Kirjojen hintavertailu – 12 859 818 kirjaa ja 27 kauppaa
Kirjailija
Hanna Bäck
Kirjat ja teokset yhdessä paikassa: 11 kirjaa, julkaisuja vuosilta 2012–2027, suosituimpiin kuuluu Partier och partisystem. Vertaile teosten hintoja ja tarkista saatavuus suomalaisista kirjakaupoista.
Magnus Hagevi; Katarina Barrling; Magnus Blomgren; Niklas Bolin; Hanna Bäck; Marie Demker; Gissur Ó Erlingsson; Jonas Hinnfors; Martin Karlsson; Karl Loxbo; Erik Lundberg; Jenny Madestam; Lars Nord; Jessika Wide; Patrik Öhberg
I en representativ demokrati spelar de politiska partierna en mycket viktig roll och partier och partisystem är ett centralt statsvetenskapligt forskningsområde. I denna breda antologi ges en heltäckande introduktion till studier om politiska partiers och partisystems utveckling och förändring i Sverige, i andra länder och på EU-nivå. Här presenteras partiforskningens grundläggande teorier om sociala skiljelinjer, partisystem och partityper. Partierna som organisationer analyseras med särskilt fokus på partikultur, partiernas finansiering, partimedlemmar, interndemokrati och partiledare. Partierna vid makten analyseras genom utförliga beskrivningar av kampen om inflytande via valkampanjer, regerings bildning, partipolitikers karriärer och europeisk politik. Även så kallade utmanarpartier, som lokala partier och radikala högerpopulistpartier, granskas utförligt. Författarna är alla forskare som här skriver inom sina expertområden. De redogör på ett pedagogiskt sätt för forskningsfronten om politiska partier. Partier och partisystem vänder sig i första hand till studenter inom svensk och jämförande politik men är aktuell för alla statsvetare som intresserar sig för frågor om de politiska partiernas roll i den representativa demokratin. Denna andra upplaga är reviderad och aktualiserad.
Lisa Bjurwald; Jenny Björkman; Hanna Bäck; Henry Bäck; Ulla Ekström von Essen; Björn Fjæstad; Mikael Gilljam; Barbro Hedvall; Ann-Cathrine Jungar; David Karlsson; Magnus Linton; Tommy Möller; Lars Nord; Mai-Brith Schartau; Sten Widmalm; Patrik Winton; Lena Wängnerud
Efter valet 2010 har vågmästarpolitik och tungan på vågen åter blivit heta begrepp i svensk politik. I Riksbankens Jubileumsfonds nya årsbok diskuterar statsvetare, historiker, idéhistoriker, medieforskare och politiska journalister politisk praktik på både kommunal och nationell nivå. Sverigedemokraterna och Miljöpartiet lyfts fram som aktuella exempel på olika sätt att bedriva vågmästarpolitik. Vågmästeriets historiska rötter presenteras, från den trolöse 1700-talspolitikern Pechlin via den frisinnade statsministern C. G. Ekman på 1920-talet. Utblickar görs mot vågmästarsituationer med mer eller mindre populistiska partier i andra länder. Slutligen presenteras en färsk opinionsundersökning om vågmästeri och maktfördelning. Innehåll: Björn Fjæstad & Jenny Björkman: Den omtvistade tungan Ulla Ekström von Essen: Ett dubbelt demokratiskt dilemma Tommy Möller: Vågmästare eller tungan på vågen? Lars Nord: Kungamakare eller bråkmakare? Barbro Hedvall: Vågmästeri, halvkoalitioner och blockpolitik Lena Wängnerud: Viner partipiskan hårdare i partier med vågmästarroll? Mikael Gilljam & David Karlsson: Tungan på vågen-partier i Sveriges kommuner Hanna Bäck & Henry Bäck: Balanspartier i regeringsbildningar Lisa Bjurwald: Vågmästarna och ansvaret Ann-Cathrine Jungar: Populister i närheten av regeringen Mai-Brith Schartau: Ett land utan klassiska vågmästare Magnus Linton: Fascister på ministerposter eller fascister på vågen Sten Widmalm: Med kärnvapen som insats Patrik Winton: Sveriges första vågmästare Opinionsundersökning med kommentar
SeSamär ett nytt läromedel i samhällskunskap för gymnasiet. Med engagerande texter, konkreta exempel och klargörande modeller ger läromedlet eleverna verktyg att förstå och analysera den komplexa värld de lever i. Hur hänger politik, ekonomi och samhällsstrukturer ihop? Vilken förståelse av samhället behövs för att kunna delta i och forma både nuet och framtiden? I SeSam får eleverna även metoder och verktyg för att kritiskt granska samhällsfrågor, vilket är avgörande i en tid av snabb förändring och ökande informationsflöden. Med SeSam får eleverna inte bara lära sig om samhället – de får även hjälp att se sambanden, se samspelet och se samhället i ett större perspektiv. Skrivet av ämnesexperterNär allt fler ifrågasätter fakta och vedertagen kunskap är det extra viktigt att låta experter förklara det som är svårt på ett tillgängligt och tydligt sätt. Därför skrivs SeSam av fem professorer i statsvetenskap, nationalekonomi och sociologi som har gedigna kunskaper och är uppdaterade på den senaste forskningen inom respektive ämnesområde. För att utveckla elevernas kunskaper och förståelse behövs uppgifter och dessa skrivs av en ämnesdidaktiker och verksam gymnasielärare. Tydlig struktur och progressionSeSam består av fyra delar – verktyg & metoder, politik, ekonomi och sociala frågor. För att knyta samman de olika delarna och visa på ämnets tvärvetenskapliga karaktär återkommer ett antal centrala begrepp i bokens olika delar, exempelvis makt, hållbarhet, jämlikhet, rättvisa, mänskliga rättigheter och välfärd. Varje kapitel inleds på ett sätt som väcker elevernas intresse för ämnet och aktiverar deras förkunskaper. Rubriker stöttar läsförståelsen och uppgifterna i slutet av varje kapitel utvecklar både förståelse och elevernas analytiska förmåga. Läromedlet konkretiserar progressionen mellan samhällskunskap nivå 1, 2 och 3. Nytt ämnesinnehåll, till exempel rättsstaten och mediers roll i demokratin samt Sveriges totalförsvar, får en naturlig plats i det enda läromedlet på marknaden som är nyskrivet för Gy25. En komplett serie i samhällskunskapSeSam nivå 1b. Utkommer i januari 2026SeSam nivå 1b Digital. Utkommer i mars 2026SeSam nivå 1b & 2. Utkommer i augusti 2027SeSam nivå 123. Utkommer i januari 2029Digitalt läromedel med smarta funktionerUnderlätta för dig själv och hjälp eleverna genom att använda den fysiska läroboken och det digitala läromedlet tillsammans. Fler sätt att variera undervisningenSmarta verktyg och funktioner som inläst text, klickbara ordförklaringar och möjlighet att anpassa texten. Inlämningsfunktion för alla uppgifterMöjligt att skapa egna skräddasydda kurser.
Magnus Hagevi; Nicholas Aylott; Katarina Barrling; Magnus Blomgren; Niklas Bolin; Hanna Bäck; Gissur Ó Erlingsson; Marie Grusell; Jonas Hinnfors; Jenny Jansson; Martin Karlsson; Karl Loxbo; Erik Lundberg; Jenny Madestam; Lars Nord; Jessika Wide; Patrik Öhberg
I en representativ demokrati spelar de politiska partierna en viktig roll och forskning om partier och partisystem är ett centralt tema inom statsvetenskaplig analys. I denna breda antologi ges en heltäckande introduktion till studier om politiska partiers och partisystems utveckling och förändring i Sverige, i andra länder och på EU-nivå. I boken presenteras partiforskningens grundläggande teorier om sociala skiljelinjer, partisystem och partityper. Partier som organisationer studeras med särskilt fokus på partikultur, partiernas finansiering, partimedlemmar, interndemokrati och partiledare. Partierna relateras till utbud och efterfrågan när radikala högerpopulistpartier, lokala partier, valkampanjer och representation granskas. Partier vid makten analyseras genom utförliga beskrivningar av kampen om inflytande via regeringsbildning, europeisk politik och politiska karriärer. De medverkande författarna är alla forskare som i denna antologi skriver inom sina expertområden och pedagogiskt redogör för aktuell forskning om politiska partier. Partier och partisystem vänder sig i första hand till studenter inom svensk och jämförande politik men är aktuell för alla statsvetare som intresserar sig för frågor om de politiska partiernas roll i den representativa demokratin. Denna tredje upplaga är grundligt reviderad och uppdaterad med hänsyn till aktuella förhållanden.
Foreign ministers are prominent actors in foreign affairs, often second only to heads of government in their influence. Yet, despite the growing awareness of the importance of key actors, and their backgrounds, in the study of international relations, foreign ministers remain understudied. In this Element, we make an important empirical contribution by presenting an original dataset on the personal and professional background of foreign ministers, spanning thirteen countries and more than 200 years. We use these data to answer three questions: who are the foreign ministers, why are foreign ministers with particular features appointed, and why do some foreign ministers have longer tenure than others? We find that foreign ministers tend to be men of politics who are appointed both on the basis of their affinity to, and to complement the experiences of, the head of government. We also find that foreign ministers stay longer in office when they perform well or are expected to do so, but that they are more likely to lose their posts when conditions make heads of government more prone to 'pin blame' on them to deflect criticism from foreign policy failures.
Foreign ministers are prominent actors in foreign affairs, often second only to heads of government in their influence. Yet, despite the growing awareness of the importance of key actors, and their backgrounds, in the study of international relations, foreign ministers remain understudied. In this Element, we make an important empirical contribution by presenting an original dataset on the personal and professional background of foreign ministers, spanning thirteen countries and more than 200 years. We use these data to answer three questions: who are the foreign ministers, why are foreign ministers with particular features appointed, and why do some foreign ministers have longer tenure than others? We find that foreign ministers tend to be men of politics who are appointed both on the basis of their affinity to, and to complement the experiences of, the head of government. We also find that foreign ministers stay longer in office when they perform well or are expected to do so, but that they are more likely to lose their posts when conditions make heads of government more prone to 'pin blame' on them to deflect criticism from foreign policy failures.
Tommy Möller; Thomas Bull; Hanna Bäck; Annika Fredén; Johan Hirschfeldt; David Karlsson; Johannes Lindvall; Joakim Nergelius; Olof Petersson; Göran Sundström; Jan Teorell; Karin Åhman
Den 6 mars 1974 fick Sverige en ny regeringsform. Den var en mödosamt hopsnickrad kompromiss som antogs efter flera decenniers utredande. Den tidigare regeringsformen av år 1809 var sedan länge förlegad. Nu ville man modernisera grundlagen så att den bättre återspeglade det faktiska statsskicket. Principen om folksuveränitet, det vill säga att den offentliga makten skulle utgå från folket, ersatte den gamla principen om maktdelning. I denna bok analyseras den författningspolitiska utvecklingen sedan 1974 års regeringsform antogs. Mycket har hänt. Sverige har blivit medlem i EU. Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna har införlivats i det svenska rättssystemet. Det har bidragit till att de medborgerliga fri- och rättigheterna stärkts och att domstolarnas makt ökat. Det politiska landskapet har också förändrats, vilket gjort att parlamentarismen har blivit mindre stabil. Regeringsformen har sedan den antogs uppdaterats vid några tillfällen, inte minst genom en omfattande grundlagsreform 2010. Boken är utgiven med anledning av regeringsformens femtioårsjubileum. Den är skriven av några av landets ledande experter under ledning av Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet: juristerna Thomas Bull, Johan Hirschfeldt, Joakim Nergelius och Karin Åhman samt statsvetarna Hanna Bäck, Annika Fredén, David Karlsson, Johannes Lindvall, Tommy Möller, Olof Petersson, Göran Sundström och Jan Teorell. Tillsammans täcker de in olika aspekter av hur den svenska regeringsformen har fungerat under det halvsekel som passerat sedan den infördes.
Many coalition cabinets negotiate lengthy coalition contracts outlining the agenda for the time in office. Not only does negotiating these agreements take up time and resources, but compromises have to be made, which may result in cabinet conflicts and electoral costs. This book explores why political parties negotiate such agreements, and argues that coalition agreements are important control devices that allow coalition parties to keep their partners in line. The authors show that their use varies with the preference configuration in cabinet and the allocation of ministerial portfolios. First, they posit that parties will only negotiate policy issues in a coalition agreement when they disagree on these issues and when they are important to all partners. Second, since controlling a ministry provides parties with important information and policy-making advantages, parties use agreements to constrain their partners particularly when they control the ministry in charge of a policy area. Finally, they argue that coalition agreements only work as effective control devices if coalition parties settle controversial issues in these contracts. The COALITIONAGREE Dataset is used to evaluate the expectations set out in the book; the dataset maps the content of 229 coalition agreements that were negotiated by 189 parties between 1945 and 2015 in 24 Western and Eastern European countries. The results show that coalition parties systematically use agreements to control their partners when policy issues are divisive and salient and when they are confronted with a hostile minister. These agreements only effectively contain conflicts, however, when parties negotiate a compromise on precisely the issues that divide them. Comparative Politics is a series for researchers, teachers, and students of political science that deals with contemporary government and politics. Global in scope, books in the series are characterized by a stress on comparative analysis and strong methodological rigour. The series is published in association with the European Consortium for Political Research. For more information visit: www.ecprnet.eu. The series is edited by Nicole Bolleyer, Chair of Comparative Political Science, Geschwister Scholl Institut, LMU Munich and Jonathan Slapin, Professor of Political Institutions and European Politics, Department of Political Science, University of Zurich.
Efter valet 2018 dröjde det 134 dagar innan Sverige fick en ny regering. Den bestod av samma partier och hade samma statsminister som den förra. Varför blev det så? Och varför tog det så lång tid? Var det regelverkets fel? Den här boken besvarar dessa frågor utifrån omfattande intervjuer med de viktigaste politiska aktörerna, historiska jämförelser med tidigare svenska erfarenheter och statistiska analyser av regeringsbildningsprocesser i sexton andra länder. Svaren står inte enbart att finna i det mest uppenbara, såsom Sverigedemokraternas snabba tillväxt på den politiska scenen, utan även inom Alliansen, vars tidigare unika framgång nu blev dess fall. Av betydelse var även den misstro som initialt präglade förhandlingarna mellan de partier som till slut lyckades enas om Januariavtalet. De låsningar som ledde till den längsta regeringsbildningen i Sveriges politiska historia var inte konstitutionella, utan partipolitiska. (Utgiven med stöd från Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond.) Jan Teorell är professor i statsvetenskap vid Lunds universitet. Hans forskningsintressen ligger inom områdena svensk och jämförande politik, ofta ur ett historiskt perspektiv, och har framför allt handlat om demokrati, demokratisering, korruption och statsbyggnad. / Hanna Bäck är professor i statsvetenskap vid Lunds universitet. Hennes forskningsintressen ligger inom området jämförande politik, och har framför allt handlat om partier, regeringsbildning och väljarbeteende. / Johan Hellström är docent i statsvetenskap vid Umeå universitet. Hans forskningsintressen ligger inom området jämförande politik, och har framför allt handlat om politiska partier, regeringsbildning och regeringsstablitet. / Johannes Lindvall är professor i statsvetenskap vid Lunds universitet. Hans forskning handlar om politiska institutioner, intresseorganisationer, offentliga tjänster och samspelet mellan ekonomiska och politiska förhållanden i demokratiska stater. "Super-super-intressant!" (Det politiska spelet, P1, 15 oktober 2020)
Många oroar sig över den svenska demokratins hälsotillstånd. Allmänhetens förtroende för riksdagen, regeringen och de politiska partierna och för demokratin som sådan minskade efter 2014 års val. Minoritetsregeringar har varit regel snarare än undantag i Sverige sedan parlamentarismens genombrott för 100 år sedan. Men de allra flesta minoritetsregeringar har haft starkare underlag i riksdagen än den nuvarande regeringen, som styr med mindre än 40 procent av riksdagsmandaten. Den här rapporten vänder sig till dig som vill förstå hur den parlamentariska demokratin fungerar i dagens Sverige. Vilken roll spelar antalet riksdagspartier, blockpolitiken och det faktum att ett stort parti inte ingår i något block? Vad betyder det att vänster högerdimensionen har fått konkurrens av andra dimensioner, som miljö och invandring? Det troliga är att Sverige kommer att fortsätta att ha minoritetsregeringar även framöver. Författarna resonerar om förutsättningarna för att dessa ska kunna styra Sverige. I rapporten beskrivs och analyseras det svenska parlamentariska systemets olika delar i ett historiskt och internationellt jämförande perspektiv: Partisystemet Regeringsbildningen Beslutsfattandet i riksdagen Genomförandet av vallöften Arbetet med SNS Demokratirapport 2017 har letts av professor Johannes Lindvall vid Statsvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet. Medförfattare är fyra andra statsvetare: professorerna Hanna Bäck och Jan Teorell vid Lunds universitet samt professor Carl Dahlström och docent Elin Naurin vid Göteborgs universitet.