they used to be in the heyday of Scandinavian summer pastoralism, the fäbod or seter farming. Fäbod is the Swedish name for a mountain summer farm and seter is the Norwegian, even though the name säter is also used in some parts of Sweden. The underlying idea of summer farming is that the animals should graze land away from the home farm in order to make the best use of all pasture available for the production of milk, cheese and meat. This system of grazing of semi-natural grasslands is a significant part of the cultural heritage of Sweden and Norway, but it also effects the landscape of the grazed areas creating opportunities for a wide range of wild plants and animals. This cultural landscape creates an opening for a particular part of the biodiversity that is rapidly declining in modern production landscapes. The fäbod and seter landscape is filled with traces of earlier customary use of the natural resources; a cultural heritage consisting of buildings and other remains, but also a biological cultural heritage. When the animal feed on grass, herbs and brushes they leave the area open for less competitive plants, like mountain everlasting, gentians and orchids, and also a wide range of colourful mushrooms. Organisms that constitute a living proof of our historical land use in the area. Traditional ecological knowledge, place names, plant uses, and folklore related to the fäbod and seter culture are important parts of our intangible cultural heritage. The summer farming herding calls, birch trumpets, cow and goat horns are still used in practice, and as a cultural element on stage within traditional folk music. This book presents an illustrated description of the history, background, culture and cultural landscape of fäbod and seter. The purpose of the book is to create a better understanding of the role of pastoralism to local people, historically and today. It covers both Swedish and Norwegian traditions, and the fäbod and seter culture should be seen as a common cultural heritage.

På fjället och i skogarna i Sverige och Norge betar fortfarande kor och getter med skällor som pinglar. De är inte så många som de en gång var under fäbodbrukets glansdagar, men de finns fortfarande. I de norska fjällen betar dessutom ett stort antal får. Betesdriften utgör en viktig del av vårt folkliga kulturarv. Fäbodbrukets och utmarkens djur påverkar vegetationen på skogen och fjället och skapar därmed livsmiljöer för en mängd andra organismer. Fäbodlandskapet är fullt av spår från människans äldre bruk av naturresurserna. Kulturarv i form av byggnader och fasta fornlämningar, men också i form av biologiska kulturarv. När djuren betar bort gräs och buskar så kan exempelvis olika konkurrenssvaga blommor ta plats, såsom kattfot, orkidéer och gentianor, men också olika färgglada ängssvampar. Organismer vars närvaro i landskapet utgör ett bevis för vår hävdhistoria i fäbodlandskapet. Traditionell ekologisk kunskap, platsnamn, växtanvändning och historier knutna till fäbodbruket utgör dessutom en del av vårt immateriella kulturarv. Inom fäbodbruket används fortfarande kulning, näverlur och vallhorn i vardagen. Detta är en rikt illustrerad skildring av fäbodbrukets historia, bakgrund, kultur och natur- och kulturlandskap, men också dess vardag idag. Avsikten är att den ska få dig att bättre förstå fäbodens roll för människorna historiskt och idag och dess betydelse för den biologiska mångfalden. Även om boken främst skildrar det svenska natur- och kulturarvet så hämtas många exempel även från det norska fäbodlandskapet för det handlar till stor del om ett gemensamt kulturarv.

Nycklar till kunskap om människans bruk av natur en är en antologi med trettiotre uppsatser om hur olika typer av källor kan användas för att studera nyttjande av naturen och de biologiska resurserna genom historien. Tillsammans har trettiofyra forskare från olika discipliner skrivit uppsatser om hur man arbetar med exempelvis bilder, biologiskt kulturarv, bondedagböcker, dendrokronologi, djupintervjuer, etnokartering, folkminnesmaterial, tryckt litteratur, föremålsrekonstruktion, kol-14-datering,lantmäterikartor, makrofossil, osteologi och pollenanalys. Sammantagna geruppsatserna en bild av den tvärvetenskapliga ansats som behövs för att allsidigt belysa vårt historiska naturresursutnyttjande. Kunskap om äldre markanvändning och nyttjande av djur och växter har visat sig vara viktig inom såväl natur som kulturvården samt dessutom även ha en potential när det handlar om att skapa förståelse för nutida hållbart nyttjande naturresurserna.

Árbediehtu - Metoder för dokumentation av samisk kunskap är en inspirationsbok med olika metoder man kan använda för att dokumentera traditionell kunskap. Den samiska traditionella kunskapen har länge varit stark inom det samiska samhället, men till följd av såväl moderniserings- som industrialiseringsprocesser och en anpassning till det västerländska sättet att leva, har kunskapen fått allt mindre betydelse. Nu lever sannolikt den första generationen som förlorar mer árbediehtu, än vad den producerar. I boken presenteras tankar och metoder kring dokumentation av traditionell kunskap. Några av de projektägare som fått sina dokumentationsprojekt finansierade av Naptek/Centrum för biologisk mångfald och Sametinget, har med denna bok fått en möjlighet att presentera sina erfarenheter av arbetet med árbediehtu för en större allmänhet.

Ju förr desto bättre: Kulturarvet som resurs för en hållbar framtid är en inspirationsbok om hur man kan kartlägga sina lokala traditioner rörande nyttjandet av landskapets resurser och synen på naturen. Vårt samhälle har genomgått stora förändringar under det senaste seklet och vi står kanske inför en ännu mer omvälvande utveckling under de närmaste decennierna. Vårt västerländska samhälle har anpassat sig till en slit och släng-mentalitet och ett beroende av billig fossil energi. Vi tänker inte på att även förnyelsebara naturresurser är ändliga om de förbrukas i för hög takt. Vi står även inför oljetoppen (dvs mer olja förbrukas än som utvinns), vilket helt ändrar förutsättningarna för våra produktionssystem. Kanske finns framtidens lösningar i vårt gamla levnadssätt och kulturarv? Hur gjorde m an innan oljan gjorde sitt intåg? Det fanns tekniskt avancerade lösningar för produktion och kraftöverföring, men när oljan kom bytte utvecklingen riktning. Hur kan vi öka människors känsla för den lokala platsen och förståelsen för de naturgivna förutsättningarna? Det är något vi behöver göra! Ju förr desto bättre! Ju förr desto bättre innehåller intressant läsning för alla som intresserar sig för sina rötter, sin hembygd och samhällets utveckling. Boken lämpar sig även som studiematerial till exempelvis studiecirklar.