Hanna Rajs

"Klamra" handlar om sorgen efter någon som inte finns kvar och gör det och hur det hemsöker hela livet. Den krokar arm med Rajs augustprisnominerade bok om sorgen efter modern, "Samma, mamma", men uttrycket har djupnat och blivit både stillsammare och mer fruktansvärt: diktjagets rädsla och längtan inför både Gud och sig självt är överväldigande. Texten klamrar sig krampaktigt mot tomrummet – som besatt försöker den nå fram till något eller någon att hålla fast vid. Kabbalans Devekut fungerar som textens mittpunkt, det oavbrutna ihågkommandet och ömsesidiga kärleken till den som klamrar tillbaka. En förtvivlad önskan om att hemsökas, kanske uppfylls den? Detta är en diktsamling att gråta, dö och leva för.

Hanna Rajs diktbok är skriven till hennes mamma, som dog 2021. Med sin omisskännliga, skenbart enkla stil har hon skapat en oerhört smärtsam och vacker bok som inte ger några svar eller lösningar utan låter sorgen vara just så akut och upprepande som den är. I dikter som ofta är rimmade och med stildrag lånade från låttexter, men även i en klassisk sonettkrans, frågar sig Rajs hur hon, som just blivit mamma själv, nu ska kunna axla den rollen utan sin egen mamma som stöd. Den döda skrivs fram i all sin skönhet och värme, men också med sina brister och omgiven av vardagens alla ting. Samma, mamma nominerades till Augustpriset 2024 i kategorin Årets skönlitterära bok.

Nyere Svensk Poesi præsenterer den svenske poesiscenes nyere stemmer (udgivet 2017-2021). Antologien indeholder bidrag af Burcu Sahin, Erik Lindman Mata, Hanna Rajs (et værk i sin helhed), Bella Batistini, Agnes Gerner, Felicia Mulinari, Agnes Ivarsson (et værk i sin helhed) og Judith Kiros. Bidragene er oversat af Sabitha Söderholm, Eva Obelitz Rode, Asta Broe Borch og Deniz Kiy. De skriver blandt andet i forordet: ”For at give et dybere kendskab til de forfattere, vi har udvalgt til antologien, har vi valgt at prioritere længere uddrag frem for mange bidrag. Det, håber vi, kan give anledning til at lære forfatterne og de udvalgte værker bedre at kende og – forhåbentlig – lysten til at udforske svensk poesi yderligere”. Antologien er sår, sorg, syninger, stof, broderier. Den er sprog, hjerte, hænder, vold.

I Hanna Rajs första roman står frågeställningen ”jag undrar vad som har påverkat mig mest: att känna dig eller att förlora dig” i centrum. Berättaren Hanna har inte ”gått vidare” sedan vännen Cristina dog för snart tio år sedan. Men varför är det som hände då så närvarande och vad innebär en förlust? ”Cristinaboken” är en vänskapsskildring, en uppväxtskildring och ett försök att förstå en sorg som fortsätter.