Hans Lindblad

1949 beslöt Sverige att stå utanför Nato och efterhand blev alliansfriheten efter alltmer dogm och myt. När Sverige (och Finland) den 18 maj 2022 sökte inträde i Nato hade Socialdemokraterna bakom sig 73 år av högljutt nej till Nato och tre dagar av ja. I och med medlemskapet i Nato kommer inte försvaret av svenskt område längre att ledas operativt av ÖB. I stället delas vårt territorium upp mellan olika integrerade Natokommandon. För första gången får vi, tack vare det danska och norska medlemskapet, en gemensam nordisk säkerhet. Efter Sveriges massiva nedrustning från 1990-talet och framåt fanns inga möjligheter återgå till en nationell säkerhetslösning. Men Natomedlemskapet har också en inrikespolitisk dimension. Många svenskar fortsatte att vara emot EU åtskilliga år efter folkomröstningen 1994. Hur länge kommer det att dröja innan en majoritet av medborgarna helhjärtat bejakar Natos kollektiva säkerhet? Tage Erlander ansåg att alliansfriheten var otillräckligt för att försvara Sverige. Han ledde två projekt för att stärka den. Dels genom utvecklingen av svenska kärnvapen, dels genom ett samarbete med Nato, bakom ryggen på riksdagen och allmänheten. Boken beskriver växlingar mellan krig, motsättningar och fred i Norden de senaste två seklen. Det är en riktig bladvändare där Lindblad fritt rör sig mellan decennierna, seklerna, kungarna och statsministrarna. Styrkan med Hans Lindblads bok utgörs av hans egna starka patos och av hans långa tidsperspektiv och intresse för historia och politik. Widar Andersson i Folkbladet ÖstgötenBoken är intressant för alla som följt med och arbetat med säkerhetspolitik på olika nivåer. Helhetsbetyg 4 (av 5)Anders Weidung i BTJVärdefull kunskap. Underhållande och tankeväckande är Hans Lindblad mest hela tiden. Anders Mellbourn i Sändaren

Karl Staaff var liberal partiledare, statsminister och ledande i kampen för demokratin i början av 1900-talet. Den fjärde oktober 2015 är det 100 år sedan hans bortgång. Ekerlids Förlag och Karl Staaffs fond för frisinnade ändamål ger därför ut två böcker som säljs var för sig eller tillsammans i en box som har titeln Karl Staaff - fanförare, buffert och spottlåda. I antologin Karl Staaff - arbetarvän, rösträttskämpe och socialreformator skriver Håkan Holmberg om Staaffs studenttid i Uppsala som präglades av kamp för andlig frihet och folkbildning med studentföreningen Verdandi som viktig plattform. Svante Nycander behandlar Staaffs kamp för arbetarnas fackliga rättigheter och hans betydelse för framväxten av den svenska modellen på arbetsmarknaden. Anders Johnson belyser rösträttsstriden medan Marika Hedin skriver om Karl Staaff som företrädare för förra sekelskiftets sociala reformliberalism. I minnesboxen ingår Hans Lindblads bok om den strid kring parlamentarismen, demokratin och försvaret som kulminerade med bondetåget och borggårdskrisen 1914 och Staaffs avgång som statsminister. Ofta har det kallats en konflikt om försvaret, men i boken skildrar Hans Lindblad att det handlade om mycket mer. Staaff beskrev det själv som frågan om herremakt eller folkmakt skulle råda. Personlig kungamakt eller parlamentarism. Hans Lindblad vederlägger i boken Karl Staaff- försvaret och demokratin den ganska spridda uppgiften att Staaff skulle ha varit försvarsfientlig. Detta är minnesboxen som innehåller båda böckerna om Karl Staaff

1914 med kungens borggårdstal som tvingade bort Karl Staaffs liberala regering är det mest dramatiska året i modern svensk historia. Ofta har det kallats en konflikt om försvaret, men i boken skildrar Hans Lindblad att det handlade om mycket mer. Staaff beskrev det själv som frågan om herremakt eller folkmakt skulle råda. Personlig kungamakt eller parlamentarism. De politiska lidelserna var extremt uppskruvade och kulminerade från hovet och andra konservativa grupper i en brutal hat- och lögnkampanj där Staaff utmålades som landsförrädare och rysk spion. Åren kring första världskrigets utbrott kännetecknades av en stark social konfrontation där överklassen såg sina privilegier hotade. Lindblad beskriver Staaffs arbete för ett effektivare och mer planmässigt försvar. Under hundra år har en ofta vilseledande bild givits av Staaffs insatser rörande försvaret. Lindblad anknyter i stället till generallöjtnant Carl Björeman som betecknat Karl Staaff som den ende försvarspolitikern med framtidsvisioner under 1900-talet". Staaff pläderade för ett planmässigt försvar med effektivt utnyttjande av skattebetalarnas pengar, men ännu hundra år senare är det en tanke som aldrig blivit verklighet. Hans Lindblad. Gävle, är tidigare liberal riksdagsman och försvarsdebattör. Han har givit ut flera böcker, senast Kärlek, tbc och liberalism - en biografi om Sven Wedén.

Kärlek, tbc och liberalism är på samma gång politisk biografi, gripande kärlekssaga och medicinhistorisk skildring kring folksjukdomen lungsot. 800 kärleksbrev 1934-40 mellan Sven Wedén (1913-1976) och hans fästmö/hustru Marianne var fyllda av känslor och längtan. Men också inblickar i livet på Romanäs sanatorium och i hur Wedéns politiska tänkande utvecklades i skuggan av Europas väg mot andra världskriget. Han blev glödande antinazist och socialliberal. Först efter 21 år, 1948, blev han friskförklarad från tbc. Samma år invaldes han som Folkpartiets yngste i riksdagen, där han blev ledande bostads- och försvarspolitiker. 1967 efterträdde han Bertil Ohlin som partiordförande, men i valet året efter misslyckades han som oppositionsledare att vinna över Tage Erlander. Valrörelsens mest dramatiska inslag var ett hemligt brev som regeringen använde för att döma ut Wedéns kritik av Sovjets hotelser mot Tjeckoslovakien. I verkligheten motsvarade dokumentet inte alls vad det utgavs som, varför aktionen framstår som en stor skandal. Hemligstämpeln hävdes inte förrän 18 år efter Wedéns bortgång. Sven Wedén beundrade Bertil Ohlin, men Wedéns hittills okända dagböcker visar att deras samarbete inte var problemfritt. Han hade bra personkemi med Tage Erlander, som han såg som garanten för nära försvarssamarbete västerut. Hans Lindblad lärde känna Sven Wedén i riksdagen. Han tecknar en bild av den självlärde Sven som kämpe trots svåra odds, en politisk tänkare med stark integritet och samtidigt en varm person med stor empati.