Hans Ingvar Roth

Jag tror det är klokt att lära varje barn att innerst inne har varje människa samma värde inför sin Skapare. Så skrev Eleanor Roosevelt, ordförande för den grupp inom Förenta nationerna som författade den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Hon och hennes medförfattare menade att försvaret av dessa rättigheter var en uppgift för alla människor, inte bara för politiska ledare och statliga institutioner. Utan en kultur av medmänsklighet och solidaritet skulle alla legala bålverk som byggts till rättigheternas skydd vittra sönder. Många inser behovet av en sådan kultur, och internationella och nationella organisationer erbjuder information och utbildning om de mänskliga rättigheterna och om konsten att, trots alla våra olikheter, leva tillsammans. I tilltagande motvind pågår ett kulturbygge och till det vill den här boken vara ett bidrag. I boken diskuteras, med Förklaringens ingress (preambel) som utgångspunkt, rättigheternas filosofiska grundvalar, deras spridning och deras förverkligande. Tanken är att inspirera till reflexion och diskussion. Bokens titel vill på­­minna om att rättigheterna alltid måste gå i tandem med skyldigheterna. Den som har en rättighet har samtidigt en skyldighet att själv respektera andras rättigheter och verka för deras förverkligande.

Den 10 december 1948 antog FN:s generalförsamling i Paris Deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Sjuttiofem år senare kränks och ifrågasätts rättigheterna världen över. I Kampen om de mänskliga rättigheterna berättar Hans Ingvar Roth om bakgrunden, framväxten och kritiken mot vad som obestridligt är en av mänsklighetens viktigaste landvinningar. Hans Ingvar Roth är professor i mänskliga rättigheter vid Stockholms universitet.

The Universal Declaration of Human Rights is one of the world's best-known and most translated documents. When it was presented to the United Nations General Assembly in December in 1948, Eleanor Roosevelt, chair of the writing group, called it a new "Magna Carta for all mankind." The passage of time has shown Roosevelt to have been largely correct in her prediction as to the declaration's importance. No other document in the world today can claim a comparable standing in the international community. Roosevelt and French legal expert RenÉ Cassin have often been represented as the principal authors of the declaration. But in fact, it resulted from a collaborative effort involving a number of individuals in different capacities. One of the declaration's most important authors was the vice chairman of the Human Rights Commission, Peng Chun Chang (1892-1957), a Chinese diplomat and philosopher whose contribution has been the focus of growing attention in recent years. Indeed, it is Chang who deserves the credit for the universality and religious ecumenism that are now regarded as the declaration's defining features. Despite this, Chang's extraordinary contribution has been overlooked by historians. Peng Chun Chang was a modern-day Renaissance man-teacher, scholar, university chancellor, playwright, diplomat, and politician. A true cosmopolitan, he was deeply involved in the cultural exchange between East and West, and the dramatic events of his life left a profound mark on his intellectual and political work. P. C. Chang and the Universal Declaration of Human Rights is the first biography of this extraordinary actor on the world stage, who belonged to the same generation as Mao Zedong and Chiang Kai-shek. Drawing on previously unknown sources, it casts new light on Chang's multifaceted life and involvement with one of modern history's most important documents.

The Universal Declaration of Human Rights is one of the world's best-known and most translated documents. When it was presented to the United Nations General Assembly in December in 1948, Eleanor Roosevelt, chair of the writing group, called it a new "Magna Carta for all mankind." The passage of time has shown Roosevelt to have been largely correct in her prediction as to the declaration's importance. No other document in the world today can claim a comparable standing in the international community. Roosevelt and French legal expert RenÉ Cassin have often been represented as the principal authors of the declaration. But in fact, it resulted from a collaborative effort involving a number of individuals in different capacities. One of the declaration's most important authors was the vice chairman of the Human Rights Commission, Peng Chun Chang (1892-1957), a Chinese diplomat and philosopher whose contribution has been the focus of growing attention in recent years. Indeed, it is Chang who deserves the credit for the universality and religious ecumenism that are now regarded as the declaration's defining features. Despite this, Chang's extraordinary contribution has been overlooked by historians. Peng Chun Chang was a modern-day Renaissance man-teacher, scholar, university chancellor, playwright, diplomat, and politician. A true cosmopolitan, he was deeply involved in the cultural exchange between East and West, and the dramatic events of his life left a profound mark on his intellectual and political work. P. C. Chang and the Universal Declaration of Human Rights is the first biography of this extraordinary actor on the world stage, who belonged to the same generation as Mao Zedong and Chiang Kai-shek. Drawing on previously unknown sources, it casts new light on Chang's multifaceted life and involvement with one of modern history's most important documents.

FN-FÖRKLARING OM DE MÄNSKLIGA rättigheterna är en av världens mest kända och översatta dokument. Eleanor Roosevelt som var ordförande för den grupp som skrev dokumentet 1948 kallade det för ett nytt Magna Charta för mänskligheten. Hon hade rätt i sin förutsägelse om dokumentets betydelse. I dagens värld finns det inget annat dokument som kan göra anspråk på en liknande ställning i världssamfundet. Ofta har Eleanor Roosevelt och den franske juristen René Cassin lyfts fram som FN-förklaringens främsta författare, men det var dock en kollektiv skapelse där flera personer var inblandade på skilda sätt. En av de mest betydelsefulla författarna var den kinesiske diplomaten och filosofen Peng Chun Chang (1892-1957) som har uppmärksammats mer och mer under senare år. De specifika egenskaper som idag förknippas med FN-förklaringen hade också sitt upphov hos just Chang. Under flera decennier var emellertid Changs stora insatser förbisedda och negligerade. Chang var en typisk renässansmänniska med många strängar på sin lyra. Han var bland annat lärare, forskare, rektor, författare till skådespel, diplomat och politiker. Chang var en sann kosmopolit och han var starkt involverad i kulturförmedling mellan väst och öst. Hans liv var ytterst dramatiskt, vilket också avspeglade sig i hans intellektuella och politiska arbete. Denna bok är den första boken om Peng Chun Chang som presenterar och analyserar hans betydelse för FN-förklaringen. Genom tillgång till ett nytt informationsmaterial kastas nytt ljus på Changs liv och hans arbete med en av världshistoriens viktigaste dokument. Hans Ingvar Roth är professor i mänskliga rättigheter vid Institutionen för Asien-, Mellanöstern- och Turkietstudier vid Stockholms universitet. Han är docent och teol. dr i etik från Lunds universitet och har en Master of Letters examen i filosofi från Oxford University. Bland hans tidigare böcker kan nämnas Är religion en mänsklig rättighet?(2012) och Mångfaldens gränser(2010).

Samhällsforskaren Hans Ingvar Roth tar upp den politiska debatten kring det mångkulturella samhället. Med utgångspunkt i bland annat den internationella diskussionen analyserar han spänningsfältet mellan behovet av samhällsidentitet och toleransen för kulturella skillnader. Vissa människor ser kulturella skillnader som något berikande och dynamiskt medan andra sammankopplar mångfalden med konflikter och social upplösning. Debatten har intensifierats på senare år i samband med en rad händelser som till exempel Muhammedkarikatyrerna eller förbudet mot minaretsbyggen i Schweiz. Men faktum återstår - Sverige håller på utvecklas till ett mångkulturellt land och det berör alla oavsett ens värderingar eller synpunkter.

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De äro utrustade med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av broderskap. Detta utdrag ur FN:s deklaration om mänskliga rättigheter är de flesta i världen idag överens om, men så har det inte alltid varit. Den engelske filosofen Jeremy Bentham (1748-1832) tyckte att talet om mänskliga rättigheter närmast kan liknas vid nonsens på styltor. Frågan är snarare vad de mänskliga rättigheterna betyder i praktiken och hur de tolkas i vår mångkulturella och globaliserade värld med skilda religiösa och etniska konflikter. Hans Ingvar Roth visar att begreppet kan studeras och förstås utifrån så olika ämnen som etik, historia, sociologi, religion, juridik och filosofi. Författaren ger exempel på aktuella frågor kring diskriminering av kvinnor och barn, minoriteter och personlig integritet, och kanske än viktigare: hur ser de mänskliga rättigheterna ut i framtiden?